Ännu en bra kväll

I går kväll gick jag ju över till en kompis och sedan låg vi tre stycken under täcket i hennes bäddsoffa och såg på Robinson och Hipp Hipp! (Jag har aldrig förut följt Robinson, men jag känner mig läskigt upprymd och nästan lite lycklig inombords när jag ser dem lida i stället för att glassa på en sandstrand).

Strax före 00.00 gick jag därifrån och satte mig på Subway, som vanligt, och åt min vanliga macka och läste igenom kvällstidningarna jag köpt tidigare. Kollade med sorg på alla fulla människor som knappt kunde gå och som betedde sig som svin mot personalen och kände mig innerst inne nöjd med att jag även under mina värsta stunder aldrig beter mig otrevligt. Kom sedan ihåg att min lillebror var ute och gick därför in en runda på stamkrogen och träffade på flera jag kände. En tjej frågade varför jag skulle gå igen, vad hade jag att förlora på att stanna?

Allt, tänkte jag, och sade adjö och gick ut. Sedan hann jag bara 100 meter bort och sedan slog det mig att min lägenhet är tragiskt tom och ödslig, så jag vände om och hängde undan jackan i garderoben. Sög på en öl, mest för sakens skull, och pratade med alla roliga personer jag hittade. Än en gång stod jag med förvåning och beaktade vad många underbara människor jag egentligen känner trots att jag ofta känner mig ensam.

Men jag insåg en sak. Trots att jag var nykter betedde jag mig precis som vanligt. Jag dansade, jag och en till försökte ordna en efterfest, när det inte gick följde jag med ett annat gäng för att äta och åkte i bagageluckan eftersom det var platsbrist och jag satt sedan på matstället tills de släckte och körde ut oss. Det var verkligen precis likadant som när jag druckit.

Det är bra. Ännu ett steg mot att bli nykterist. Och låt mig bara förklara att jag inte har alkoholproblem i den bemärkelsen som man tror att någon har då den funderar på att bli nykterist, jag har absolut inget sug efter alkohol och dricker högst 2 gånger i månaden. Mitt problem består i att jag blir så dålig efteråt och att jag allt för ofta bara har av och på, antingen är jag nykter eller så är jag alldeles för berusad.

Trots det vägrar jag ge upp, jag vill verkligen se om det finns något sätt för mig att inte passera gränsen med råge och om det finns något sätt att inte bli så himla dålig dagarna efter. För jag är nog inte redo att bli nykterist. Absolut inte för att jag känner något sug efter själva alkoholen, snarare drar jag mig för att dricka. Men det känns som att tigga om utanförskap, i lilla Härnösand är man en outsider om man inte dricker för det är den enda umgängesformen som existerar på helgerna. Och det är bra sorgligt, men sådana är spelreglerna. Frågan är ju bara om man orkar spela med när villkoren är att må dåligt 2-3 dagar efteråt.