Money, money, money

Än en gång så avstannar bloggandet. Den här gången är det inte för att jag har mycket att göra, utan tvärtom. Jag har för lite att göra för att komma på de underhållande sakerna.

I kväll är det fest. Och jag har varit på marknaden fram till nu. Helt underbart planerat, men jag har inte kollat på klockan alls sedan jag vaknade idag.

För första gången på länge har jag ångest inför räkningar. Jag har en räkning som jag för tillfället inte kan betala och det är första gången på ett år som den här ångesten dyker upp. Det är inte som att återse en gammal kär vän. Jag förstår inte hur jag kunde missbedöma min ekonomi så kapitalt. Jag måste ha haft tillfällig sinnesförvirring eller något.

Veckans plus: Ledighet, goda vänner, tivoli och karuseller.

Veckans minus: CSN som inte betalar ut studielån, ungkarlsliv och överblivet skolarbete som måste göras.

Jobb

Nu börjar snart jobbsäsongen, och jag har påbörjat lite lätt med några ströpass. Jag älskar verkligen mitt jobb. Jag älskar att träffa människor. Jag hoppas verkligen jag kommer in på butiksledarutbildningen till hösten.

H&M

Bild gjord av mig efter idé från Joar.

Jag är så less på H&Ms sortiment. De har två olika avdelningar för kvinnokläder, en vanligt och en som heter "Divided". Divided är kollektionen för lite yngre kvinnor, den avdelningen har de mer fräcka och moderiktiga kläderna. Där kan jag hitta saker som passar min stil perfekt, som prickiga klänningar och roliga mönster. Men att Divideds kläder är snyggare är inte den enda skillnaden mellan den och den vanliga kollektionen. Divideds kläder går bara upp till storlek 42 medan den vanligt kollektionen har kläder upp till storlek 46.

Är man fet som jag får man alltså inte ha de ungdomliga kläderna. Det finns tydligen inga ungdomar som är överviktiga. Och en del av Divideds kläder kan jag trots allt ha, men ofta faller det på att de är för små eller att kupstorleken, om kläderna har en sådan, är A-kupa, oavsett hur stor storlek det handlar om. H&M har inte förstått att kupstorlek A inte riktigt går ihop med storlek 42, med ökad vikt brukar även brösten bli större.

H&M har alltså gjort ett tydligt ställningstagande att feta människor inte kan vara unga och i så fall inte ska få ha tillgång till de snygga kläderna i alla fall. Jag är inte den tjockaste unga människan i det här landet, utan vi är många som diskrimineras av det här.

Eurovision song contest

Jaha. Nu är vi segertippade. Jag är inte förtjust i "Hero", och inte i Charlotte Perrelli heller. Men hoppas hon kickar ass där nere i alla fall, vid sådana här tillfällen kan man ju inte låta bli att vara patriotisk.

För jag har tagit studenten

Nu är det över. Min tid på Härnösands Folkhögskola. Den underbara platsen som gjort mig till den jag är idag. Jag har aldrig fått så mycket bekräftelse och haft så många underbara människor omkring mig dagligen som under de här två åren, men jag har framför allt inte fått så mycket bekräftelse och förstått hur mycker människor betyder för mig förrän de senaste dagarna. Man ska sluta medan man är på topp och det är sannerligen det jag gör.
I går sade min rektor Fred att jag var den vackraste människan han någonsin mött. Idag blev jag utan förvarning uppkallad på scenen för att avtackas som kursrådsordförande, som jag varit under 1,5 år. Jag fick en ros och jag fick höra många vackra ord om min personlighet från min lärare Mia som också är sekreterare i kursrådet(Folkhögskolans svar på elevråd). Då brast det. Jag brukar aldrig gråta för att jag är rörd, men nu gick det inte att göra något annat. Jag har aldrig fått ett sådant bevis på att saker jag gör uppskattas. Att jag uppskattas.

Jag har fått höra från många människor idag att jag gjort det bra och att de är stolta över mig. Tack till er, det kommer jag aldrig någonsin glömma. Dom här två åren har fått mig att växa som människa och har fått mig att inse att jag är värdefull och det är tack vare alla livgivande människor som er. Jag kommer sakna våra samtal över lunchen, våra små slagsmål vid entrén och alla stora kramar när man känt sig lite nere.

