Så lyder en av rubrikerna på aftonbladet.se idag. Tydligen kommer Kerstin ge ut en bok med träningstips för de över 70 år som syftar till att de ska hålla sig unga.
Det som händer i Gazaremsan nu är inte okej. Israels attacker är inte på något sätt proportionerliga. Hamas är en terroristorganisation, så långt håller jag med. Men faktum är att de är ett resultat av Israels olagliga ockupation och isolering av palestinierna. Ett folk som är utsatt och som av omständigheter de inte kan kontrollera tvingas leva i misär tar till desperata metoder. De får bara en bild, och det är att Hamas är räddarna som står på deras sida då hela världen vänt dem ryggen. Och Israel är, hur gärna omvärlden än försöker glömma och dölja deras brott mot de mänskliga rättigheterna, de största terroristerna i det här dramat.
I förrgår fick jag nog. Har haft "hockeyfrilla" ett tag, nackhåret har varit mycket längre än det på sidorna, och jag fick ett bryt på det till sist. Visserligen hade mitt hår äntligen fått sådan längd att jag kunde sätta upp det men jag bestämde mig för att offra den förmånen mot att jag fick en frisyr. Så nu har jag en väldigt retro frisyr, lite femtiotal och lite Marilyn Monroe. Jag är otroligt nöjd, även fast mina närstående har varit noga med att påpeka att jag ser ut som en tant. Men jag är en nöjd tant! Utan hockeyfrilla!
I morgon ska jag till Täby(Sveriges största shoppinggalleria) för mellandagsrea... Det kan bli väldigt intressant...
Gå in på dansbandskampens hemsida och rösta fram Härnösandsbandet Martinez till finalen! Jag vet, dansband är nördig och jag lyssnar faktiskt inte på det. Men Martinez är ett skönt gäng som förtjänar alla publicitet de kan få.
Varför kunde jag inte få ärva min mors ögonfärg? Bruna ögon är ju det dominanta anlaget, så jag misstänker starkt att min mor stal mig från BB.
Nu förstår jag varför jag inte blir igenkänd av bekanta från den tiden. Och jag förstår varför jag har så dålig självkänsla. För i mitt huvud har jag sett likadan ut under de här två åren. Men dom här bilderna visar något helt annorlunda.
Äsch, jag måste berätta om lördagen. Den var tragiskt rolig.
magen och kunde inte äta upp varmrätten som bestod av en blodig bit kalv. Efter lite värktabletter så gav det vika lite grann och jag började nära förhoppningar om en trevlig kväll i alla fall.
Det var bestämt att jag skulle möta upp med Marina och hennes gäng som var nere i Sundsvall och firade Marinas födelsedag, men jag hade ändrat mig genom att jag inte mådde så bra och tänkte åka hem med de andra från jobbet. Dock kom det sig så att jag gick iväg på toaletten en snabbis och när jag kom tillbaka var alla utom de två som bor i Sundsvall borta. På mina fem toalettminuter hade alla rusat ut till minibussen och åkt ifrån mig.
beskedet att jag stannade och det visade sig att de också var på Oscars. Jag gick sedan 4-5 rundor och letade efter henne men varenda jävla gång lyckades de pricka in att gå ut och röka. Till sist visade det sig att de hade gått till ett annat ställe och så möttes vi för första gången under natten 30 minuter innan taxin skulle lämna stan. Den nyfunna bekantskapen Andreas hade slutat tro på att jag hade någon kompis som var i Sundsvall vid det laget eftersom hon gick upp i rök så fort man gjorde ett försök att få tag på henne.
2.2 Beteende
Parningssäsongen bland tonåringar inträffar en gång i veckan och då oftast vid helgerna. Tonåringen är inte monogam utan har under sin 7-åriga livstid flera olika monogama och promiskuösa förhållanden. Vid parningssäsongen ses ofta honor och hanar tillsammans, antingen i par eller i grupper och är då väldigt lika varandra till beteendet. De utstöter höga läten som den mänskliga befolkningen oftast har svårt att hitta något sammanhang i. Båda anstränger sig för att attrahera det motsatta könet, honorna försöker genom sin utsmyckning visa sig villiga medan hanarna spänner sig för att visa sig överlägsen sina rivaler(Går att jämföra med många fåglars parningsbeteende).
Honornas huvudsakliga uttryckssätt är ett högt tjattrande läte. Hanarna är oftast dova och korta.
När parningssäsongen är över så ses oftast honorna i grupper på 2-10 individer som har samma ljudnivån som blandgrupperna under parningssäsongen har. Den stora skillnaden är att hanarna ger ett väldigt lojt och avståndstagande intryck och knappt gör några hörbara ljud ifrån sig överhuvudtaget då det inte finns villiga honor i närheten.
3. Utveckling
Tonåringen var för 5 generationer sedan ett djur som inte lämnade boet förrän vid en ganska hög ålder och som hjälpte till med det dagliga arbetet för att flocken skulle få mat och för att boet skulle vara av så bra kvalitet som möjligt. Tonåringen var övergripande en väldigt ambitiös art som vid sidan av åtagandet i flocken försökte lära sig mycket för att livet efter att den stötts ut från flocken skulle bli så enkelt och bra som möjligt.
Idag kan man knappt tro de dokumenterade bevis som finns på att detta beteende uppvisats av någon tonåring en gång i tiden. Idag är de flesta individerna inte intresserade av att vara en del i föräldradjurens flock utan tonåringar med olika flocktillhörigheter bildar egna flockar som kräver minimalt underhållningsarbete. De är lata till sinnet och hämtar ofta föda från sin ursprungliga flock men mycket oftare än så umgås de inte med det.
Inom arten verkar det ha blivit populärt att vara okunnig och väldigt få har samma kunskaper som individerna inom arten hade för 5 generationer sedan.
4. Föda
De flesta honorna äter mycket lite föda men intager desto med alkohol. Under parningssäsongen ser man dem ibland på hamburgerhak, men det är enda gången någon bevisligen sett dem äta. Även hanarna brukar alkohol, men de äter mer eftersom de verkar ha insett sambandet mellan energi och att bygga muskler.
Tonåringen uppvisar ofta ett förvirrat och ovanligt upprymt/aggressivt beteende under inflytande av alkohol och man gör bäst i att passa sig. Även om tonåringen verkar stabil så kan den lätt börja gråta eller slåss vid minsta motgång.
5. Avkommor
Tonåringens avkomma kallas för "kärleksbarn". Oftast uppfostrar honan ensam barnet medan hanen brukar komma in i bilden först 10 år senare. Honan är dräktig under 9 månader och hanen brukar vara med i ungefär 6 av dessa för att sedan drabbas av fenomenet som kallas jagärusförungis, ett tillstånd som brukar inträffa då honan är synligt höggravid.
Här är min nya mobil, en C905 med 8.1 megapixel kamera. Äntligen har jag den värsta mobilkameran på marknaden och en telefon som i övrigt har många små finesser som jag uppskattar. Och nog är mobilkameran bra alltid, jag märker stor skillnad motför min K800i med 3.2 megapixel. Som ni ser på bilden jag tog tidigare idag när jag var ute och hoppade fallskärm så är den jättebra, på min andra mobil blev det alltid suddigt eftersom slutaren inte hann med.
