Hemma i Härnösand igen

Om man jämför mitt jobb (Heltidsarbete där den huvudsakliga uppgiften är att prata med missnöjda, arga, förvirrade eller allmänt gnälliga människor) med en kväll bland barnfamiljer på Gröna Lund så måste jag påstå att mitt jobb är som en dröm.

Fy fan vilken pärs det är att överleva ett besök på den där vedervärdiga platsen som kallas nöjesfält. Det var roligt att åka karuseller och att umgås med familjen, men det är en mardröm med de långa köerna till allt, att folk är i vägen överallt och den härskande egoistiska mentaliteten. Alla som bor i eller väljer att semestra i Stockholm verkar ha uppfattningen att just dom är de viktigaste personerna i hela världen och därför har rätt att gå före i köer och framför allt gärna stanna och fundera i trånga passager och därför stoppa alla som försöker komma förbi.

Alla tjatar alltid om att det värsta med Stockholm är att folk stressar så mycket. Jag håller inte alls med om det, jag tycker det värsta med Stockholm är dom som inte stressar. Dom som går framför mig i en hygglig takt och helt plötsligt tvärstannar för att kolla på något eller fundera en liten stund. Eller alla dom som redan från början står stilla. Alla stillastående personerna gör ju att det är värre än ett slalomlopp att ta sig fram någonstans. Alla är bara i vägen överallt, det gör mig komplett galen! Troligen är det helt beroende på vilken plats man befinner sig på, jag misstänker att dom stannande människorna är turister med alldeles för mycket semester. Dom har tid att bara stå och vara i vägen för just mig.

Fast jag älskar Stockholm och skulle hemskt gärna bo där, bara jag slipper bo på Gröna Lund...

Stockholm 2010

Om 10 minuter, då jag slutar jobbet, så drar vi till Stockholm!



Farmor och farfar drog till Kina lagom till att vi kommer ner, men faster får vi i alla fall äran att bo med.

Panik!

Följande sms, som jag skrev till Erik, beskriver paniken som utspelade sig hemma hos oss i kväll:

Sms 1:
Det är en tvestjärt i kylen. Jag stängde in den i väntan på att du tar hand om den, min hjälte!

Sms 2:
Fast Jontan tog hand om den eftersom han blev rädd att den skulle äta upp salamin :D

Bröllopsmarsch

Det här är bara så otroligt vackert på något sätt.

Sms med pappa

Med anledning av föregående inläggs innehåll skickades i går dessa sms:

Pappa: Och jag som har retat mamma (Han menar då min mamma och inte sin egen) för att vara lapp! Min farbror var här i dag och talade om att min farfars mamma var same?! Hm.

Jag: Vi är alltså inavlade? :D

Pappa: Typ!

Gammelfarfar

Min mamma är född och uppvuxen i Gammelstan i Luleå. Det faktum att hon kommer långt norrifrån samt har mörka pigment och i övrigt rätt typiska drag har många gånger fått oss att fundera över hur nära släkt hon är med samer. Eftersom hon inte har något minne av sin egen mormor och morfar så vet vi inte. Idag hade pappa besök av sin farbror, som berättade lite om vår släkt.

Min gammelfarfars mor var tydligen norsk same. Min gammelfarfars levnadsöde är det enda som är något så när känt för oss eftersom vi vid hans död i mitten av 90-talet fick hans memoarer, en tjock bunt A4-blad med maskinskriven text. Där berättade han om när han som tonåring stal kol och rullade cigaretter med blad ur psalmboken.

Tyvärr berättar den inte mycket om de två människorna som skapade honom, det enda vi tidigare har vetat är att hans pappa är från Finland och att vårat släktnamn troligen är importerat därifrån tillsammans med honom. Men att en finsk man blir ihop med en norsk same som sedan föder ett barn i Härnösand i början av 1900-talet är i sig lite märkligt men hur det kunde hända vet vi inte. Troligen var gammelfarfar den enda som hade kunnat berätta mer detaljerat om vilka de här personerna var. Frågan är om det finns några arkiv där jag skulle kunna få se lite mer av deras historia. Hårda fakta är inte intressant i det här fallet. Loggar som endast berättar födelsedata, bröllop, dop, födsel och död berättar inte en så tydlig historia som jag skulle vilja ha. Det här inträffade för runt 100 år sedan så det är inget alternativ att fråga eventuella bekanta.

Jag var bara 8 år då min gammelfarfar dog men jag har alltid haft en fin bild av honom. Tjurig, galen, godhjärtad, djup, förvirrad, estetisk, noggrann och Bravo Kola är ord som fastnat i mitt minne. När gammelfarfar kom förbi och hälsade på oanmält var vi inte alltid hemma och då hände det flera gånger att det hängde en påse med just Bravo Kola på dörren. Om vi var hemma fick jag och Nicklas kolorna av honom direkt. Jag vet att jag till stor del är lik honom eftersom pappa alltid har framhållit honom som den som gav honom hans syn på livet och tankesätt och eftersom jag är så lik pappa på många av dessa områden så känner jag ofta att gammelfarfar troligen har stor del i vem jag slutligen blev.

