Min far har vetat det här hela tiden, min mor har nog anat det och kan bli lite chockad över det här erkännanden. Jag kommer nu ut ur garderoben.
Jag är en excentriker.
Jag tycker inte så mycket om folk och skaffar mig medvetet inte så mycket vänner, avbryter ofta i inledningsfasen för att jag ser att jag troligen inte vill känna personen så väl. Jag blir aldrig kär och trots att jag saknar att ha någon så är jag extremt petig och hittar alltid fel väldigt snabbt hos potentiella partners. Och på senare tid har jag slutat dricka. Har druckit alkohol en gång sedan stadsfesten och känner mig inte sugen. Tänkte gå ut och dricka ikväll för att fira att jag börjar skolan på måndag, men jag känner mig inte särskilt sugen, jag blir så oerhört bakfull att det inte är värt det.
Men samtidigt som jag oftast upplever mig själv som en ganska komplex person när jag jämför mig med andra, så vet jag att alla har dom här tankarna om att just de är unika. Så jag är troligen väldigt normal.
lördag, augusti 30, 2008
Sammanfattning av oviktiga händelser
Jag hade fel i mitt förra inlägg. Mitt sista arbetspass under sommarledigheten var idag. Synd bara att jag inte kom på det förrän min arbetsgivare ringde och väckte mig och undrade var jag var. Det var riktigt, riktigt pinsamt. Och helt otroligt typiskt mig.
Två positiva saker är dock att jag hittat penicillinsalvan och min bankdosa. Penicillinsalvan var hemma hos mamma och pappa, så det var ju inte konstigt att jag inte hittade den när jag kröp omkring runt golven hemma. Bankdosan var bakom mitt skrivbord så det var ganska konstigt att jag hittade den. Så i morgon ska här betalas räkningar. Nu ska jag lägga mig och läsa Larson! och somna över tidningen.
Och nu har jag beställt trådlöst bredband med tillhörande "USB-nätverkskort" till den bärbara, så nu jävlar ska det bli internettande av hemma hos mig trots att min stationära är helt sjuk.
Två positiva saker är dock att jag hittat penicillinsalvan och min bankdosa. Penicillinsalvan var hemma hos mamma och pappa, så det var ju inte konstigt att jag inte hittade den när jag kröp omkring runt golven hemma. Bankdosan var bakom mitt skrivbord så det var ganska konstigt att jag hittade den. Så i morgon ska här betalas räkningar. Nu ska jag lägga mig och läsa Larson! och somna över tidningen.
Och nu har jag beställt trådlöst bredband med tillhörande "USB-nätverkskort" till den bärbara, så nu jävlar ska det bli internettande av hemma hos mig trots att min stationära är helt sjuk.
onsdag, augusti 27, 2008
En elegi för macken
Idag hade jag det sista inskrivna passet för den här sommaren. På måndag börjar jag på den nya skolan.
Varje dag har det, precis som förra sommaren, kommit in många fascinerande personer på macken jag jobbar på här i Härnösand. Vissa har bara försvunnit i mängden, och jag skulle aldrig känna igen dem igen, och vissa har etsat sig fast i minnet av olika orsaker.
Som den där killen som jag kände att det var kärlek vid första ögonkastet med för att han var precis likadan som mig, i alla fall vid första kontakten.
Eller som mannen som alltid glömmer att man inte kan betala med sina legitimationer.
Eller personen som höll på att skrämma mig och min kollega halvt från vettet genom sin något aggressiva framtoning.
Eller vår främsta stamkund som alltid kan lysa upp vår dag genom att berätta att någon av oss är dumma i huvudet, på ett märkvärdigt hjärtligt sätt, och som vi alla sörjer över att han är ganska sjuk just nu.
Eller alla dom här som man vet vad de ska ha för cigarettmärke innan de ens kommit fram till kassan för att de köper ett paket varje dag.
Eller den ganska ofarliga personen som hatar mig utan rimlig grund(För att jag ville ha betalt för en vara) och tar varje chans att hota mig lite.
Jag önskar att jag kunde blogga om allt roligt som händer. Allt som får en av mina kollegor att fundera över att gå i pension och som får oss att skratta så att det är svårt att hålla en seriös framtoning en liten stund. Men av respekt för berörda personer och på grund av risken att på något sätt göra att någon person känner sig träffad och väljer bort vår mack kan jag inte det. Jag älskar mitt jobb.
Varje dag har det, precis som förra sommaren, kommit in många fascinerande personer på macken jag jobbar på här i Härnösand. Vissa har bara försvunnit i mängden, och jag skulle aldrig känna igen dem igen, och vissa har etsat sig fast i minnet av olika orsaker.
Som den där killen som jag kände att det var kärlek vid första ögonkastet med för att han var precis likadan som mig, i alla fall vid första kontakten.
Eller som mannen som alltid glömmer att man inte kan betala med sina legitimationer.
Eller personen som höll på att skrämma mig och min kollega halvt från vettet genom sin något aggressiva framtoning.
Eller vår främsta stamkund som alltid kan lysa upp vår dag genom att berätta att någon av oss är dumma i huvudet, på ett märkvärdigt hjärtligt sätt, och som vi alla sörjer över att han är ganska sjuk just nu.
Eller alla dom här som man vet vad de ska ha för cigarettmärke innan de ens kommit fram till kassan för att de köper ett paket varje dag.
