tisdag, mars 31, 2009
Stvagninsvsrågitheer
För jag hyser nämligen en avsky för alla som inte kan stava som vuxna människor. Stor och liten bokstav kan jag ibland bortse från om resten är klanderfritt, men nrä någån stava såmm om de va tre år gamal så bli ja inte säskilt inträserad fö de e ett tecken på att alt itne e bra i hövve på dåmm. Det har ju dessutom visat sig att de som skriver på det sättet oftast har någon slags diagnos eller åtminstone är i behov av en.
Är man vuxen ska man kunna skriva svenska hyfsat bra. Självklart smyger sig alltid något stavfel in om man nått en viss hastighet på tangentbordet. Men jag anser mig skriva duglig svenska och jag är samtidigt en av de personer som är snabbast när det gäller att skriva på tangentbord som jag känner till, så argument som att det tar för lång tid att skriva så att andra förstår är inte hållbart. Jag står fast i min övertygelse att det i 99% av fallen är efterblivet. Den sista 1% har dyslexi och det är en diagnos jag tror på men som jag är övertygad om att det är fler som påstår sig ha för att man inte orkar lära sig skriva riktigt och läsa en bok ibland.
Unika Bionda Rosing

Först tänkte jag att om en man gjorde samma val skulle han bli anklagad för att vara gubbsjuk. Men den tesen stämmer nog inte ändå. Det är jag som har fördomar om att kvinnor inte kan ha så mycket yngre killar, jag hade troligen inte reagerat på den åldersskillnaden om killen varit den äldre i förhållandet. Men jag har alltid sökt mig till äldre killar så jag utläser något svagt perverterat ur den åldersskillnaden då tjejen är den äldre, jag skulle känna mig som en pedofil om jag var med någon yngre(Och jag skulle visserligen vara en pedofil om jag var ihop med någon som var 16 år yngre eftersom den personen skulle vara 6 år gammal...).
Fast det vore inte helt ologiskt att Lindas mognadsnivå passar bra ihop med en 19-årings. Inte alls. Hon verkar vara en väldigt ytlig kvinna helt utan självkänsla och med ett stort bekräftelsebehov så det är mycket möjligt att hon kan hitta det hon söker i den här killen, som rent åldersmässigt skulle passa bättre ihop med hennes dotter men kanske är på samma nivå som Linda.
måndag, mars 30, 2009
Fotoalbum
För övrigt, fick ett tips av en person som brukar läsa min blogg utan att känna mig om att samla bilder på mig och annat intressant i anslutning till bloggen. Så nu har jag gjort det.
I spalten till höger, precis under min korta beskrivning om att jag försöker hitta min plats här i världen, finns en kategori som heter "Mer Eomin" och där kan man klicka på "Mitt fotoalbum" så hittar man både nya och gamla bilder, de flesta är på mig.
Några kompisbilder har jag inte dristat mig till eftersom jag alltid glömmer någon som kommer sitta där och undra varför jag inte ser dem som en vän och för att jag måste ha tillåtelse att lägga upp bilder på andra personer än mig själv. Och några bilder på mina djur har jag inte orkat slänga upp än. Kan ju berätta att de består av 3 mer eller mindre vita papegojor, en grå papegoja och en vit hund så behövs inga bilder på dem.
Kanske?
Möjliga kategorier:
*Veckans nyheter - Aktuella händelser och åsikter om dem. Kan handla om en specifik händelse eller innefatta en lista över saker som varit extra roliga/viktiga/vidriga.
*Husmorstips och hushåll - Mina ungkarlstips om hur man kan underlätta vardagen och vilka knep jag använder. Som världens lataste människa samlar man ju på sig mycket konstiga ritualer kring hushållsbestyren.
*Skvaller - Om människor i min omgivning, kändisar och olika makabra rykten som florerar.
*Sammanfattning av positiva händelser under veckan. Som det där jag gjorde förut, där jag skulle lista olika saker som hänt som varit bra för att påminna mig själv om hur bra jag har det trots att jag har lätt att bli överdrivet bitter ibland.