Friluftsdag

Jag var ledig idag eftersom jag jobbar helg så jag bestämde mig för att åka ut till mamma och pappa efter jobbet i går och spenderade sedan natten där. Det är inget häpnadsväckande med det, men däremot är det helt makalöst att vi idag begav oss ut i skogen för att plocka bär och svamp - på mitt initiativ!

Jag har fått en växande olustkänsla i takt med att nätterna blivit mörkare. Snart är sommaren slut och vad har jag gjort av den? Jag har... suttit och blickat ut över ett kontorslandskap och pratat i telefonen. I bland, när en lugn stund har infunnit sig, har jag också kollat på hur världen utanför ser ut i solljus och vissa gånger till och med gått ut för att hämta lunch och då upptäckt vad jag missat. Det här var under den finaste delen, den stora solperioden i slutet av juni och början av juli. Den senaste månaden har jag varit sjukskriven och jävlig och då har jag bara legat inne och tyckt synd om mig själv.

I alla fall, det jag ska komma till är att jag inte känner att jag har upplevt sommaren på riktigt. Nu är sista chansen att faktiskt få känna hur härligt det är att vistas utomhus utan att behöva frysa och bli blöt. Jag har verkligen aldrig gillat naturen, jag är allergisk mot allt som finns i den. Jag är till och med lätt allergisk mot solen och brukar få problem med utslag tills jag fått lite resistens och jag bör därför sola solarium under vinterhalvåret för att slippa ha stora problem i början av sommaren. Jag är dock aldrig smart nog att göra detta så jag är alltid fullständigt kritvit och de första dagarna i sol brukar sluta i monsterbränna och klåda. Men nu är den magiska pigmentgränsen passerad och nu försöker jag sola regelbundet och kan för första gången på länge göra det helt utan besvär. Jag blir till och med brun!

Men nu har jag åtminstone klarat av några av de viktigaste sakerna under en sommar. Jag har varit på stranden, plockat bär, badat, rest, fiskat och åkt båt. Jag hoppas sannerligen att jag hinner med det fler gånger innan det är slut för i år. Viktigaste målet just nu är att hinna med att åka en tur till min barndoms strand, Sandsten. Jag har varit där varje sommar sedan vi flyttade till Härnösand då jag var liten och den här sommaren ska inte bli den första som jag inte får återse den stranden.

...och så sur då!

Från aftonbladet.se

En månad kvar

Om en månad smäller det, då kanske vi slutligen slipper den nuvarande regeringen. Jag är dock inte helt säker på vilket parti som ska få min röst ännu, klart är att högerpartierna inte riktigt är min grej. Inte alls min grej till och med. Partier med för liten agenda går också bort, om ett parti ska få min röst kan de inte bara fokusera på fildelning, feminism eller sjukvård för jag vill lägga min röst på ett parti som har en plan som överensstämmer med min vision inom alla viktiga områden.
Jag antar att alla jag känner är smarta nog att gå och rösta, det är helt uteslutet att människor i en demokrati inte ens orkar släpa sig iväg för att lägga en blank röst. Om man inte röstar alls så kan ingen veta om statistiken betyder att folk är för lata för att pallra sig iväg till vallokalen eller om det hela handlar om att de valbara partierna helt enkelt inte kan erbjuda något av intresse. Det bästa är då att lägga en blank röst, då visar man att man bryr sig om det demokratiska valsystemet men helt enkelt inte har hittat ett alternativ som passar.

Har ni andra bestämt er för vilka ni ska rösta på?

...och så var vi igång igen

Jag har känt ett behov av att starta upp den här bloggen igen. Det är helt sanslöst att det sista inlägget är skapat 2010-01-01, det är mer än åtta månader sedan jag skrev sist! Jag skyller det hela på idétorka samt att jag helt enkelt inte kände mig ett dugg inspirerad. Jag har funderat på om jag inte ska sätta igång igen under en tid men helt enkelt inte haft orken att skriva det första inlägget och försöka sammanfatta de senaste åtta månaderna på ett bra sätt. Så vi tar en kort uppdatering om det viktigaste.

Några saker har ändrats sedan senast jag uppdaterade den här bloggen. Jag bor inte längre ensam i ett litet hus utan bor nu tillsammans med sambo och två bonusbarn i en stor lägenhet i centrala Härnösand. Jag har också hunnit byta jobb, jag jobbar inte längre på en bensinstation utan jobbar i stället sedan i mars på kundtjänsten hos en av Sveriges största leverantörer av Digital-TV/Bredband/Telefoni. Det är nog de två största förändringarna som inträffat under de senaste åtta månaderna, allt det andra som hänt är saker som passerat utan att lämna några större avtryck.

Jag har dock blivit fjolligare så risken är att jag faktiskt komma börja blogga som en tjej ibland. Nu när jag har ett yrke där jag kan klä mig i valfria kläder och ha valfri frisyr när jag går till jobbet så har all återhållen fåfänga bara exploderat.

Vi får se vad som händer med det här. Nu är det första inlägget avklarat i alla fall.