Eller den ganska ofarliga personen som hatar mig utan rimlig grund(För att jag ville ha betalt för en vara) och tar varje chans att hota mig lite.
Jag önskar att jag kunde blogga om allt roligt som händer. Allt som får en av mina kollegor att fundera över att gå i pension och som får oss att skratta så att det är svårt att hålla en seriös framtoning en liten stund. Men av respekt för berörda personer och på grund av risken att på något sätt göra att någon person känner sig träffad och väljer bort vår mack kan jag inte det. Jag älskar mitt jobb.
tisdag, augusti 26, 2008
Tyskan
Det här inlägget publiceras innan Aftonbladet hunnit ut med nyheten. Vilket är dåligt, rätten uttalade sig för över en timme sedan.
Övertygande bevisning har förebringats för att Christine Schürrer är skyldig till mord och försök till mord i enlighet med åtalet.
Och jag har problem med hormoner eller något, för jag har följt om det kommit något uttalande under morgonen och när det slutligen kom så började jag storgrina. Jag har följt det där så slaviskt att det har känts som att jag känner dom här personerna. Jag har läst vad varje person sagt vid vilka tidpunkter i rättegången, läst dom gigantiska trådarna om det på flashback. Och jag har tyckt att jag vet hur rätten borde döma. Och nu dömde dom så. Jag blir så glad för familjen Jangestigs och deras anhörigas skull.
Övertygande bevisning har förebringats för att Christine Schürrer är skyldig till mord och försök till mord i enlighet med åtalet.
Och jag har problem med hormoner eller något, för jag har följt om det kommit något uttalande under morgonen och när det slutligen kom så började jag storgrina. Jag har följt det där så slaviskt att det har känts som att jag känner dom här personerna. Jag har läst vad varje person sagt vid vilka tidpunkter i rättegången, läst dom gigantiska trådarna om det på flashback. Och jag har tyckt att jag vet hur rätten borde döma. Och nu dömde dom så. Jag blir så glad för familjen Jangestigs och deras anhörigas skull.
Foto: Tony Persson
Jag känner den här killen
David Sjöblom. Mördare som bland annat mördade sin granne för att grannen ofta tiggde en cigg och kom med ett sexskämt i tvättstugan. När sexskämtet kom bestämde sig David för att grannen skulle dö. Och sedan dödade han grannen med en grogg på alkohol och syntetiskt morfin.
"Jag känner ju för mig själv - Inte för någon annan"
Och jag tänkte "Jag har känt den här människan. Flera gånger".
"Jag känner ju för mig själv - Inte för någon annan"
Och jag tänkte "Jag har känt den här människan. Flera gånger".
Men vad f...
Och när jag slutligen accepterar att jag kommer se ut som ett riktigt skabb på jobbet i morgon så sätter jag mig för att betala räkningar och hittar inte min bankdosa. Så nu har jag sökt efter den i stället. Och den är lika borta. Ibland, när jag är riktigt trött och less, får jag nästan för mig att det måste finnas en Gud som verkligen hatar mig.
Min lilla koja i min lilla koja
Min lägenhet är 37 kvadratmeter liten. Ungefär i samma storlek som en mindre husvagn. Trots det så försvinner saker spårlöst. Jag letar på alla ställen om jag någonsin är på och undersöker om sakerna kan ha hamnat under något som finns vid dessa platser. Men ändå försvinner saker. Ibland kan det vara en hel påse papiljotter(Skittöntigt) och idag är det en liten burk antibiotika-salva. Jag behöver verkligen den där salvan, små delar av mitt ansikte är väldigt svullet och ont.
I min jakt så letade jag under soffan till sist. Kröp in under bordet och lade mig på magen óch kollade in. Och där somnade jag. Vaknade för en liten stund sedan av ett sms. Och konstigt nog blev jag ganska sur på personen som sms:ade. Det var skönt där under bordet. Som i en liten koja, en sådan där som jag alltid byggde under bord när jag var liten nog att sitta upprätt under dem. Och det var verkligen terapi för ryggen som är lite mör efter att jag har stått upp i över 9 timmar.
Nu ska jag leta vidare efter salvan. Och jag ska nog kolla under soffan igen.
I min jakt så letade jag under soffan till sist. Kröp in under bordet och lade mig på magen óch kollade in. Och där somnade jag. Vaknade för en liten stund sedan av ett sms. Och konstigt nog blev jag ganska sur på personen som sms:ade. Det var skönt där under bordet. Som i en liten koja, en sådan där som jag alltid byggde under bord när jag var liten nog att sitta upprätt under dem. Och det var verkligen terapi för ryggen som är lite mör efter att jag har stått upp i över 9 timmar.
Nu ska jag leta vidare efter salvan. Och jag ska nog kolla under soffan igen.
söndag, augusti 24, 2008
Svenskar är vi allihopa
Senaste datordödnytt
Fan. Jag hoppades i onödan, i eftermiddags när jag kom hem från jobbet så hade Fuji stängt av sig och jag orkade inte med några återupplivningsförsök, så jag tog min tillflykt med Ibbe (Min bärbara) hem till mamma och pappa och snyltar på deras trådlösa. Datorn tar upp ganska mycket av mitt liv. För övrigt döper jag alla saker som jag tillbringar mycket tid med.
Men över till något vettigt.
