söndag, mars 08, 2009

Internationella kvinnodagen

Den här dagen är förjävlig om man tänker över anledningen till varför den existerar. Än idag, i Sverige, har inte kvinnor samma lön, samma rätt till sjukvård, inte samma tillgång till styrelserummen. Eftersom det är så konsekvent kan det inte vara en slump att det finns fler styrelseordföranden som heter Göran än styrelseordföranden som är kvinnor.

Den här världen ska jag ut i. Det ligger i mitt största intresse att könsmaktsordningen en gång för alla bryts, både för att jag ska ha samma möjligheter som män och för att män ska ha samma möjligheter som mig. För nog finns det förtryck åt andra hållet också, män är diskriminerade på många traditionella "kvinno-områden" som barn, vårdyrket osv. Men det är inte, som många verkar tro, ett bevis på att jämställdhetsdebatten är skitsnack, det visar bara ännu mer på att vi måste se till att bryta med de gamla idealen.

Det hänvisas ständigt till att det skulle finnas biologiska skillnader, men den enda kända undersökningen (Från 1982) som visat att det fanns någon som helst skillnad mellan mäns och kvinnors hjärnor (Den pekade på att kvinnor hade större hjärnbalk) har man inte kunnat upprepa resultaten från trots att man försökt i dryga 40 studier. Alltså kan man säga att det inte finns några belägg för att vi i grund och botten är olika, utan det enda vettiga är att könen blir olika på grund av omgivningens fostran.

Som någon smart människa skrev på Aftonbladets debattsida idag; Kvotering är inte rätt väg att gå, så vi måste stoppa inkvoteringen av män på betydande poster.


Statistik

Det finns bara 11 länder i världen, bland annat Sverige, där över 30 procent av det nationella parlamentet består av kvinnor. Samtliga har använt någon form av kvotering.

I den privata sektorn är 80 procent av cheferna män, medan 60 procent av de anställda är män. I den offentliga sektorn är 60 procent av cheferna män medan bara närmare 30 procent av de anställda är det.

I Sverige utgör män...

67 procent av landshövdingarna
54 procent av statssekreterarna
50 procent av statsråden.
77 procent av myndighetscheferna
77 procent av justitieråden
57 procent av riksdagsledamöterna
81 procent av regeringsråden
73 procent av överåklagarna
87 procent av polischeferna
100 procent av chefsredaktörerna
(Statistik från 1999)

Tokfärsk statistik

(Källa Aftonbladet)

I Sverige utgör män...

65% av mediacheferna (Förbättring sedan 99!)
72.9% av bilägarna
96,5% av VD:arna i börsbolagen
84,7% av biskoparna
57% av landshövdingarna (Förbättring sedan 99!)
59,4% av domarna
51,9% av statsråden (Försämring sedan 99!)

1 kommentar:

Anonym sa...

Det mest tragiska är kanske att dessa 93% gör Sverige till en av förebilderna i världen. :-( Egentligen har jag svårare att förstå löneskillnaderna än placeringarna på arbetsplatser, eftersom arbetsplatser kan bygga mycket på traditionsbundna könsroller.

Även om dåliga traditioner är till för att brytas enligt mig, så tycker jag att löner, av alla saker i arbetslivet, borde fluktuera betydligt mer efter både konjunkturer och förändringar i och med jämställdhetens intåg i svenska samhället.

Men lika fullt alltså...! Det känns bara så onödigt, och relativt annat så lätt att ändra på. Jag förstår inte heller de män som inte vill ändra på saken. Visst, kanske är det så att min arbetsgivare premierar mig utan min vetskap, det vet jag faktiskt inte eftersom jag ogillar att gräva i andras löner ( jag har nog svårt att komma med egna anspråk ;-) ), men jag hade inte tagit illa upp alls för en aningen lägre lön om jag visste att vår arbetsplats var en där vi behandlas efter kunnighet och inte kön, om det nu skulle vara så.