Rik?...

För övrigt är jag sjukt less på att ständigt höra att jag är "rik" och har tur som har mycket pengar. Jag har för det första inte särskilt mycket pengar om man kollar på vad en snittlön för en 140 timmars arbetsmånad ligger på, jag har mindre pengar än det att röra mig med per månad. Då måste man även räkna med att jag, detta är ingen överdrift, har 200 arbetstimmar per månad (Jobb/Praktik/Skola). Utöver detta, ej medräknat, ska det finnas tid att göra läxor på.

Jag skulle tycka att jag var ganska rik om jag hade tid att vara ledig på helger och faktiskt umgås med folk. Det känns som att jag knappt har någon bekantskapskrets längre eftersom jag hela tiden nobbar med frasen "Jag kan inte, jag jobbar. Gärna en annan gång!". Jag har inte tid att odla något intresse, jag skulle exempelvis vilja gå en danskurs eller börja med skytte igen. Läxorna blir liggande som äckliga små kryp som äter sig in i hjärnan på mig och ökar på stressen. Och min lägenhet ska vi inte tala om, jag bara kommer hem, slänger av mig diverse kläder där jag står och ramlar sedan omkull på säng eller soffa.

Har även fått höra att jag inte har något att må dåligt över "som har så mycker pengar"(Som sagt, det är inte så himla mycket om man sätter det i proportion). Min kompis Tobbe (Som jag aldrig träffar eftersom jag inte har tid att åka till staden han bosatt sig i) sade till mig för ett år sedan att pengar inte är lycka och jag argumenterade emot det. Då. Nu vet jag att han hade rätt. Jag kanske vore problemfri om jag hade funnit en Triss-vinst och fick 25 000:-/månad i 25 år, så att jag slapp göra något jag inte ville. Men det här är faktiskt inte lycka. Så jag är less på att bli förebrådd för mitt shoppande, för det är allvarligt talat det som håller min näsa ovanför vattenytan.

Och jag vill bara påpeka att det här inte på något sätt har med någon av mina sysselsättningar att göra. Jag trivs egentligen skitbra med alltihop, men jag orkar bara inte med min livsstil just nu och det har absolut ingenting med mina arbetsgivare att göra, de samarbetar så långt de bara förmår.

Och jag vill påpeka en gång till att ingen behöver känna sig träffad av detta, det är flera som påpekat saker runt detta för mig och jag är bara spyless på att känna ett behov att försvara min ekonomi. Här är hela försvaret, så lägger jag av med det och låtsas vara rik i stället.

Livskvalitét en måndagskväll stavas:

S U S H I