En sak jag har reflekterat över på sistone, framför allt gällande OS, men även annars är att man har börjat kalla invandrare/nysvenska/valfritt som gör något eller råkar ut för något utomlands för svenskar. Svensken som kastade bronset, svenska domaren som blev jättesparkad i ansiktet och åtminstone två personer till med namn som inte var i närheten av Svensson/Johansson/Söderström. Jag tycker det här är väldigt positivt eftersom jag starkt tror på att alla som har ett svenskt medborgarskap är svenska, framför allt med tanke på att vi har väldigt veka traditioner att upprätthålla och det är skönt när fler tillkommer i nya folkgrupper. Jag tycker det känns fint att bo i ett mångkulturellt land utan större inbördeskrig är de som kan inträffa i bostadsrättsföreningars tvättstugor.
Men det här har ju inte media varit med om att tycka, där har man alltid varit extra noga med att påpeka att det minsann inte är en "riktig" svensk det handlar om. Fast att det inträffar just när det är OS och viktiga saker händer för just dessa nyblivna svenskar är det ju inte konstigt att media tvärvänder, de vill ju lyfta fram vilken otroligt stor och viktig roll vi i Sverige spelade trots våra få medaljer.
Men jag hoppas att det här banar väg för framtiden. Att vi är svenskar, alla vi som är medborgare i det här kalla landet, och att det inte ska ha något med födelseplats att göra om man hör till denna utvalda skara eller inte. Och jag tror medias vinklingar påverkar oss mycket.
Fan. Jag hoppades i onödan, i eftermiddags när jag kom hem från jobbet så hade Fuji stängt av sig och jag orkade inte med några återupplivningsförsök, så jag tog min tillflykt med Ibbe (Min bärbara) hem till mamma och pappa och snyltar på deras trådlösa. Datorn tar upp ganska mycket av mitt liv. För övrigt döper jag alla saker som jag tillbringar mycket tid med.
Men över till något vettigt.
En sak jag har reflekterat över på sistone, framför allt gällande OS, men även annars är att man har börjat kalla invandrare/nysvenska/valfritt som gör något eller råkar ut för något utomlands för svenskar. Svensken som kastade bronset, svenska domaren som blev jättesparkad i ansiktet och åtminstone två personer till med namn som inte var i närheten av Svensson/Johansson/Söderström. Jag tycker det här är väldigt positivt eftersom jag starkt tror på att alla som har ett svenskt medborgarskap är svenska, framför allt med tanke på att vi har väldigt veka traditioner att upprätthålla och det är skönt när fler tillkommer i nya folkgrupper. Jag tycker det känns fint att bo i ett mångkulturellt land utan större inbördeskrig är de som kan inträffa i bostadsrättsföreningars tvättstugor.
Men det här har ju inte media varit med om att tycka, där har man alltid varit extra noga med att påpeka att det minsann inte är en "riktig" svensk det handlar om. Fast att det inträffar just när det är OS och viktiga saker händer för just dessa nyblivna svenskar är det ju inte konstigt att media tvärvänder, de vill ju lyfta fram vilken otroligt stor och viktig roll vi i Sverige spelade trots våra få medaljer.
Men jag hoppas att det här banar väg för framtiden. Att vi är svenskar, alla vi som är medborgare i det här kalla landet, och att det inte ska ha något med födelseplats att göra om man hör till denna utvalda skara eller inte. Och jag tror medias vinklingar påverkar oss mycket.
lördag, augusti 23, 2008
Fuji
Jag skriver det här blogginlägget på den där datorn. Den som håller på att dö, Fuji. Jag har precis sett på film på honom och han har fungerat hela dagen och bara startat om en gång. Mitt hopp börjar väckas om att han kanske bara hade en svacka och i fortsättningen bara tänker starta om som vanligt och inte hålla på och stänga av sig och inte gå att starta.
Fast det var som Oobum skrev tidigare på msn, det kan vara ett sådant där beteende som man ser hos en del levande varelser när de verkar krya på sig och sedan dör.
Fast det var som Oobum skrev tidigare på msn, det kan vara ett sådant där beteende som man ser hos en del levande varelser när de verkar krya på sig och sedan dör.
OS fortsätter producera lysande citat
"Jag hoppade höjd för att vinna. Jag kan inte hålla på för att det är roligt, för så kul är det faktiskt inte"
Stefan Holm
Jag är smileymotståndare. Men det här citatet kräver en stor :D
Stefan Holm
Jag är smileymotståndare. Men det här citatet kräver en stor :D
Britney Spears
Jag är kanske konstig, men jag gillar Britney Spears. Inte hennes musik men hennes person. Jag började intressera mig för henne när hon rakade av sig håret. Här har vi tjejen som har utseendet, livet och pengarna som alla vill ha och så går hon och, i Hollywoods ögon, förstör alltihop. Då växte hon i mina ögon. I alla fall tills jag förstod att det egentligen bara var ett uttryck för hur fruktansvärt dåligt hon egentligen mådde.Sedan dess har jag tyckt synd om henne och varje gång jag sett en rubrik om henne i kvällstidningen jag läser så gott som varje dag har jag hoppats på att det handlar om hur hon ryckt upp sig och tagit sig tillbaka på banan så att hon kan fortsätta göra musik som jag kan hata. Och jag har hoppats att media ska sluta trycka ner henne och att paparazzi ska sluta förfölja henne.
