Visst var det mycket roligare när man var liten och fick saker som man hade trånat efter i månader och som bara kostade ett par hundralappar? Dessutom hade man ju roligt med grejerna hur länge som helst efteråt! Det är en konstig känsla nu, när man är nyvuxen, och upptäcker att samma lyckonivå är för dyr. Vi snacka flera tusenlappar för att jag ska uppleva samma lyckorus som när jag var liten.
Och kommer ni ihåg vad svårt det var att sova natten innan? I natt var det annorlunda. Strax före klockan ett kom jag och Maré på att vi var hungriga, så vi drog upp Nicklas ur sängen och åkte iväg till Donken i Akalla. Och så satt vi där till klockan två på natten och åkte sedan hem och såg Mulán.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar