Ångest

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Jag mår inte så bra. Det hela utlöstes av något så simpelt som att jag missade bussen i går kväll. Jag börjar tro att sömnlösheten blandat med stressen börjar ta mig igen. Nu vill jag bara sova. Om 6 timmar kliver jag upp och blir en glad och älskvärd person igen, tills jag kommer hem. Då har jag planerat att jag ska gråta en stund, jag har inte haft tillfälle att göra det än.

Städprojektet Del 1

Än en gång...

... är det bevisat. Det finns inte längre någon shoppinggräns för mig. Idag, precis som förra gången, har jag mest handlat heminredningsliknande saker. Jag har börjat på en vision om en trivsam lägenhet. Det är nästan en utopi, men inom några år kommer jag vara där.

Jag var så ambitiös när jag slutligen kom hem klockan 22.30 (Efter att ha missat bussen och blivit sittandes på Wayne's i Sundsvall i två timmar) att jag städade igenom toaletten. Eller ja, allt utom golvet eftersom min mamma har stulit min dammsugare. Men i morgon när jag får tillbaka den, då jäklar ska det skuras till och med. Och sedan har jag bara resten av lägenheten kvar. Börja smått.

Jag rensade till och med avloppet till handfatet för första gången sedan jag flyttade in för snart 3 år sedan. Med tanke på den stora klump av hår och kolsvart klet som dök ner i hinken så förstår jag helt plötsligt varför vattnet knappt sjunkit undan ur handfatet. Det hamnar till och med före guacamolen som stod i kylen i 4 månader på äckel-listan.

Telefonsvarare

Mitt första meddelande på telefonsvararen har inkommit.

"Hej, det är jag. Tänkte bara kolla om du lyckats koppla in telefonen trots att du inte hade bruksanvisning, tydligen har du ju lyckats. Du är så duktig! Älskar dig, puss hejdå"

Det lämnade jag alltså på telefonsvararen klockan 4 i morse. Tänker ingen annan uppskatta mig får jag göra det själv.

Choklad med lakrits

Jag erkänner villigt att jag varit skiträdd för Marabou's nya lakritschoklad. Visst, jag gillar choklad och älskar lakrits men två saker man gillar behöver ju nödvändigtvis inte passa bra ihop (Currykyckling med vaniljsås eller sushi med bananbitar).

I alla fall så har den där jäkla chokladen stått där vid kassan på mitt jobb och stirrat på mig. Så till sist tog jag ett djupt andetag, försökte lugna nerverna och bestämde mig för att uppföra mig som en man. Och kräkreflexen uteblev. Den var faktiskt riktigt god ändå.

Slutbetyg:

Fyra E med en glödande spya bakom.

Trådlöst nätverk

Bredbandsbolaget och jag kommer ganska bra överens. Oftast. Jag gillar dem och jag gillar deras tjänster, men det blev inte så bra den här gången.

Jag beställde trådlöst bredband, USB-nätverkskort och IP-telefoni från dem för en månad sedan. För en vecka sedan började jag fundera på vart fasen det tagit vägen. Då visade det sig att de skickat sms-avi på paketet till ett mobilnummer som jag inte haft på 3 år, jag vet inte vart de fått det numret ifrån. Så jag fick ett avi till sist och tågade iväg till tobakshandeln och hämtade ut det. När jag öppnade paketet så visade det sig att USB-nätverkskortet inte var med så jag ringde upp för att kolla. Då visade det sig att det hade hamnat i ett separat paket och att de skickat ett avi till fel nummer även där.

Så i natt när jag kom hem från jobbet hade jag till sist allt jag behövde för att koppla in det. Trodde jag. Men det visade sig att jag inte fått med snabbmanualen som kan vara till hjälp för installationen, den enda hjälpen jag hade att tillgå var hur jag kopplade in telefonsvarare på min hemtelefon. Men jag lyckades faktiskt få igång telefonen och modemet utan den.

Nätverkskortet fick jag också igång, men det ville inte prata med modemet. Men då hjälpte kundservice till och helt plötsligt sitter jag här och bloggar, i min lägenhet, för första gången på en månad.

Duktig jag.

Systembolaget och jag

Förra veckan handlade jag på systembolaget i Birsta. Inga underligheter förutom att jag för en gångs skull bara köpte fjortisdricka, Xider, i stället för öl. När jag skulle betala för dem stod jag fingrade på handväskan. Jag var fullständigt beredd, ja nästan förväntansfull, inför att uppvisa legitimation.
Men frågan kom aldrig.

Dom ska ju fråga alla som ser ut att vara under 25 om leg, det står på deras små skyltar. Det leder mig till slutsatsen att jag ser ut att vara gammal. Minst 26 år gammal. Nu är döden nära. Så här på min ålders höst så griper ångesten över mitt förfall tag i mig med full styrka.

Snälla, alla anställda på systembolaget, be mig om leg. Bespara mig detta lidande. Låt mig få tro att min ungdom ännu inte är över. Jag känner mig fortfarande pigg och kry som en 20-åring även om mitt utseende tydligen förtäljer en annan historia.

Jag är för ung för att dö!

Bloggpaus

Jag mår genuint dåligt över att jag skött bloggen så dåligt. Jag har sporadisk tillgång till internet och där jag har internet att tillgå finns det mer intressanta saker än datorer. Idag var jag dock och hämtade ut mitt trådlösa nätverkskort och jag har redan fått paketet med det trådlösa modemet, så nu jäklar ska det bli blogga av. Snart.

Offermentalitet

I Aftonbladets papperstidning i går läste jag om Emilie som våldtogs som 13-åring av en vårdare när hon var nerdrogad och satt i rullstol efter en operation. Nu är Emelie 6 år äldre och får inte ut hela sitt skadestånd, men är ändå noga med att påpeka att hon inte ser sig som ett offer.

Och då slutade jag läsa. Om man inte får vara offer i den situationen, när får man egentligen vara offer? Varför är vi så besatta vid att alltid påpeka att vi inte är offer? Det är väl klart som fan att Emilie 13 år var ett offer i den här situationen så varför ska hon behöva låtsas att det inte bekommer henne?

Ibland måste man släppa på det där. Lägga sig ner under vardagsrumsbordet och gråta ett dygn och bara få vara ett offer.

För övrigt mår jag jättebra, inlägget är inte sammankopplat med mitt personliga mående.

Specialistofficer kanske?

Har gjort aspiranttestet och resultatet kan ni se nedan. Jag hamnade på plats 396 av 18124. Det gör mig jätterädd. Vad är det för jäkla nötter som hamnat på platserna under mig och nu tror att de är jättelämpade att dra ut i krig? Hur desperata är försvaret?

Linda Lampenius

Jag tror att hon tycker hon är snygg när hon har huvudet lite på sned så där och spärrar upp ögonen vilt. Jag blir mest rädd. Hon kan faktiskt se normal ut, hennes ögon ser inte alls ut så där egentligen. Det gör dom bara när hon vill skrämmas.

Tito misérable

På scenen står den store superkändisen. Världsartisten som media kallar honom. Primadonnan syns dagligen i dagspressen och tar ständigt fokus från de viktigaste personerna i den här rättegången; Flickorna han ska ha våldtagit. Han skapar drama var han än sätter sin prydliga lilla fot. Skriker åt advokater, är oförskämd, gråter, kollapsar...

Hade han talat sanning hade han kanske inte behövt spela, men de händelser han berättar om och det ständiga skådespelet i rättsalen och i media får mig att tro attdet här är en ny pjäs, skriven av Tito Beltran själv för att ge sin publik det bästa numret genom tiderna. Framför scenen står han största groupie, hans fru, och applåderar honom vilt och skäller ut alla som inte låter sig imponeras.

Ännu har inte sista akten kommit, allt beror på hur statisterna runt omkring honom väljer att agera i hans teater, teatern som det ännu inte finns något manus till. Först där ser vi om stackars lilla Tito klarar sig från stora stygga barnflickan och den genuint onda Bodström.

Renstyckarkväll

Jag hatar åsynen, lukten och konsistensen på rått kött. Men ändå måste jag sitta där helt solidariskt och packa in olika former av renkött i påsar och skriva etiketter.
Framför allt skriva etiketter eftersom det är tradition att ha konstigt märkta påsar i frysen hemma hos familjen Nordgren. Så jag tar mitt ansvar och stoppar in papper i näsan, tar på mig plasthandskar och gör jobbet. I alla fall en liten stund.

Mitt hem

Nog för att det är ganska stökigt hemma hos mig, men jag tycker verkligen att eniro.se överdriver lite. Där den där gröna lite grejen med en etta på är, där bor jag enligt dem.

Problemet är att de har placerat den så att det ser ut som att jag bor i sophuset ute på gården. Det är inte så snällt.

Samtal vid middagen

Bror: Jag ska på fest hos Karlsson i helgen.
Pappa: Jaha, vad ska vi göra åt det?
Bror: Fixa horor.
Pappa: Ja det är väl de enda tjejerna du har chans på.