*Mode - Jag tror det kan bli kul med rätt vinklingar. Och trots allt har jag ett stort modeintresse som egentligen bara handlar om att jag vill se bra ut, men jag har märkt att jag fanimej är bra på vilka produkter som gör vad och vilka stilar som gäller. Jag skulle vilja ha kategorin bara för att ha en ursäkt att skriva om det utan att verka som en fjolla som vill ha en modeblogg, för jag hatar verkligen modebloggar.
*Inne- och utelistan - Kommer bli verklighet varje söndag oavsett om planen med kategorier blir verklighet eller ej. Kommer handla om personer som jag har något för eller emot baserat på händelser den senaste veckan.
Vad tror ni? Ska jag fortsätta skriva enbart sporadiskt eller ska jag försöka mig på kategorier + sporadiskt? Åsikter mottages tacksamt i kommentarsfältet!
Lämna gärna förslag på andra kategorier som kan passa, den enda som är spikad är Inne- och Utelistan.
söndag, mars 29, 2009
Självömkan på hög nivå
Men nu har jag inte bara inflammation i ett öga, nej det var inte tillräckligt, utan nu är det två! Nu är inte bara halva världen suddig, nu är hela det. Så för första gången under de två år jag jobbat på macken var jag tvungen ringa mig sjuk och hitta en som kunde ta mitt pass. Det är inte bra. Jag har en spärr mot att vara borta från jobbet eftersom man ställer till det för sina kollegor, hon som ersätter mig måste ju gå in på sin lediga dag. Dessutom förlorar jag väldigt mycket pengar på att vara hemma när det är ett pass med 7,5 timmars dubbel OB.
Och min nya mascara, som troligen är anledningen till att inflammationen spridit sig till höger öga, måste nog kastas. Och mascara är ju dyrt så det gör också lite ont i hjärtat att behöva slänga den efter en veckas användning.
Stackars mig. Nu när ekonomin och jobbet blivit indraget i det här är det fan berättigat med äkta självömkan.
lördag, mars 28, 2009
De sjuka männen
Det är något fel i huvudet på människor som anser sig ha rätt att köpa sig till andra människors kroppar. När man dessutom ger sig på minderåriga som man har fördelen att ha ett halvt sekel mer erfarenhet än och riktar in sig på tjejer som redan mår dåligt så är det extra vidrigt. Tjejerna sålde sig visserligen frivilligt, men när allt urartade i våld är jag övertygad om att hot om att sprida bilder och filmer blev det som fick dem att återvända till snuskgubbarna.
Jag ska inte göra något längre utlägg om detta, två bloggar har redan skrivit detaljerat om det viktigaste och hängt ut personerna som är inblandade. Klicka på länkarna nedan om du är intresserad av att läsa mer av den sanning som media på grund av etiska regler är förbjuden att publicera i sin fulla form.
Politiskt Inkorrekt
Tortyrkammaren

torsdag, mars 26, 2009
Den förundransvärda kroppen

Den börjar i halsen, fortsatte till bihålorna, hade ont i ena örat en liten stund, den sedvanliga halvvägs-in-i-förkylnings-hostan dök upp i går kväll och nu är även mitt vänstra öga drabbat. Vaknade med feber och med helt igentäppt näsa vid 5-tiden i morse och gick upp och knarkade och tog alldeles för mycket nässpray och det kändes hela tiden som att jag hade något i ögat. Tillbringade en kvart med att försöka få ut det och insåg till sist att det bara kändes så, det fanns inget ovanligt i det. Så jag gick och la mig igen och lyckades somna trots skavet. När jag sedan vaknade igen tre timmar senare, återigen av nästäppa och feber, så kunde jag inte öppna det och det var slemmigt runt det. Ögat snorade lika mycket som näsan.