Och min klass... Jag kommer sakna vår skeva sammansättning. Johans trummande och kramar, Krille och Marias förvirring, Bomans humor och Petters förmåga att styra upp saker och hans sätt att handskas med oss i klassen både under dåliga och bra stunder.

Och till alla mina ämneslärare. Roger, Ninna, Stålis, Snyggo, Larsa, Lena, Ingrid, Mia, Bertil... Dom har stått ut med min sporadiska närvaro och oförmåga att hålla tyst även när jag borde och ändå gett mig ett omdöme(Betyg) som jag är otroligt nöjd och stolt över.

Okej. Nu ska jag sluta vara så sentimental och få det här att låta som att jag hade vunnit en oscar. Men det känns nästan som att jag har gjort det, för jag har nått fram till mitt mål.

Vårfesten

Jag tabbade mig ganska rejält bakom trummorna på Vårfesten i går. Och min röst, som är lite förkyld, stack iväg lite vid ett tillfälle. Men vad gör det när man har familj och vänner med sig som stöttar och ser glada ut ändå?

Tack för att ni var med och förgyllde kvällen, familjen. Och framför allt tack till Jossi, Jonny och Linnea som inte har några familjära skyldigheter men ändå helt frivilligt delade kvällen med mig och gav mig helt underbara blommor. Jag är glad över att ha er som vänner.

Konsert 3

Konserten i går gick riktigt okej. Vi kickade ass, även om jag gjorde flera småfel som inte märktes så tydligt eftersom jag höll god min. Men det här med låttexter, antal verser och att träffa cymbaler kan vara lite lurigt.

Nu är det sista skoldagen. Kanske den sista skoldagen jag avverkar på Härnösands Folkhögskola för resten av mitt liv. Det känns vemodigt, men nu är det dags att gå vidare. Men det känns lite läskigt. Snart är jag inte en del av folkhögskolan. Snart är jag bara en individ med ett tidsbestämt jobb.

Konsert 2

Affischen jag lade upp tidigare hade jag ju skrivit fel datum på. Det riktiga datumet är ju onsdag 21/5. Så i morgon smäller det. Jag är lite nervös, jag kan inte ett av ackorden jag ska spela på gitarr och jag kan inte en låttext utan har skarvat hela tiden. Måste kolla upp den.

Vaknade i morse med ont i halsen och snuva så nu sitter jag och äter Esberitox och hoppas på att jag kan skjuta upp förkylningen till på fredag. Sedan kan jag vara sjuk hur mycket som helst i åtminstone en eller två veckor. Men inte i morgon på konserten och inte i övermorgon på Vårfesten, då jag ska sjunga några låtar också.

Stegräkning pågår

Jag var duktig i går. Nu ska jag fira med att moffa. Nej, jag bara skämtar.
Jag ska fira genom att åka buss till skolan idag.

Konsert

På onsdag 10.30 har min klass konsert. Kom dit! Har suttit upp tills nu och jobbat på den här affischen och en sex sidor lång redogörelse för ett av mina besök i tingsrätten som vi var tvungen göra på Samhälle A. Nu ska jag sova. Jag ska inte ens fastna i något banalt spel.

Grejen med "The mupet show" är för övrigt att vårt klassnamn förkortas MUP. För alla som inte hänger med.

Låt sorgen vara ifred

En kille som var på fest i Härnösand ska ha blivit drogad och sedan tatuerad i ansiktet. Det är verkligen att kränka en människor grovt. Men samtidigt som jag intresserad mig för den här historien sedan jag läste den i går och hört mig för genom djungeltelegrafen om omständigheterna så började jag tänka på den uppståndelse det blir med alla medieoffer nu för tiden.

Engla blev brutalt mördad och det är en hemsk historia. Två barn i Arboga fick sätta livet till då en galen människa försökte döda dem och deras mamma. Och i Österrike har tre barn och deras mor kommit ur en mörk och trång källarhåla efter att ha varit instängda där i 22 år. Helt fruktansvärda historier, men det slår mig att människors lidande har blivit det nya Britney Spears.