Sms på morgonkvisten

Mina föräldrar litar inte på att jag kan ta mig upp efter 4 timmars sömn, därför blev jag telefon- och smsterroriserad i morse.

Pappa
Är du säker på att du är vaken? Jag blev inte övertygad
Jag
Ja, jag är tyvärr säker
Pappa
Ok
Jag
Men hur vaken är du egentligen?
Pappa
Jävligt vaken, men trött, har bara sovit 4 timmar
Jag
Samma som mig. Ha! Där blev du av med gnällprivilegiet
Pappa
Men jag är 43. Ha!
Jag
Men jag jobbade till 00.20. Känn på den du.
Pappa
Men jag ska jobba med puckon*trött*
Jag
Jag jobbade med puckon i 10 timmar i går/natt
Pappa
Jag ska fika nu. de är jävligare. huga smakar spånplatta
Jag
Haha. Du vinner
Pappa
Tack! Nu känns det bättre. Syns ikväll

Det mest meningslösa inlägget någonsin

Idag jobbar jag 14.00-00.15. I morgon tar jag bussen till skolan 07.36. Sedan kommer jag hem till 17.00.

Och då ska jag sova. Sova som jag aldrig gjort förut.

Klasskamp top 10

En musikgenre som jag verkligen älskar är arbetarvisor. Jag tycker om kampen i dem, drömmen om en bättre värld. Jag älskar hur dom i dom gamla visorna verkligen tar i från tårna med sitt kapitalisthat. Björn Afzelius, Dan Berglund, Mikael Wiehe, Hoola Bandoola-band, Knutna nävar och Blå tåget var av ett virke som inte finns idag. Jag tar bara med visor som är gjorda av artister, de gamla folkliga finns sällan att hitta på internet utan går vidare från person till person och jag orkar inte spela in de bästa jag kan.

Offra några minuter och lyssna igenom visorna nedan, jag har bara lagt upp klipp till de 5 första. Det är värt att ta sig den tiden. Dom här visorna är lika aktuella nu som då.

De 10 bästa arbetarvisorna genom tiderna

1. De mördades fria republik - Dan Berglund
Jag älskar hur han verkligen tar i, Herr Berglund är inte den som skräder orden. Studera Marx och Lenin, klass mot klass måste striden stå och Jacob Wallenberg är den värsta av mördare!

2. Medan bomberna faller - Björn Afzelius

Den är så vacker. Här hyllas de riktiga hjältarna här i världen. Han står upp för de prostituerade, föräldrarna som orkar slåss om dagisplatserna, de som inte har råd med livskvalité och de som orkar engagera sig i de riktigt viktiga frågorna. "De fjantar som kan unna sig att 'satsa på sig själv' ger väl fan i resten av vår mänsklighet".

object width="425" height="349">

3. Keops pyramid - Hoola Bandoola-band
Handlar om vad som händer när vissa sitter över och glömmer de som sliter nere på marken.

4. Gånglåt från sörgården - Björn Afzelius
Dålig version, men textens budskap når förhoppningsfram ändå. Precis som han sjunger, "nu är det fult att vara kommunist och snart är det fult att vara sosse och vem är det som tjänar på det?"
<

5. Svarta gänget - Björn Afzelius
Högaktuell låt, nu som då. Den handlar om moderaterna och om vad de står för. Riktigt fyndig text.

6. Vem kan man lita på? - Hoola Bandoola-band
Den svängigaste låten. En av mina absoluta favoritlåtar genom tiderna.

7. Staten och kapitalet - Blå tåget
Kanske den mest kända, framför allt efter att Ebba Grön lade vantarna på den och, i mitt tycke, förstörde den. Blå tågets version är väldigt mycket bättre och väldigt mycket längre.

8. Mina herrar som räknar profiter - Dan Berglund
Om fabriksarbetare och det outgrundliga hatet mot överheten. Väldigt trallvänlig.

9. Victor Jara - Mikael Wiehe
Hyllning till Victor Jara, mannen som skrev många underbara visor om fred coh rättvisa och sedan mördades då militärjuntan tog makten över Chile och förvandlade landet till diktatur.

10. La lega - Röda bönor
Svensk version av en kamplåt för arbetarkvinnor. "Strejkbrytare och herrar, slå ihjäl dom allihop"

11 september

Jag tror inte på att det skulle vara något ödesbestämt med den här dagen, framför allt på grund av att jag inte tror på begreppet öde. Ändå har många hemska händelser som förändrat många människors livsöden hänt just den här dagen, det är något med just det här datumet som får mig att nästan hålla andan och bara vänta på den förödande händelsen.

