För jag har tagit studenten

Nu är det över. Min tid på Härnösands Folkhögskola. Den underbara platsen som gjort mig till den jag är idag. Jag har aldrig fått så mycket bekräftelse och haft så många underbara människor omkring mig dagligen som under de här två åren, men jag har framför allt inte fått så mycket bekräftelse och förstått hur mycker människor betyder för mig förrän de senaste dagarna. Man ska sluta medan man är på topp och det är sannerligen det jag gör.
I går sade min rektor Fred att jag var den vackraste människan han någonsin mött. Idag blev jag utan förvarning uppkallad på scenen för att avtackas som kursrådsordförande, som jag varit under 1,5 år. Jag fick en ros och jag fick höra många vackra ord om min personlighet från min lärare Mia som också är sekreterare i kursrådet(Folkhögskolans svar på elevråd). Då brast det. Jag brukar aldrig gråta för att jag är rörd, men nu gick det inte att göra något annat. Jag har aldrig fått ett sådant bevis på att saker jag gör uppskattas. Att jag uppskattas.

Jag har fått höra från många människor idag att jag gjort det bra och att de är stolta över mig. Tack till er, det kommer jag aldrig någonsin glömma. Dom här två åren har fått mig att växa som människa och har fått mig att inse att jag är värdefull och det är tack vare alla livgivande människor som er. Jag kommer sakna våra samtal över lunchen, våra små slagsmål vid entrén och alla stora kramar när man känt sig lite nere.

Och min klass... Jag kommer sakna vår skeva sammansättning. Johans trummande och kramar, Krille och Marias förvirring, Bomans humor och Petters förmåga att styra upp saker och hans sätt att handskas med oss i klassen både under dåliga och bra stunder.

Och till alla mina ämneslärare. Roger, Ninna, Stålis, Snyggo, Larsa, Lena, Ingrid, Mia, Bertil... Dom har stått ut med min sporadiska närvaro och oförmåga att hålla tyst även när jag borde och ändå gett mig ett omdöme(Betyg) som jag är otroligt nöjd och stolt över.

Okej. Nu ska jag sluta vara så sentimental och få det här att låta som att jag hade vunnit en oscar. Men det känns nästan som att jag har gjort det, för jag har nått fram till mitt mål.