lördag, mars 21, 2009
Kanske, ändå
Jag har börjat må bättre och det beror enbart på att jag än en gång upptäcker att jag faktiskt har vänner så länge jag inte stänger in mig och låter bli att svara på sms. I går följde jag med ut på krogen och hade riktigt, riktigt roligt och i dag ska jag över till en kompis och bara slötitta på tv och vara bakis. Det här är ju livet. Om jag bara aktiverar mig, även fast det är drygt att gå till andra sidan av stan, så håller sig mörka tankar borta. Påminn mig nästa gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du låter mycket som mig för kring 5-10 år sedan, något jag ångrar så mycket ibland... Att jag stängde in mig själv så. :-/ Jag ångrar det dels för vad jag gick miste om, och dels för vilken sits det har satt mig i nu... Så, ja, försök tänk så, det är bra, även om jag förstår hur det kan kännas ibland. :S Som sagt, jag var mästare på att känna så där förr.
Enda anledningen till att jag tvingar mig ut är att jag låter som mig själv för 3-9 år sedan, så vis av erfarenheten så vet jag att det bara blir värre om jag avskärmar mig, men på grund av lätt utbrändhet blir det oftast så att man först och främst vill sitta inne och uggla.
Oj, jag måste ha missat att du haft någon form av lättare utbrändhet. :( Ja, då förstår jag ju varför det kan vara svårt att ta sig ut ibland.
Skicka en kommentar