Utanför sjukhuset i Amstetten hänger fotografer i träden, gräver ner sig i gräsmattan, försöker ta sig in i sjukhuset via balkonger, sjukhuspersonal försöker sälja mobilfoton på dem. Allt för att tv-kanaler och kvällstidningar vet att det hela är hot stuff. Mänskligt lidande har aldrig varit smaskigare. Och Englas begravning sänds i SVT medan Max och Sagas begravning "bara" blir bevakad av kvällstidningarna. Människor tänder ljus överallt i sina fönster, det skapas en speciell del i Aftonbladet med "Läsarnas brev till Engla" där människor som aldrig träffat henne skriver om vilken underbar person hon var. Det var hon säkert, men jag tycker mest det blir obehagligt när ett helt land bestämmer sig för att sörja och gråta över någon de aldrig mött.

Varje dag dör 30 000 barn runt om i världen. Det är ett barn var tredje sekund. 7 miljoner barn dör varje år i utvecklingsländerna på grund av undernäring. Och tänk då alla barn som dör för att de blir våldtagna och misshandlade till döds för att det på många ställen råder en uppfattning om att det enda sättet man kan bota HIV på är genom att ha samlag med en oskuld och då vågar man inte chansa utan tar ett barn direkt.

Jag tycker inte det här är rätt. Låt familjen Fritzl återhämta sig från det traumatiska som drabbat dem, låt Engla, Max och Saga få vila i frid och låt deras familjer få ha sitt sorgearbete. Om inte så vill jag faktiskt se laserborttagningen av tatueringen i ansiktet i SVT på bästa sändningstid och få en bit i tidningen där jag kan skicka ett brev om att jag tycker att tatueringen jag aldrig sett är fin och inget han borde vara ledsen över.

Vad gör det här barnet mindre värt än de svenska barnen som dör?
Jag tänder mina ljus för dom här barnen.

Stegräkning

Men nu tog jag mig äntligen råd och skaffade mig en stegräknare. Idag har jag gått över 10 000 steg utan att anstränga mig överdrivet mycket. 5000 steg fick jag under halva dagen bara genom att gå omkring i skolan och hemma, och 4000 steg fick jag på en kvällspromenad. Sedan räknar jag med att jag gick minst 1000 steg innan jag satte på mig den eftersom jag kutat omrking i ett stort sjukhus på morgonen och sedan gick fram och tillbaka till macken och så där.

Det gick bra på röntgen. Får svar under nästa vecka hur det ser ut, men sköterskan berättade att hon kunde se tre njurar. Helt sjukt. Nu hoppas jag bara på att alla tre fungerar, eller åtminstone två, eftersom jag suttit och läst skrämselpropaganda om att de brukar ta ut varandra så att man till sist blir tvungen att transplantera en till njure för att klara sig. Nu räcker det faktiskt. Inga fler överraskningar nu

I morgon

Har inte fått äta sedan i morse, resten av dagen har jag bara fått i mig flytande saker. I morgon ska jag på ultraljud för att kolla hur många njurar jag har och i vilket skick de är. Jag är faktiskt nervös, trots att jag faktiskt överlevt utan några problem med njurarna i 21 år hittills. Jag vet inte om jag vill ha svar på det. Det är troligen därför jag utan vettig anledning skjutit upp det här 3 gånger redan.

Pipa med vatten

Jag hatar att duscha. Jag blir trött av det eftersom det är så mysigt med varmvatten och dessutom är det helt otroligt tråkigt. Ändå duschar jag faktiskt nästan varje dag. Något jag hatar ännu mer än att bara duscha är att duscha hemma hos mamma och pappa eftersom de har ett vattentryck som inte ens förtjänar namnet, det är inget vattentryck i duscharna.

Så när jag stod där och hade schamponerat in håret faller min blick på en trevlig blå sak. Den är av plast och ser precis ut som en väldigt blå och väldigt stor pipa av sjöman-med-stort-skägg-modell. Jag är ju inte mer än människa så jag fyller självklart denna pipa med vatten och sätter fast duschmunstycket ovanför huvudet. Sedan står jag där och sköljer ur håret samtidigt som jag står och blåser i pipan. Blubb blubb. Blubbelubbelubb. Funderar lite över hur konstigt det skulle se ut om jag hade ett skägg att matcha pipan med. Blubb.