2003
Anna Lindh, en av Sveriges mest omtyckta politiker, avlider efter att dagen före ha blivit knivhuggen inne på NK i Stockholm. Hela Sverige hamnar i en kollektiv sorg.

2001
Twin Towers i New York träffas av varsitt flygplan och faller till sist till marken. Även Pentagon i Washington träffas av ett plan. Många amerikaner dör och hela världen engagerar sig i händelserna. Pratar man med människor idag om händelsen kan i stort sett alla redogöra för var de var och vad de gjorde när de först hörde nyheten. Själv låg jag och läste när pappa kom hem och berättade om det han hört på radio. Sedan satt hela familjen och såg när det andra planet träffade det andra tornet och när de slutligen rasade.

1978
Ronnie Pettersson, Sveriges mest lovande Formel 1-förare någonsin, avlider efter en olycka. Min pappa sörjer fortfarande.

1973
Chiles folkvalda president Salvador Allende störtas i en militärkupp ledd av Augusto Pinochet. Efter militärkuppen följde 17 års diktatur där minst 3500 människor mördades på grund av politiska åsikter och minst 300 000 utsattes för omfattande tortyr.

1962
Mauro Scocco föds och till följd av det så hör man för ofta den helt otroligt dåliga låten "Sara", som har lett till många nervsammanbrott. Den absolut värsta händelsen man kan förknippa med den 11september.

Beslutet

Jag och Fuji, min stationära dator, har just haft en diskussion. Och vi har kommit fram till att vi nog måste gå skilda vägar. Jag kan inte ta hand om honom när han är döende, han behöver få slumra in även fast det smärtar mig något så oerhört.

Så nu börjar jag ragga en ny livskamrat på Netonet, Onoff, Siba och Elgiganten. Jag vill kunna komma åt internet i överjordisk hastighet, kunna spela enklare spel som Sims 2 och bara proppa in massor av bilder och filmer i den. Mer behöver den inte klara.

Alla datorkunniga:
Duger den här?

Kalender för September

Kolla. Bara det gula är lediga dagar. Egentligen är det ganska många, 9 dagar under en månad, men för en vecka framåt är jag fri från sysslolöshet. Det är äkta kärlek att slippa vara för ledig.

En bra sak med att upprätta en bloggkalender: Nu kan ni se när ni ska umgås med mig. Bra va?

Så tidigt

Nu sitter jag i mina föräldrars nersläckta hus i min vanliga fåtölj och kollar internet lite snabbt. Jag har varit vaken sedan 05.40 för att hinna vakna till och ta lite värkmedicin så att jag kan röra nacken när jag ska duscha om en liten stund, den är så himla stel varje morgon.
Jag behöver min långa startsträcka varje morgon, jag är för morgontrött för att stiga upp 40 minuter innan jag måste gå hemifrån och stressa järnet. Det funkar inte för mig. 2 timmar innan är min melodi.

Ny design!

Idag har jag varit väldigt kreativ, som ni kan se. Jag lyckades äntligen ändra om min blogg så att jag har det nya designverktyget, så jag inte inte behöver sitta och traggla med HTML, och detta medförde att jag självklart var tvungen att göra en fin liten design att sätta i toppen på bloggen.

Vad tycker ni? Bra eller anus?

Så trött

Jag är för trött för att blogga när jag går i skola. Hur kan man bli så otroligt genomtrött av att bara sitta still? Jag är en sån person som inte kan somna om det är ljud runtomkring mig och ändå har jag somnat på soffan framför tv:n hemma hos mina föräldrar varje dag när jag har kommit hem från skolan.

Jag är mycket hos mamma och pappa nu. Jag har inte fått trådlöst bredband till min lägenhet än, så jag snyltar på deras. Sitter här med min bärbara dator och slösurfar runt på alla onödiga sidor jag vet av.

Nu ska jag gå och sova, alldeles för sent, så att jag kan somna på soffan i morgon kväll igen.

Läs igenom bloggarna på http://www.1000apor.se medan jag är tråkig. Dom är roliga.

I'm not only surviving

Först och främst: Hur löjligt är det inte att jag sätter engelska rubriker ibland? Det är lite Victoria Silvstedt/Carolina Gynning över det. Lite i'm-too-international-for-school. Skitlöjligt.

Sedan och främst: Gud vad livet är bra. Min ekonomi är för tillfället på topp, jag trivs med min tillvaro, min familj har ingen uppladdning inför något större bråk, jag trivs i skolan och ser positivt på det kommande läsåret, jag ska börja jobba varannan helg och det verkar som det kan bli ännu mer... Det enda problemet är att det blir så jävla dåliga bloggar när jag mår så här bra.