Nu påstår hon att hon mår bra. Bilderna som prånglas ut av kvälls- och skvallerpressen visar också en ganska normalt byggd, söt och glad kvinna. Hon går ut i intervjuer och berättar om att hon kommit tillbaka, att hon är lycklig. Och jag är verkligen glad för hennes skull. På riktigt.
För övrigt är texten till "Piece of me" helt genial.
Viktiga psykiska faser
Anala fasen (1,5 år - 3 år)
Barnet finner att det kan kontrollera sin egen avföring, vilket ger en stark lustkänsla. Barnet börjar utveckla kontrollbehov och därför kan störningar (t.ex. för sträng potträning) innebära ett överdrivet kontrollbehov eller överdriven slarvighet i vuxen ålder vilket kallas anal fixering.
Genitala fasen (12 år)
Man börjar gå över till den vuxna sexualiteten, man börjar dras allt mer till den motsatta partnern.
Nasala fasen (15-25)
Man får sommarjobb på en butik eller på en mack och lägger sig till med en väldigt gäll och nasal röst i sina försök att verka trevlig. Ofta en totalt outhärdlig fas för människor i personens närhet.
Barnet finner att det kan kontrollera sin egen avföring, vilket ger en stark lustkänsla. Barnet börjar utveckla kontrollbehov och därför kan störningar (t.ex. för sträng potträning) innebära ett överdrivet kontrollbehov eller överdriven slarvighet i vuxen ålder vilket kallas anal fixering.
Genitala fasen (12 år)
Man börjar gå över till den vuxna sexualiteten, man börjar dras allt mer till den motsatta partnern.
Nasala fasen (15-25)
Man får sommarjobb på en butik eller på en mack och lägger sig till med en väldigt gäll och nasal röst i sina försök att verka trevlig. Ofta en totalt outhärdlig fas för människor i personens närhet.
fredag, augusti 22, 2008
Tråk-Rickard blir rolig
Det roligaste som hänt under hela OS är inte dagens silver i hoppning, trots att jag satt och hejade, och inte heller någon annan vinst eller dopingskandal. Det allra roligaste är faktiskt Rickard Olsson. Ni vet, Bingolotto-Rickard. Den där Rickard som verkar vara så otroligt tråkig.
Men häromdagen växte han i sitt lilla speciella OS-program då han lyckades uppröra Tyskland och ättlingar därifrån genom ett skämtsamt konstaterande av sina känslor angående OS-fotbollen (Den i särklass tråkigaste sporten, den hamnar till och med under pingis) . Det har fått andra bloggar att gå varma och på bloggarkiv kan man läsa om blogginnehavarnas avsky mot hans hemska humor.
"Det finns någonting med Hitler och Tyskland som fortfarande gör att det är svårt att ens tycka synd om dem när de får storstryk i fotboll" och "man tänker bara Hitler, Hitler, Hitler, Hitler, Hitler"
Jag tyckte det var ett väldigt fyndigt uttalande, framför allt för att komma från någon som jag har dömt ut på förhand för sin tråkiga meritlista. Att överhuvudtaget lyckas uppröra tyskar för deras faktiska historia är bara ett plus. Självklart håller ingen de som faktiskt inte deltog i kriget ansvariga. Men det är kul. Jättekul, faktiskt.
Men häromdagen växte han i sitt lilla speciella OS-program då han lyckades uppröra Tyskland och ättlingar därifrån genom ett skämtsamt konstaterande av sina känslor angående OS-fotbollen (Den i särklass tråkigaste sporten, den hamnar till och med under pingis) . Det har fått andra bloggar att gå varma och på bloggarkiv kan man läsa om blogginnehavarnas avsky mot hans hemska humor.
"Det finns någonting med Hitler och Tyskland som fortfarande gör att det är svårt att ens tycka synd om dem när de får storstryk i fotboll" och "man tänker bara Hitler, Hitler, Hitler, Hitler, Hitler"
Jag tyckte det var ett väldigt fyndigt uttalande, framför allt för att komma från någon som jag har dömt ut på förhand för sin tråkiga meritlista. Att överhuvudtaget lyckas uppröra tyskar för deras faktiska historia är bara ett plus. Självklart håller ingen de som faktiskt inte deltog i kriget ansvariga. Men det är kul. Jättekul, faktiskt.
onsdag, augusti 20, 2008
Datordöden fortsätter
Tre kommentarer, tre olika lösningar. Jag är fortfarande lika förvirrad över vad jag ska göra.
Skärmen kan jag inte tänka mig att det är något fel på, för anledningen till att skärmen gör sig dum är inte skärmen, utan datorn. Jag har datorn kopplad till tv:n, så för att kolla om det var skärmen eller datorn så slog jag på datorkanalen på tv:n (Tack för idén Tobbe) och det såg likadant ut där. Därför borde det ju inte ha med skärmen att göra, utan med någon fundamentalt i datorn.
Vidare så har den hållt på och startat om sig i säkert 3 år. Datorn är c.a 5 år gammal och det mest logiska tipset jag fått är att försöka få den att fungera länge nog för att kunna kopiera filerna på hårddisken och sedan kasta den utför närmaste stup. Men vi är liksom kompisar, jag och FujitsuSiemens. Jag kan inte avliva honom. Han vet mer om mig och har umgåtts mer med mig än vad någon annan har gjort sedan vi lärde känna varandra, det skapar vissa band.