Så tar ju duschen slut. Jag springer ut med pipan i högsta hugg och frågar familjen hur det kommer sig att de har en leksakspipa i duschen, det finns ju inga barn kvar i hushållet. Min mor upplyser mig, inte så lite roat, om att det inte alls är en leksakspipa. Det är hennes nässköljare. Det stora hålet fyller man på med vatten och låter det rinna in i näsan. Det lilla hålet jag nyss stått och blubbat i är alltså det som ska in i näsan.
Så nu vet jag hur det smakar att slicka mamma i näsan

Akupunktur

Kom precis hem från sjukgymnasten som drar i min nacke och vänder och vrider för att komma på hur jag ska kunna bli av med smärtan.

När jag var hos henne i februari så fick jag veta att det skulle gå över på någon månad. Det har det inte gjort. Nu är det nya budet ett år. Jag ska komma tillbaka om två veckor och då ska jag börja gå där två gånger i veckan för att få akupunktur som kan hjälpa till att få bort det onda. Det hoppas jag på, men jag har svårt att tro på att nålar kan göra nytta, man får för sig att det snarare är tvärtom.

Photoshop och frid i själen

Jag borde alltid vara redigerad.

Bilden är från idag när jag satte mig på en klippa vid vägen och väntade på att mamma och pappa skulle åka förbi och hämta upp mig. Det var ganska mysigt att sitta där i solen och blåsten och försöka läsa Aftonbladet. Jag gör sällan sådana saker nu mer och det borde jag verkligen börja med igen. När jag var liten brukade jag ta med mig en bok och gå ner till klipporna vid sjön eller in i skogen och sätta mig på en omkullfallen trädstam och läsa. Det är härligt att vara utomhus nu när det är varmt och ljust.

Oerhört tidig morgon

Nu ska jag sannerligen sova. Det behöver jag. Ingen ville hänga med på Big Boy så det blir fryspizza för mig. I morgon kommer pappa hem. Jag har saknat honom. Men nu ska jag verkligen äta pizza. Mums. Snark.

Morgon

I går kväll låste jag dörren, tände nattlampa, åt lite. Och så gick jag till sängs. I morse vaknade att av att jag hör "Hej. Hallå?" på alltför nära avstånd för en ensamboende. Jag funderade en nanosekund på varför jag hallucinerar. Sedan visade det sig att min bror med extranyckel tagit sig in för att duscha. Vilket var planerat. Men det var ett läskigt sätt att vakna på.

Pappa

Nu när pappa är i USA kan jag inte prata med honom över telefonen så ofta, det är för dyrt, så jag skickar kärleksfulla sms i stället. Och eftersom jag är rädd för att verka bögig eller har något hjärnfel kan jag ju inte vara så blödig och säga att jag saknar och älskar honom, utan jag skickar underliga sms i stället och förstår att han kommer förstå vad jag menar egentligen

Från: Eomin
Till: Eomins pappa
Mamma säger att jag ska börja kalla mannen som bor hemma hos oss nu för pappa i stället för dig, men jag tänkte kolla om det är okej med dig?

Från: Eomins pappa
Till: Eomin
Kalla honom död.

Jag kan än en gång tipsa om Pappa/Tomas och Lasses blogg (http://busresa.blogspot.com) där de skriver om sin USA-resa. Om inte annat får de som känner mig en klar bild över varför jag är så sjuk i huvudet, det är ärftligt.

Moralens förfall

Jag låg och såg på Dr Phil eftersom jag borde plugga inför samhällsprovet i morgon och då drar man till vilka ursäkter som helst för att slippa. Dagens ämne var om "häng" på byxorna. Överambitiösa människor ansåg att hiphopen bidrar till moralens förfall genom att skapa det idealet. Det drogs också upp att det egentligen kom från fängelserna och att det var ett sätt att visa sig villig inför andra killar i fängelset. Flera delstater har till och med gjort det olagligt att ha byxorna nedanför rumpan, även fast modet även kräver att man ska ha heltäckande boxershorts under så att man inte visar rumpan.