Och nu ser jag helt väck ut. Smart som jag var, innan det blivit riktigt ordentligt rött, så sminkade jag mig när jag skulle in till stan och handla förkylningsförnödenheter. Så nu har min mascara ögoninfektion på sig. Det vore ju lysande att få det i båda ögonen, eller varför inte få det igen om några veckor? Smart, som sagt.
På grund av förkylningen har jag sedan i måndags avverkat:
*Som vanligt medicinen mot nackvärken 4 gånger om dagen, som är Alvedon (2*500 mg paracetamol) blandat med ett starkare smärtstillande preparat.
*10-15 Ibumetin
*10 Rinexin
*2 flaskor nässpray
*22 piggelin (På riktigt, jag köper dem i 15-pack)
*3,5 påsar Vicks
*15 liter vatten
*En febertermometer
*Ett läkarbesök
*En uppsättning sängkläder som jag var tvungen byta på grund av febersvettningar
*3 serietidningar
*2 korsordstidningar
Mamma sa till mig att jag blir som en karl när jag är förkyld, jag tror hon hade den där gamla reklamen med en stackare som pratar om att förkylningar är värre än att föda barn i åtanke. Men jag är ännu gnälligare.
tisdag, mars 24, 2009

måndag, mars 23, 2009
På topp
Döende

Jag känner mig döende. Jag har svårt att svälja och febern har rasat till och från under natten. Huvudet gör ont och det pulserar under skallbenet. Bihålorna försöker tränga sig ut genom pannan. Slemmet är outsinligt och halsen är så svullen att kräkreflexerna inte går att hejda. Kort och gott, jag är riktigt förkyld för första gången på ett år. Eller dödligt sjuk. Troligen både och, nu önskar jag bara ett snabbt och värdigt slut på detta.
söndag, mars 22, 2009
Ännu en bra kväll
Strax före 00.00 gick jag därifrån och satte mig på Subway, som vanligt, och åt min vanliga macka och läste igenom kvällstidningarna jag köpt tidigare. Kollade med sorg på alla fulla människor som knappt kunde gå och som betedde sig som svin mot personalen och kände mig innerst inne nöjd med att jag även under mina värsta stunder aldrig beter mig otrevligt. Kom sedan ihåg att min lillebror var ute och gick därför in en runda på stamkrogen och träffade på flera jag kände. En tjej frågade varför jag skulle gå igen, vad hade jag att förlora på att stanna?
Allt, tänkte jag, och sade adjö och gick ut. Sedan hann jag bara 100 meter bort och sedan slog det mig att min lägenhet är tragiskt tom och ödslig, så jag vände om och hängde undan jackan i garderoben. Sög på en öl, mest för sakens skull, och pratade med alla roliga personer jag hittade. Än en gång stod jag med förvåning och beaktade vad många underbara människor jag egentligen känner trots att jag ofta känner mig ensam.
Men jag insåg en sak. Trots att jag var nykter betedde jag mig precis som vanligt. Jag dansade, jag och en till försökte ordna en efterfest, när det inte gick följde jag med ett annat gäng för att äta och åkte i bagageluckan eftersom det var platsbrist och jag satt sedan på matstället tills de släckte och körde ut oss. Det var verkligen precis likadant som när jag druckit.
Det är bra. Ännu ett steg mot att bli nykterist. Och låt mig bara förklara att jag inte har alkoholproblem i den bemärkelsen som man tror att någon har då den funderar på att bli nykterist, jag har absolut inget sug efter alkohol och dricker högst 2 gånger i månaden. Mitt problem består i att jag blir så dålig efteråt och att jag allt för ofta bara har av och på, antingen är jag nykter eller så är jag alldeles för berusad.