Jag är öppen för fler förslag angående min dators mystiska sjukdom.
Skärmen kan jag inte tänka mig att det är något fel på, för anledningen till att skärmen gör sig dum är inte skärmen, utan datorn. Jag har datorn kopplad till tv:n, så för att kolla om det var skärmen eller datorn så slog jag på datorkanalen på tv:n (Tack för idén Tobbe) och det såg likadant ut där. Därför borde det ju inte ha med skärmen att göra, utan med någon fundamentalt i datorn.
Vidare så har den hållt på och startat om sig i säkert 3 år. Datorn är c.a 5 år gammal och det mest logiska tipset jag fått är att försöka få den att fungera länge nog för att kunna kopiera filerna på hårddisken och sedan kasta den utför närmaste stup. Men vi är liksom kompisar, jag och FujitsuSiemens. Jag kan inte avliva honom. Han vet mer om mig och har umgåtts mer med mig än vad någon annan har gjort sedan vi lärde känna varandra, det skapar vissa band.
Jag är öppen för fler förslag angående min dators mystiska sjukdom.
söndag, augusti 17, 2008
Hjälp!
Är det någon datordoktor där ute som kan lista ut vad det är för fel på min dator? Jag har fått tips om att byta nätagget eller ramminne. Vad borde jag egentligen göra? Jag bjuder på en fika, eller vad fan, jag kan till och med anstränga mig och bjuda på middag för tips som leder till att datorn blir användbar igen. För hjälp som leder till att den blir helt frisk kan jag till och med erbjuda pengar för eventuell arbetstid. Jag är desperat. Min dator, min älskade och helt genomvrickade dator, är döende. Den har har alltid haft en egen personlighet. Precis som med de flesta vänner så har den alltid haft sina nackdelar, men när man lär känna den så lär man sig undvika de situationerna. Den är envis, den jävlas ofta med mig och den har en humor som jag inte riktigt förstår. Men allt bra den gjort för mig väger upp det. Men nog om min kärlek till den. Den har alltid startat om sig om den blivit avstängd. Den startar om sig med längre och längre mellanrum ju längre den varit påslagen sedan, första halvtimmen hela tiden och sedan går det längre och längre mellan gångerna tills den varit påslagen i en vecka, då är den på hela tiden utan omstarter.
Men nu startar den inte bara om sig. Den stänger av sig totalt och startar sedan motvilligt för att återigen stänga av sig. Ibland är den på men så blir skärmen full av lodräta linjer i olika färger. Både dom här sakerna är nya påhitt. Ibland när den stängt av sig går det inte att starta den igen.
Jag älskar verkligen den jäveln, så att se den i så här dåligt skick smärtar mig. Jag har ju min bärbara, men den har inget nätverkskort så jag kan bara ha den uppkopplad när jag är hemma hos mamma och pappa (Som jag är just nu) och använder deras trådlösa ADSL med tillhörande nätverkskorts-USB på den. Det medför ju också att det går jättedåligt att blogga ofta. Fan, det här suger.
Beskrivning av symptom följer nedan.
Men nu startar den inte bara om sig. Den stänger av sig totalt och startar sedan motvilligt för att återigen stänga av sig. Ibland är den på men så blir skärmen full av lodräta linjer i olika färger. Både dom här sakerna är nya påhitt. Ibland när den stängt av sig går det inte att starta den igen.
Jag älskar verkligen den jäveln, så att se den i så här dåligt skick smärtar mig. Jag har ju min bärbara, men den har inget nätverkskort så jag kan bara ha den uppkopplad när jag är hemma hos mamma och pappa (Som jag är just nu) och använder deras trådlösa ADSL med tillhörande nätverkskorts-USB på den. Det medför ju också att det går jättedåligt att blogga ofta. Fan, det här suger.
tisdag, augusti 12, 2008
Min brors berättelse
Sitter inne på Nicklas rum. Det här är hans berättelse om det viktigaste som hände idag:
Så här var det va: Jag satt inne på lunarstorm och såg världens fjortispress. En tjej på typ 14 år hade gjort om alla ord på pressen till nåt jävla fjortisspråk, typ "znutte", "zötiz" och liknande. Till sist blev jag ju tvungen att skriva till henne "Lär dig stava tönt". Senare kontaktade hennes 15-åriga pojkvän mig, han kan ha varit 12 också, jag minns inte. I alla fall så skrev han att jag var så jävla gangstah bara för att jag hade en viss låt på min press och så skrev han typ "Jag är mer gangstah än du nånsin kommer bli, boy". Vadå boy? Jävla tönt. I alla fall skrev han också, när han såg min tatuering, att jag förmodligen inte kunde sitta still ens när tatueraren gjorde konturerna för att jag var en sådan mes enligt honom.
Då tänkte jag: Shit, den här killen känner mig.
Så här var det va: Jag satt inne på lunarstorm och såg världens fjortispress. En tjej på typ 14 år hade gjort om alla ord på pressen till nåt jävla fjortisspråk, typ "znutte", "zötiz" och liknande. Till sist blev jag ju tvungen att skriva till henne "Lär dig stava tönt". Senare kontaktade hennes 15-åriga pojkvän mig, han kan ha varit 12 också, jag minns inte. I alla fall så skrev han att jag var så jävla gangstah bara för att jag hade en viss låt på min press och så skrev han typ "Jag är mer gangstah än du nånsin kommer bli, boy". Vadå boy? Jävla tönt. I alla fall skrev han också, när han såg min tatuering, att jag förmodligen inte kunde sitta still ens när tatueraren gjorde konturerna för att jag var en sådan mes enligt honom.