Men alltså, hur tänker de? I varje jäkla hiphop-video får man ju se halvnakna tjejer. Oftast bara i en minimal bikini och nätstrumpor och dylika outfits. Hur kan det vara ofint att visa kalsongerna men fint att visa mage, halva rumpan, halva brösten och i stort sett hela kroppen så länge det gäller tjejer? USA är sannerligen ett konstigt land.

Jag har suttit och lyssnat igenom Britney Spears "Baby one more time" några gånger nu. Det strider mot mina principer. Änny mer pinsamt är att jag ska sjunga den på vår konsert den 21 Maj. Tack och lov blir det rock av den gamla dängan, killarna i klassen kan man minsann lita på.

Lugn helg

Snacka om att jag inte ångrar att jag tog en lugn helg. Nog för att jag har ont i nacken och allt sånt där vanligt gnäll, men jag känner mig riktigt utvilad för första gången på väldigt länge. Det här behövde jag verkligen. Inre frid.

Lördag

Man har sannerligen så roligt som man gör sig. Och jag har inte så roligt.

Communitykväll

Har suttit och hängt på ett av Sveriges största communityn i kväll. Jag har inte orkat med några större utsvävningar.

Svämmar man inte över av känslor av att ha mött en riktig guldklimp när man hittar en person med namnet VOLVO_HENKE19? Framför allt när han visar sig vara 21 nu mer och inte förutsåg att han skulle komma att fylla år igen? Jag är möjligen väldigt fördomsfull, men kombinationen volvo-frälst, caps lock-beroende och oförmögen att förutse åldrande får mig att döma personen på förväg. När han dessutom skriver en text om "Sej skälv" på sin presentation är cirkeln sluten.

Namnet är dylikt ett annat namn, dock inte samma. Det har ingen koppling till någon som verkligen heter Henke. Heter du Volvo-Henke så har detta inte med dig att göra hur gärna du än vill, men inte ens jag hänger ut personer på min obetydliga blogg. Och inget ont om dyslektiker, det är inte alltid så lätt att stava. Men se helheten.

Fredags-tv

Jag väljer ofta bort fester eller kompisbesök på fredagkvällarna eftersom det finns viktigare saker att göra då. Då snackar vi inte lägga-upp-amorteringsplan-för-bolånet-viktigt, det är för fjantigt. Eller skänka-pengar-till-behövande-barn-viktigt. Pfff. Det som händer på fredagar är långt mycket viktigare; Då är det tv-kväll hemma hos föräldrarna i vildmarken som gäller.
Fredagts-tv är så mycket mer än bara underhållning. Den är fullständig perfektion för tillfället. Så här ser fredag hemma hos familjen Nordgren ut:

19.00 Middag
Middagen som är ovanligt god eftersom det är just fredag står färdig. Både jag, pappa och bror sitter med frid i sinnet eftersom vi har dukat eller skalat potatis eller gått ut med soporna medan mamma har slitit arslet av sig utan att vi riktigt märkt det. Sedan bråkar vi om disken och pappa vinner med argumentet att han minsann jobbat hela veckan och mamma slipper undan eftersom vi då börjat inse hur mycket hon gjort för middagen, största delen av den slutsatsen kommer dock från att hon påminner oss 17,3 gånger om det. Det lämnar mig och Nicklas till att göra en dålig uppgörelse som han oftast förlorar på bara för att han inte ens orkar argumentera. I vår lilla syskon-skara fick jag debatt-genen, han fick World Of Warcraft-genen.

20.00 Så ska det låta
Hur underbart är inte det programmet? Hur många vuxenpoäng ger det att älska ett pensionärsprogram? Jag älskar när jag lyckas komma på allt innan kändisarna. Jag ska vara med i Så ska det låta innan jag dör. Det är mitt enda mål i livet. Sedan kan jag dö med frid i sinnet och jag kommer göra en gravsten innan jag dör (Så att ingen får utrymme att skriva fel saker) där det ska stå "Hon kom, hon såg, hon var med i Så ska det låta".