Trots det vägrar jag ge upp, jag vill verkligen se om det finns något sätt för mig att inte passera gränsen med råge och om det finns något sätt att inte bli så himla dålig dagarna efter. För jag är nog inte redo att bli nykterist. Absolut inte för att jag känner något sug efter själva alkoholen, snarare drar jag mig för att dricka. Men det känns som att tigga om utanförskap, i lilla Härnösand är man en outsider om man inte dricker för det är den enda umgängesformen som existerar på helgerna. Och det är bra sorgligt, men sådana är spelreglerna. Frågan är ju bara om man orkar spela med när villkoren är att må dåligt 2-3 dagar efteråt.
lördag, mars 21, 2009
Kanske, ändå
fredag, mars 20, 2009
Att festa eller inte festa, det är frågan
torsdag, mars 19, 2009
Lägenhet?

Jag vill inte bo kvar i min lägenhet längre, jag vill ha en tvåa. Sedan jag flyttade in för snart 3,5 år sedan har jag samlat på mig så mycket rat att jag knappt får plats längre.
Det är en bostadsrätt och den är 37,5 kvm men den känns lite större på grund av bra planlösning. Det är mindre än 1 kilometer till centrum och 100 meter till Tempo och 100 meter till Shell. Hyran varierar med elförbrukningen, men den brukar landa på ungefär 2800:-. Det finns en reparationsfond på 850:-, tillräckligt för att måla eller tapetsera om i hallen som är det enda rummet som skulle behöva bli lite tillfixat. Köket var nyrenoverat när jag flyttade in och eftersom jag aldrig lagar mat skulle jag påstå att det fortfarande är det. Vitvaror och annat som kan bli kostsamt att byta ut fungerar prickfritt.
Så köp nu min lägenhet av mig. Kom igen! De 50 personer som besöker min blogg varje dag lär väl alla vara intresserade av en etta? De andra ettorna i huset som sålts den senaste tiden har gått för 25 000-30 000:-
Så värt det

Som före detta extremt överviktig (BMI 47,5 år 2006 och idag BMI 25.7) kan jag ju berätta om att det verkligen var värt det. Jag menar, nog att jag visste att jag lekte med mitt eget liv, men jag ville bara inte gå ner i vikt trots att det var så otroligt lätt. Många forskningsrapporter pekar ju på att personer med ett BMI på över 35 inte kan gå ner på normal väg utan att gå upp det igen eftersom kroppen är övertygad om att den är normal och går in i ett svältstadie när man försöker göra sig av med överflödiga kilon. Men jag tyckte trots de stora riskerna för död och pina att det var värt det, för jag älskade verkligen att vara så stor att hjärta, leder och lungor knappt orkade med.
En annan sak som gjorde att det var värt det var ju att man fick sådana otroliga fördelar! Ingen ville ses ute med en, folk på stan stirrade, viskade och kastade glåpord efter en och att få något jobb eller en partner fanns inte ens på kartan. Och det är ju precis så varje människa vill ha det, inte sant?! Lycka är att vara en riktig outsider!
Självklart ljuger jag. Men vad fan tänker dom med frågan? "Är det värt det?". Då måste dom ju mena på att det ska finnas fördelar som överväger nackdelarna med att det är livsfarligt, och jag hittar inga fördelar. Men det är nog ännu ett bevis på hur korkade världen tycker att överviktiga är. "Oj, nej, när dom ställer frågan så där så inser jag att jag levt i sus och dus och inte tänkt på konsekvenserna!". Som överviktig tänker man alltid på var man är på väg och ligger sömnlös och tänker på hur man ska lyckas stoppa sig själv och sin kropp att ta åt sig mer kalorier. Tro mig. Men all forskning visar att det är inte bara att gå med i Aftonbladets dyra viktklubb och sedan löser det sig om man inte äter mer än ett visst antal kalorier om dagen, inte när man nått så höga nivåer av fetma.
måndag, mars 16, 2009
Försäkringsbolag
Jag hoppas det inte gäller mig. Den här skadan har förstört mitt liv tillräckligt mycket redan. Just nu ligger jag exempelvis ner och skriver, jag har inte tagit värktabletter sedan 11.30 och det är outhärdligt att bära upp huvudet. Ska gå ner på stan och äta något så att jag kan ta tabletterna och få två timmars lindring.