Då tänkte jag: Shit, den här killen känner mig.
måndag, augusti 11, 2008
söndag, augusti 10, 2008
Helt jätteroligt
I dag satt jag i fikarummet på jobbet och fnissade så jag fick Coca Cola light i näsan åt Aftonbladet Söndags tyck till-sida. En person som kallar sig Magnus var lovligt upprörd över att Mats på Aftonbladet skrivit om att Madonna plastikopererar sig och kallade henne tant. Nedan följer brevet, de roligaste delarna är röda. Allvarligt, läs igenom det. Det är skitroligt.
Hej!
Antingen är du bara ute efter att sälja tidningen och dig själv (försöka bli en ny Schulman, räcker) eller så är du helbombad. Hur kan du vara så taskig att kalla Madonna för tant? Hur kan du vara så taskig? Är du avundsjuk, eller? Man börjar ju undra. Vissa föds ju fan till tant, medans andra aldrig blir det. Och varför dela upp folk i olika fack(efter ålder, kön, hudfärg). Gillar du segregation? Låt henne få vara det hon vill! En snygg, juste, fantastisk och cool brud/tjej. Din nedrans åldersfascist! Du är verkligen gubbig i din attityd! Gammalmodig och omodern! Dessutom, vad är det för fel på att använda verktyg för att hålla sig snygg, eller att göra sig till? Så länge det inte skadar, lurar eller uttnyttjar någon/något eller sig själv. Allt ska vara så nedrans naturligt! Men vad är det? Vad är naturligt? Och varför ska det vara det? Nej, för mig finns bara människor och alla kan vara attraktiva oavsett ålder, kön, hudfärg, botox, bröstimplantat eller ej. Det viktiga är väl att man får göra vad man vill och vara sig själv. Sitt sanna jag hur onaturligt du än tycker det är.
/Magnus som aldrig tänker gå i pension, bli gubbe eller något annat så kallat normalt!
Höjdpunkter i Magnus insändare:
1. Nedrans? Vem använder egentligen ordet nedrans?
2. Varför skulle Mats vara avundsjuk på Madonnas plastikoperationer? Han är kille utan böjningar åt det transsexuella hållet och mycket yngre än Madonna också.
3. Segregation av rika, plastikopererade sångerskor?
4. Han påpekar att plastikoperationer är naturliga.
5. Han påpekar att alla kan vara attraktiva oavsett ålder, kön hudfärg, botox och bröstimplantat eller ej. Inget om ifall de är skelögda, inte har några bröst, är feta eller så. Nej nej, bröstimplantat eller botox!
6. I slutet påpekar han att folk genom att vara onaturliga kan hitta sitt sanna jag.
7. Han tänker aldrig gå i pension för att det kallas normalt?
Mina lösningar på varför denna text skrivits från början är att:
1.Magnus var skitfull när han skrev och skickade det.
2. Magnus är en Madonna-stalker.
3. Madonna har lärt sig svenska och har själv skickat det-
4. Magnus är svårt psykiskt sjuk.
Hej!
Antingen är du bara ute efter att sälja tidningen och dig själv (försöka bli en ny Schulman, räcker) eller så är du helbombad. Hur kan du vara så taskig att kalla Madonna för tant? Hur kan du vara så taskig? Är du avundsjuk, eller? Man börjar ju undra. Vissa föds ju fan till tant, medans andra aldrig blir det. Och varför dela upp folk i olika fack(efter ålder, kön, hudfärg). Gillar du segregation? Låt henne få vara det hon vill! En snygg, juste, fantastisk och cool brud/tjej. Din nedrans åldersfascist! Du är verkligen gubbig i din attityd! Gammalmodig och omodern! Dessutom, vad är det för fel på att använda verktyg för att hålla sig snygg, eller att göra sig till? Så länge det inte skadar, lurar eller uttnyttjar någon/något eller sig själv. Allt ska vara så nedrans naturligt! Men vad är det? Vad är naturligt? Och varför ska det vara det? Nej, för mig finns bara människor och alla kan vara attraktiva oavsett ålder, kön, hudfärg, botox, bröstimplantat eller ej. Det viktiga är väl att man får göra vad man vill och vara sig själv. Sitt sanna jag hur onaturligt du än tycker det är.
/Magnus som aldrig tänker gå i pension, bli gubbe eller något annat så kallat normalt!
Höjdpunkter i Magnus insändare:
1. Nedrans? Vem använder egentligen ordet nedrans?
2. Varför skulle Mats vara avundsjuk på Madonnas plastikoperationer? Han är kille utan böjningar åt det transsexuella hållet och mycket yngre än Madonna också.
3. Segregation av rika, plastikopererade sångerskor?
4. Han påpekar att plastikoperationer är naturliga.
5. Han påpekar att alla kan vara attraktiva oavsett ålder, kön hudfärg, botox och bröstimplantat eller ej. Inget om ifall de är skelögda, inte har några bröst, är feta eller så. Nej nej, bröstimplantat eller botox!
