Tonåringen

Vetenskapligt baserad avhandling
av Eomin Nordgren

1. Inledning
Tonåringen är ett djur som man inom forskning länge fokuserat på eftersom de är en perfekt indikation på att evolutionsteorin är en korrekt tes. Dock visar de senaste årens forskning att utvecklingen inom arten verkar vara på stark tillbakagång.

2. Fakta
2.1 Utseende
Inom arten tonåring finns det stora olikheter mellan könen. Honan har ofta en praktfull man som hon tuperar eller sätter i en knut mitt uppe på huvudet. Den klär sig i minimala tyglappar i sina försök att attrahera hanar. Deras läppar är ofta ljusa, de gnider in dem med färgsatt grisfett för att få dem att likna hudfärgen.

Medan honorna försöker värma sig med enligt logiken för små tygstycken så överdriver hanen och man skymtar ofta inte mer än tassar och huvud utanför klädseln. Variationen bland hanarna är lite större än bland honorna även om de allra flest kännetecknas av en man som är 2-5 cm lång och ingniden med klisterliknande substanser för att den ska stå rakt upp.

Självklart finns det variationer inom arten, en vanlig avvikelse är vad vi kallar "emo", och de kommer i alla upptänkliga färger men synonymt är att svart och rosa är basfärger och att könen är svåra att skilja åt. Individerna som har denna mutation verkar ofta ha för lite dopamin då de ofta uppvisar ett beteende likartat den mänskliga depressionen.

2.2 Beteende
Parningssäsongen bland tonåringar inträffar en gång i veckan och då oftast vid helgerna. Tonåringen är inte monogam utan har under sin 7-åriga livstid flera olika monogama och promiskuösa förhållanden. Vid parningssäsongen ses ofta honor och hanar tillsammans, antingen i par eller i grupper och är då väldigt lika varandra till beteendet. De utstöter höga läten som den mänskliga befolkningen oftast har svårt att hitta något sammanhang i. Båda anstränger sig för att attrahera det motsatta könet, honorna försöker genom sin utsmyckning visa sig villiga medan hanarna spänner sig för att visa sig överlägsen sina rivaler(Går att jämföra med många fåglars parningsbeteende).
Honornas huvudsakliga uttryckssätt är ett högt tjattrande läte. Hanarna är oftast dova och korta.

När parningssäsongen är över så ses oftast honorna i grupper på 2-10 individer som har samma ljudnivån som blandgrupperna under parningssäsongen har. Den stora skillnaden är att hanarna ger ett väldigt lojt och avståndstagande intryck och knappt gör några hörbara ljud ifrån sig överhuvudtaget då det inte finns villiga honor i närheten.

3. Utveckling
Tonåringen var för 5 generationer sedan ett djur som inte lämnade boet förrän vid en ganska hög ålder och som hjälpte till med det dagliga arbetet för att flocken skulle få mat och för att boet skulle vara av så bra kvalitet som möjligt. Tonåringen var övergripande en väldigt ambitiös art som vid sidan av åtagandet i flocken försökte lära sig mycket för att livet efter att den stötts ut från flocken skulle bli så enkelt och bra som möjligt.

Idag kan man knappt tro de dokumenterade bevis som finns på att detta beteende uppvisats av någon tonåring en gång i tiden. Idag är de flesta individerna inte intresserade av att vara en del i föräldradjurens flock utan tonåringar med olika flocktillhörigheter bildar egna flockar som kräver minimalt underhållningsarbete. De är lata till sinnet och hämtar ofta föda från sin ursprungliga flock men mycket oftare än så umgås de inte med det.

Inom arten verkar det ha blivit populärt att vara okunnig och väldigt få har samma kunskaper som individerna inom arten hade för 5 generationer sedan.

4. Föda
De flesta honorna äter mycket lite föda men intager desto med alkohol. Under parningssäsongen ser man dem ibland på hamburgerhak, men det är enda gången någon bevisligen sett dem äta. Även hanarna brukar alkohol, men de äter mer eftersom de verkar ha insett sambandet mellan energi och att bygga muskler.

Tonåringen uppvisar ofta ett förvirrat och ovanligt upprymt/aggressivt beteende under inflytande av alkohol och man gör bäst i att passa sig. Även om tonåringen verkar stabil så kan den lätt börja gråta eller slåss vid minsta motgång.

5. Avkommor
Tonåringens avkomma kallas för "kärleksbarn". Oftast uppfostrar honan ensam barnet medan hanen brukar komma in i bilden först 10 år senare. Honan är dräktig under 9 månader och hanen brukar vara med i ungefär 6 av dessa för att sedan drabbas av fenomenet som kallas jagärusförungis, ett tillstånd som brukar inträffa då honan är synligt höggravid.