Trots dimsyn på ena ögat och diverse förkylningsåkommor så jobbade jag i går och det gick bättre än väntat, även om man blir lite långsammare då halva världen är dimmig och vacker. Men det fungerade, och jag behövde verkligen jobba eftersom jag kunnat ta så himla lite pass på grund av praktiken. Så jag kände mig stark inför dagens pass.
Men nu har jag inte bara inflammation i ett öga, nej det var inte tillräckligt, utan nu är det två! Nu är inte bara halva världen suddig, nu är hela det. Så för första gången under de två år jag jobbat på macken var jag tvungen ringa mig sjuk och hitta en som kunde ta mitt pass. Det är inte bra. Jag har en spärr mot att vara borta från jobbet eftersom man ställer till det för sina kollegor, hon som ersätter mig måste ju gå in på sin lediga dag. Dessutom förlorar jag väldigt mycket pengar på att vara hemma när det är ett pass med 7,5 timmars dubbel OB.
Och min nya mascara, som troligen är anledningen till att inflammationen spridit sig till höger öga, måste nog kastas. Och mascara är ju dyrt så det gör också lite ont i hjärtat att behöva slänga den efter en veckas användning.
Stackars mig. Nu när ekonomin och jobbet blivit indraget i det här är det fan berättigat med äkta självömkan.
1 kommentar:
Usch vad jobbigt. :( Bara att självömka på, det är du berättigad tycker jag. :p När ska det där ta slut. Inte ens särskilt kul att skämta längre, nu hoppas jag bara att du ska bli kvitt det där så snart som möjligt.
Skicka en kommentar