6. I slutet påpekar han att folk genom att vara onaturliga kan hitta sitt sanna jag.
7. Han tänker aldrig gå i pension för att det kallas normalt?
Mina lösningar på varför denna text skrivits från början är att:
1.Magnus var skitfull när han skrev och skickade det.
2. Magnus är en Madonna-stalker.
3. Madonna har lärt sig svenska och har själv skickat det-
4. Magnus är svårt psykiskt sjuk.
Världens minst syndiga docka
Jag har just hittat världens roligaste pryl. En Barbie-liknande docka som är en storsäljare i mellanöstern.
Dockan heter Fulla och bär slöja. Fulla utbildar sig till tandläkare eller lärarinna. Fulla gillar inte pojkar men umgås gärna med vänner. Hon vördar sin moder och fader och Fulla har med sig en liten koran och rosa bönematta.
– Det här är inte bara en barbiedocka med slöja. Vi har skapat en karaktär med respekt för sin mor och far, som är ärlig och kärleksfull, har Fullas skapare Fawaz Abidin sagt till New York Times.
Visst, det är kanske fint att muslimska småflickor kan få dockor också. Men känns inte det här lite löjligt? Vad kommer härnäst? Heliga Birgitta med tillhörande bibel och nunnadräkt, för alla katolska flickor?
Dockan heter Fulla och bär slöja. Fulla utbildar sig till tandläkare eller lärarinna. Fulla gillar inte pojkar men umgås gärna med vänner. Hon vördar sin moder och fader och Fulla har med sig en liten koran och rosa bönematta.
– Det här är inte bara en barbiedocka med slöja. Vi har skapat en karaktär med respekt för sin mor och far, som är ärlig och kärleksfull, har Fullas skapare Fawaz Abidin sagt till New York Times.
Visst, det är kanske fint att muslimska småflickor kan få dockor också. Men känns inte det här lite löjligt? Vad kommer härnäst? Heliga Birgitta med tillhörande bibel och nunnadräkt, för alla katolska flickor?
torsdag, augusti 07, 2008
En helt vanligt dag
Jag är en otrolig vanemänniska. Alla dagar som har samma påtvingat material (Jobb, skola osv) ser likadana ut.
Den vanligaste av de vanliga:
11.00
Klockan ringer. Är jättetrött. Varför trodde jag att 9 timmars sömn skulle räcka? Ställer ett nytt alarm.
12.00
Så otroligt tidigt. Snoozar. Fortsätter så till ca 12.30.
12.30
Sätter mig upp i sängen och försöker få en verklighetsuppfattning. Läser lite ur en av serietidningarna som ligger bredvid sängen och försöker bli av med den värsta tröttheten.
12.45
Känner mig stark nog för att orka ta mig till toaletten som ligger 4-5 meter bort. Samtidigt som jag sitter på toaletten så löser jag sudoku eller läser ur serietidningarna som ligger i en hög under tvättstället.
13.00
Släpar mig till datorn.
13.30
Bestämmer mig för att göra mig i ordning. Sätter mig först på toaletten och löser sudoku.
13.40
Startar plattången. Sätter mig vid datorn medan den värmer upp.
13.50
Plattången har varit varm några minuter. Försöker läsa samtidigt som jag plattar håret eftersom det är så jäkla tråkigt. Tar efter det på mig arbetströjan och hårsprayar så att håret blir lite fluffigare än totalplatt.
14.00
Sminkar mig.
14.10
Sätter mig vid datorn. Bloggar, kollar olika communitys, kvällstidningarnas hemsidor, olika länkarkiv.
14.25
Tar på mig arbetsbyxorna och strumpor och går iväg till jobbet. Läser samtidigt som jag går.
14.30
Gör i ordning en kokt korv på jobbet och äter dagens första mål. Korven ska ha både gurkmajonnäs och bostongurka i ganska små mängder och sedan rostad lök. Sätter mig i personalrummet och läser Aftonbladet.
15.00
Börjar jobba.
Den vanligaste av de vanliga:
11.00
Klockan ringer. Är jättetrött. Varför trodde jag att 9 timmars sömn skulle räcka? Ställer ett nytt alarm.
12.00
Så otroligt tidigt. Snoozar. Fortsätter så till ca 12.30.
12.30
Sätter mig upp i sängen och försöker få en verklighetsuppfattning. Läser lite ur en av serietidningarna som ligger bredvid sängen och försöker bli av med den värsta tröttheten.
12.45
Känner mig stark nog för att orka ta mig till toaletten som ligger 4-5 meter bort. Samtidigt som jag sitter på toaletten så löser jag sudoku eller läser ur serietidningarna som ligger i en hög under tvättstället.
13.00
Släpar mig till datorn.
13.30
Bestämmer mig för att göra mig i ordning. Sätter mig först på toaletten och löser sudoku.
13.40
Startar plattången. Sätter mig vid datorn medan den värmer upp.
13.50
Plattången har varit varm några minuter. Försöker läsa samtidigt som jag plattar håret eftersom det är så jäkla tråkigt. Tar efter det på mig arbetströjan och hårsprayar så att håret blir lite fluffigare än totalplatt.
14.00
Sminkar mig.
14.10
Sätter mig vid datorn. Bloggar, kollar olika communitys, kvällstidningarnas hemsidor, olika länkarkiv.
14.25
Tar på mig arbetsbyxorna och strumpor och går iväg till jobbet. Läser samtidigt som jag går.