21.00 Var fan är mitt band?
Magnus Uggla är sådan otrolig komik. Han är så naturligt rolig utan att ens förstå det tror jag. Första gången jag såg det hade jag inte direkt några förväntningar, min uppfattning om Magnus Uggla var att han är en medelålders man som är fast i ett slags rebelliskt tonårskomplex. Och jag hade ju helt rätt. Men jag hade underskattat humorn i hela hans person. Jag ska gifta mig med Magnus Uggla. Förutom Dr. House och Jack Nicholson (Någon som ser någon koppling mellan deras ålder? Herregud. Jag ska börja ragga på ålderdomshemmen). Men bara sekvensen när de ringer från SVT och förklarar att de inte kan ha ordet "Fan" med i namnet och föreslår "Fasiken" och han börjar komponera låtar med frasen "Var fasiken är mitt band" är ju helt vansinnig. Och när han står och skämtar om Göteborg och drar samma skämt flera gånger för flera olika personer. Det måste ses för att upplevas, han är en nationalklenod den där mannen.

21.30 Berg flyttar in
Jag har redan skrivit om min kärlek till Carina Berg. Hon är helt enastående. Hennes program ger en sådan härlig inblick i kändisars och hennes eget liv att man bara måste älska hela grejen. Tack vare henne har jag till och med börjat gilla Kicki Danielsson. Hur konstigt är inte det?

Vid det här laget har mamma och hunden redan somnat medan jag och pappa (Då han inte är i USA) sitter och skrattar åt våra tv-favoriter. Sedan somnar även pappa. Då sitter jag här ensam med några vaga klickljud i bakgrunden från min brors rum (WoW) och bloggar på min bärbara dator.

Vikt

Nu är det bara 7 kilo kvar, sedan har jag gått ner tillräckligt enligt läkarna. Höll på att sätta i halsen nyss när jag ställde mig på vågen, jag har gått ner ganska så mycket den senaste tiden. I ett av mina tidiga inlägg i Januari tror jag att jag hade 14 kg kvar. Nej fyfan, det här ska jag fixa! Och jag ska fanimig gå ner 4 kg mer efter det bara för att få vara nöjd med mig själv, med de fyra kilona hamnar jag vid en gräns som jag ska passera. Yes!

Lycka

Jag har under veckan fått en ursäkt från en person som förklarat att den vet att den har betett sig illa mot mig och att den helt enkelt har ogillat mig men inte har kunnat redogöra för varför ens för sig själv. Jag har knappt märkt av det, jag har mest låtit personen vara. Men jag känner mig lycklig över att det finns sådana människor som omvärderar och som kan erkänna att de gjort fel. Det är otroligt starkt, det är en sak som jag oftast inte är kapabel till att göra och därför imponerar den egenskapen verkligen på mig.

Pappa

Nu sitter min pappa ovanför Atlanten någonstans. Han är på väg till USA för att besöka olika bilsportsevenemang, Graceland och uppleva Chicago. Han och vännen Lasse som också är med på resan har startat en blogg som dom förhoppningsvis kommer uppdatera. Länk finns här på sidan.

Jag skulle verkligen vilja åka till USA, de förlorade dårarnas land. Det vore kul att uppleva hur saker och ting verkligen står till där.

Festkväll

Ja, egentligen ska man ju hålla en viss standard när ens föräldrar börjat läsa bloggen varje dag. Men jag måste reagera på vad jag upptäcker varje gång jag är ute i krogvärlden; Människor som går hem med riktiga idioter för att de längtar så desperat efter att över en natt få slippa ensamheten. Vissa tycker jag är underlig som inte försöker med det ens, som dissar puckona som kommer fram till mig på krogen.

Men jag måste faktiskt på något plan kalla det vuxet. Det är inte intressant för mig längre, jag vill inte hamna hos en idiot igen. Nu är det dags för den där personen som jag kan stå ut med. Och det hittar inte jag på Bittens, Kajutan eller Genny's skulle jag tippa. Och gör jag det så kommer det troligen märkas mer tydligt än att någon komplimerar min bröstkorg.