Ska posta en skadebeskrivning i dag och längre än så har vi inte hunnit, så jag tror inte jag hunnit göra något som kan förstöra för mig. Är det någon som har stridit med ett försäkringsbolag och vet något om vad jag borde göra redan i det inledande skedet?
Att döda en stad

Men det där kan jag leva med. Med lite viljestyrka kan jag se en liten trygghet i det. Det nya problemet med Härnösand är att staden är döende. Gallerix och Fanny, två av de få kedjorna som etablerat sig här, har avvecklats nu. Det ryktas om att fler är på väg ner i träsket, Wedins har ju åtminstone en utförsäljning som aldrig verkar ta slut och deras lokaler börjar bli väldigt tomma (Men det sörjer jag inte över, maken till hopplös affär...). De enda affärerna vi får hit är dyra florister, frisörer, märkesporslinsbutiker, pizzerior, en väskbutik... Alla branscher är så sjukt smala och alla utom frisörerna och pizzeriorna får lägga ner inom några år. Och de enda stora affärerna vi har är Lindex, H&M, Åhléns, Kicks, Dressman och Euro sko. Hur länge stannar de kvar?
Tyvärr har de flesta i min generation insett detta. Det pågår en stor utflyttning till andra svenska städer och framför allt Norge. Så Härnösand mister nytänkande entreprenörer, arbetskraft och köpkraft.
Och det enda kommunen gör för att markandsföra sig är att sätta ut ett stort flöte och bygga större fängelser så att vi får hit mer kriminella och kan bli kallade "Staden bakom flötet". Nej, Härnösand har blivit en stad som man lämnar. Snart måste även jag dra, jag kommer nog inte klara det här.
Justering
Det är väl inte så konstigt att jag blev kär i dem? Glädjefyllt framträdande, underbar låt som man inte fattar hälften av (Fast den handlar om olycklig kärlek, så långt är jag med) och dom gör mig bara så lycklig. Framför allt den rosa lilla skalliga mannen.
söndag, mars 15, 2009
Nämen...
Jobbade igår och missade tyvärr den, enligt mig, största svenska tv-händelsen i år. Vid 22-tiden kom dock två sms från vänliga själar som förstod att jag borde få information.
Sms 1: "Operajäveln vann"
Sms 2: "Operaslynan vann"
Det känns bra att vi åtminstone är tre mot världen. Och nej, jag tror inte vi har en chans i ESC. Om jag har rätt, och det vill jag tro att jag alltid har, så kommer folk i Europa vara lika oförstående som när Storbritannien skickade några färgglada och poppiga flygvärdinnor eller när Tyskland sjöng "Let's be happy and let's be gay" utan att fundera över att engelskans gay inte längre har innebörden färgglad.
Tysktalande länder brukar ju dock skicka riktigt udda och härliga bidrag. Mitt hatbidrag och mitt älsklingsbidrag framförs båda delvis på tyska.
Favoriten
År 2003
Land: Österrike
Artist: Alf Poier
Låt: Weil der Mensch zählt
Helt psykotiskt! Helt underbart! Den enda jag minns från ESC det året. Jag röstade faktiskt på honom. Riktigt många gånger.
Hatobjektet
År: 2000
Land: Tyskland
Artist: Stefan Raab
Låt: Wadde hadde du de da
Vad hade du då? En riktigt störig och dålig låt. År 2000 var ett guldår, det bästa ESC-året någonsin men det här bidraget var säreget kasst.