14.30
Gör i ordning en kokt korv på jobbet och äter dagens första mål. Korven ska ha både gurkmajonnäs och bostongurka i ganska små mängder och sedan rostad lök. Sätter mig i personalrummet och läser Aftonbladet.
15.00
Börjar jobba.
tisdag, augusti 05, 2008
måndag, augusti 04, 2008
När jag blir död
Jag satt och slötittade på Discovery Science när jag genom ett vetenskapsprogram kom på vad jag ska bli när jag dör. Jag ska bli en diamant. Jag har sedan länge bestämt att jag åtminstone tänker kremeras och nu finns det ett företag som specialiserat sig på att göra diamanter av askan. Jag tänker bli en diamant. Att ligga och ruttna ligger inte för mig, jag kan lika gärna bli vacker i livet som inte kommer efter döden.
Jag ska inte donera min kropp till forskningen, jag ska kremeras och jag ska bli en diamant. Jag är 21 år och har helt klart för mig vad som ska ske med mina efterlevor. Jag har dödsångest.
Och så fortsätter nedstämda veckan. I morgon: Ingen kommer någonsin älska mig.
Jag ska inte donera min kropp till forskningen, jag ska kremeras och jag ska bli en diamant. Jag är 21 år och har helt klart för mig vad som ska ske med mina efterlevor. Jag har dödsångest.
Och så fortsätter nedstämda veckan. I morgon: Ingen kommer någonsin älska mig.
söndag, augusti 03, 2008
Så less
Jag vet inte vad det är med mig. Jag är trött, sur och lättstött och orkar knappt prata med personer. Allt känns bara tungt, tråkigt och jobbigt.
Jag börjar nästan misstänka att hösten är på väg alldeles för tidigt. Varje höst, när det börjar bli mörkt och sedan genom hela vintern, så blir jag lite låg. Jag vill för alltid ha sol och ljust dygnet runt. Våga vägra vintern.
Jag börjar nästan misstänka att hösten är på väg alldeles för tidigt. Varje höst, när det börjar bli mörkt och sedan genom hela vintern, så blir jag lite låg. Jag vill för alltid ha sol och ljust dygnet runt. Våga vägra vintern.
fredag, augusti 01, 2008
Fast han är stor...
Min lilla bror på 19 år har tatuerat sig i dag. Det blev jättefint. Men ibland gör han mig så rädd. Han är för liten för världen, lillebror måste hållas avskärmad från all världens ont och storasyster måste alltid lägga sig i allt för att hon blir så orolig när lillebror är blåögd och inte förstår att folk inte alltid är vad de säger att de är. Jag kommer beskydda honom till den dag då jag får ett psykiskt sammanbrott av pressen och glömmer vem både han och jag är. Det här vet inte lillebror om, för han läser inte min blogg för att det är för mycket text och dessutom förstår han inte att jag inte egentligen är arg och bråksjuk utan bara väldigt rädd för vad som kan hända honom. Jag är större än på bilden, lillebror är fortfarande lika liten.Det är en sådan där natt i natt. En sådan som inte många vet om att jag har ganska ofta. När jag stannat uppe för länge och i stället för att bli fnissig tillsammans med någon får ångest i min ensamhet. Just nu är det en favorit-i-repris och den heter mina-föräldrar-kommer-inte-alltid-finnas. Det är en genomvidrig tanke. Jag måste anstränga mig för att koppla bort tankarna annars vaknar jag mitt i natten och kan inte andas och har ont i bröstkorgen.
Jäkla familj. Hade ni inte kunnat misshandla mig lite under min uppväxt och bete er svinigt så att jag slapp känna att jag måste vakta er och ständigt ha er inom räckvidd? Jag älskar er så att det, bokstavligt talat, gör ont.
Max och Saga
Det här är mitt 200:ade inlägg på den här bloggen och det tillägnas den största svenska tragedin under det här året: Mordet på Max och Saga. Jag har gjort misstaget att engagera mig i fallet och suttit och läst förhör och letat runt lite på Flashback hela kvällen och jag kan inte låta bli att känna mig personligt involverad i det. Trots min nitiska inställning till medial uppmärksamhet vid mord så tycker jag det är fruktansvärt att det här kunde hända.Mina tankar finns hos barnens mamma, pappa och plastföräldrar. Framför allt Emma och hennes sambo, som (Även om båda inte är medvetna om det) var närvarande när det inträffade och precis efter och nu måste uppleva alltihop igen. Samtidigt sitter det en kvinna åtalad som skrattar, ler och grimaserar under den psykiskt tunga rättegången. Oavsett om hon är oskyldig eller skyldig är det ett hån mot de anhöriga som sitter i samma rum.
Tyvärr kommer hon troligen inte bli dömd. Dom vet att hon är besatt, tveksamma vittnesuppgifter har placerat henne i närheten runt tiden för morden, hon har kartlagt sin ex-pojkväns arbetstider och har bilder på hans och Emmas hus i sin dator. Men någon teknisk bevisning finns inte och Emmas vittnesuppgifter ses inte som särskilt trovärdiga eftersom hon blev utsatt för grovt våld mot huvudet.
Jag hoppas att jag har fel och att dom har rätt person så att media kan börja skriva om recept och nudister och ninjamannen igen men framför allt för att familjen Jangestig med flera ska kunna gå vidare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)