Så jag lägger in en feelgood-låt och så lovar jag att snart återkomma med ett hat-inlägg mot pensionärer och deras jävla gnäll över sin ekonomi.

Det som hände idag men egentligen igår

Det gick bra på uttagningen idag. Jag tror faktiskt att det gick väldigt bra, juryns reaktioner var väldigt positiva. Jag kommer få besked om jag är en av de få utvalda inom några dagar och nu har jag bestämt mig för att inte berätta något om det fram tills jag fått beskedet, men jag berättar bara om det är ett positivt besked och om ingen gissat rätt innan.

En ledtråd: Man kommer vara en ambassadör för framför allt unga tjejer som har det svårt på olika sätt. Det här genomförs varje år. Dessutom hade jag inte själv anmält mig utan det var min mamma, så det handlade inte om en arbetsintervju.

Om någon lyckas gissa rätt på vad det är blir jag starkt imponerad.

Schysst

Det var snällt av honom att berätta att jag mår bra, så att jag vet. "Hur mår jag egentligen idag? Aha. Annars så mår jag bra. Vilken tur"

Dagen efter inatt

I morgon under en halvtimme kommer jag ha ett möte med en jury. En jury som bestämt sig för att boka en tid med mig för att de anser att jag möjligen har de kvalitéer de söker. Jag är otroligt nervös eftersom jag fick reda på detta ikväll.

Det är inte Idol, så jag har inte släppt mina principer överhuvudtaget. Vad det är jag kommer göra i morgon berättar jag kanske om i morgon kväll, det beror på hur bra det går. Jag hoppas bara att jag lyckas hålla nerverna i styr eftersom det här är vad jag kan. Jag är gjord för det här.

En eftermiddag i Sundsvall

Efter skolan idag åkte jag in till Sundsvall och sket i att hoppa på anslutningsbuss utan jag vandrade planlöst omkring inne i det för en tätort i Västernorrland helt gigantiska varuhuset In. Jag kände att jag kunde spendera lite pengar. Jag kände till och med att jag var tvungen att spendera pengar. Min lugna och planlösa eftermiddag skulle inte vara komplett innan jag kom hem med en eller flera påsar med innehåll som skulle föra mina sinnen tillbaka till lugnet med att bara gå omkring och känna lite lamt på kläder och titta på människor.

Det ironiska var bara att jag inte hittade något nu när jag för en gångs skull kunde köpa något med gott samvete. Jag lyckades hitta en liten bokshop som jag köpte ett skrivblock till mina studier och på Cubus hittade jag en tröjklänning som jag gillade men inte köpte och ¨så uteblev det verkliga fyndet. Jag gick flera varv och mitt lugn började likna desperation för jag visste att hela eftermiddagen skulle kännas meningslös om jag bara gått omkring där utan att ha hittat någonting att ta med mig hem och känna mig nöjd med.

Till sist var inte min eftermiddag så himla rofylld längre och jag letade rätt på Cubus igen och köpte det enda klädesplagget jag fastnat för under mina 3 timmar, den där sweatshirt-klänningen som parodiserade på "I hjärta NY" och var förvånansvärt billig. Och när jag genomfört köpet kom vakten för att stänga butiken. Hela eftermiddagen hade förflutit utan att jag märkt det.

Jag tror att tröjan kan rädda den här eftermiddagen. I morgon när jag tar på mig den på allvar avgör jag om den här dagen var skit eller inte.

It's a beautiful day

Det här är en bra dag. Idag började jag på min nya utbildning till Butiksledare/Säljare. Det känns väldigt bra efter första dagen. Allt är väldigt seriöst, det är en stor åldersspridning i klassen, alla verkar vara väldigt trevliga och framåt och dessutom har vi ett schema för höstterminen som gör mig fri på torsdagar och fredagar (Självstudier). Och dessutom har jag Marina med mig och det kändes väldigt bra i morse då jag minuterna innan jag steg in i klassrummet var ganska nervös.

Egentligen hatar jag självstudier men den andra goda nyheten kom i eftermiddags. Jag kommer troligen få mer extrajobb under den här vintern eftersom de ordinarie på mitt jobb ofta är lediga just torsdagar och fredagar. Det allra bästa är faktiskt ändå att en av de andra extraarbetarna fått fast anställning på ett annat jobb och därigenom ska han sluta. Därför kommer jag jobba stängning varannan helg i fortsättningen. Mitt jobb är faktiskt lite utav mitt största fritidsintresse, efter att ha jobbat där i över ett år så har jag fortfarande inte lessnat. Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva. Och därför är utbildningen jag började på idag helt rätt.