Bubblare
År: 2007
Land Frankrike
Artist: Les Fatals Picards
Låt: L'amour a la francaise
Näst efter Alf Poier är det här den bästa låten som bidragit. Den är så skitbra att det knappt är klokt. Blandat franska och engelska. Älskar när dom sjunger "Let's do it again again again again". Det är så... gay. I den där glada och mysiga bemärkelsen som Tyskland brukar mena.
torsdag, mars 12, 2009
Dödshjälp
Är en människa för ung eller för medvetslös för att själv fatta beslutet måste man väl ändå invänta anhörigas klartecken? Borde inte åtminstone det vara självklart även om man anser att aktiv dödshjälp är rätt?
onsdag, mars 11, 2009
söndag, mars 08, 2009
Internationella kvinnodagen

Den här världen ska jag ut i. Det ligger i mitt största intresse att könsmaktsordningen en gång för alla bryts, både för att jag ska ha samma möjligheter som män och för att män ska ha samma möjligheter som mig. För nog finns det förtryck åt andra hållet också, män är diskriminerade på många traditionella "kvinno-områden" som barn, vårdyrket osv. Men det är inte, som många verkar tro, ett bevis på att jämställdhetsdebatten är skitsnack, det visar bara ännu mer på att vi måste se till att bryta med de gamla idealen.
Som någon smart människa skrev på Aftonbladets debattsida idag; Kvotering är inte rätt väg att gå, så vi måste stoppa inkvoteringen av män på betydande poster.
lördag, mars 07, 2009
Störig reklam
- BAAAAAARN!
- Vad är en by?
- BYYYYYYYYYYY!
- Ja det här är frågor som...
-BAAAAAAAAAAAARNBYYYYYYY!
- Ja det är SOS barnbyar det.
Vad fan tänkte dom när dom gjorde den här radioreklamen?
tisdag, mars 03, 2009
Jag har bestämt mig!
måndag, mars 02, 2009
Rik?...
Jag skulle tycka att jag var ganska rik om jag hade tid att vara ledig på helger och faktiskt umgås med folk. Det känns som att jag knappt har någon bekantskapskrets längre eftersom jag hela tiden nobbar med frasen "Jag kan inte, jag jobbar. Gärna en annan gång!". Jag har inte tid att odla något intresse, jag skulle exempelvis vilja gå en danskurs eller börja med skytte igen. Läxorna blir liggande som äckliga små kryp som äter sig in i hjärnan på mig och ökar på stressen. Och min lägenhet ska vi inte tala om, jag bara kommer hem, slänger av mig diverse kläder där jag står och ramlar sedan omkull på säng eller soffa.
Har även fått höra att jag inte har något att må dåligt över "som har så mycker pengar"(Som sagt, det är inte så himla mycket om man sätter det i proportion). Min kompis Tobbe (Som jag aldrig träffar eftersom jag inte har tid att åka till staden han bosatt sig i) sade till mig för ett år sedan att pengar inte är lycka och jag argumenterade emot det. Då. Nu vet jag att han hade rätt. Jag kanske vore problemfri om jag hade funnit en Triss-vinst och fick 25 000:-/månad i 25 år, så att jag slapp göra något jag inte ville. Men det här är faktiskt inte lycka. Så jag är less på att bli förebrådd för mitt shoppande, för det är allvarligt talat det som håller min näsa ovanför vattenytan.
Och jag vill bara påpeka att det här inte på något sätt har med någon av mina sysselsättningar att göra. Jag trivs egentligen skitbra med alltihop, men jag orkar bara inte med min livsstil just nu och det har absolut ingenting med mina arbetsgivare att göra, de samarbetar så långt de bara förmår.
Och jag vill påpeka en gång till att ingen behöver känna sig träffad av detta, det är flera som påpekat saker runt detta för mig och jag är bara spyless på att känna ett behov att försvara min ekonomi. Här är hela försvaret, så lägger jag av med det och låtsas vara rik i stället.
Snatteri

Hej, jag är medlem av Alliansen och...
Men en glad nyhet är ju att vår kronprinsessa ska gifta sig! Räcker 25 miljoner kronor? Eller vill ni ha mer? Klart flickebarnet ska få ett fint bröllop! Jajamen. Hon är ju inte direkt en sådan där bidragstagare som lever på statens pengar, så något ska ju hon också få...
(Detta kallas ironi)