Min far har vetat det här hela tiden, min mor har nog anat det och kan bli lite chockad över det här erkännanden. Jag kommer nu ut ur garderoben.
Jag är en excentriker.
Jag tycker inte så mycket om folk och skaffar mig medvetet inte så mycket vänner, avbryter ofta i inledningsfasen för att jag ser att jag troligen inte vill känna personen så väl. Jag blir aldrig kär och trots att jag saknar att ha någon så är jag extremt petig och hittar alltid fel väldigt snabbt hos potentiella partners. Och på senare tid har jag slutat dricka. Har druckit alkohol en gång sedan stadsfesten och känner mig inte sugen. Tänkte gå ut och dricka ikväll för att fira att jag börjar skolan på måndag, men jag känner mig inte särskilt sugen, jag blir så oerhört bakfull att det inte är värt det.
Men samtidigt som jag oftast upplever mig själv som en ganska komplex person när jag jämför mig med andra, så vet jag att alla har dom här tankarna om att just de är unika. Så jag är troligen väldigt normal.
4 kommentarer:
Det man söker hos andra, speglar ofta en själv. Eftersom du söker bara brister hos andra, beror nog på att du anser dig själv ha en massa brister som du inte vågar visa för andra. Du är nog rädd för att stöta iväg folk och bli lämnad och ledsen. Så istället föredrar du vara ensammen och hittar bara en massa brister som en ursäkt för att inte släppa in någon i ditt liv.
Men det är bara vad jag tror. Kan ha helt fel.
mvh en Härnösandsbo
Du har väldigt rätt faktiskt. Jag är medveten om det men har inte riktigt orkat ändra det. Då och då dyker dom här ganska felfria personerna upp och ibland står de ut med mig också, och då funkar det verkligen.
Som jag brukar säga: Aldrig försent att bättra sig, därför väntar jag ett tag till! :)
Vem är du egentligen? Jag publicerar inte kommentarer med personuppgifter.
Skicka en kommentar