Bilden som vi alla var eniga om som mest representativ för starten av år 2009; Tolvslaget som firades med kärlek och champange i plastglas med djurmotiv.
a
Jag jobbade till 20.00 och precis efter stängning, då vakten låst in mig i butiken, så börjar en kille banka på rutan och skrika något om ambulans och pekar ut mot planen. Och där, mellan de nersläckta pumparna, kommer en varelse vandrande. Vandrande är en överdrift förresten, det var mer hasande. Så där som zombies gör på skräckfilmer. Zombieliknelserna slutar inte där, utan när han kommer närmare ser jag att halva hans ansikte är alldeles mörkt. När han kommer ännu lite närmare ser jag varför. Det är blod som forsar fram från det ställe där han hade ett ögonbryn. Där ögonbrynet borde ha varit fanns bara kött, det har fläkt upp sig så att den blodiga huden hänger ner över hans vänstra öga.
Jag försöker genom rutan skrika åt honom att stanna där han är medan jag ringer ambulans, vilken han inte vill. I sitt otroligt onyktra tillstånd anser han att det bara är en liten skråma. Första tanken är att ringa 112. Det gör jag. Väntar på svar. Får inget. Inser att det är på grund av att den lilla högtalaren där jag har mitt öra är trasig i min nya mobil. Ringer till jouren på Härnösands sjukhus och hamnar i telefonkö. Lägger på. Killen börjar gå därifrån. Jag skriker åt honom att stanna, men det går han inte med på utan försvinner.
Jag kände igen killen och satte mig därför när jag kom hem och ringde runt till folk som kunde känna honom och tvinga iväg honom till ett sjukhus. Hittar en sådan. Pustar ut och smälter intrycken genom att sätta mig på toaletten och läsa serietidningar (Det är min lösning på allt). Sedan rättar jag till sminket och byter om från arbetsuniform till något för nyår lite mer passande.
Anländer till nyårsfesten strax efter 23. Många telefonsamtal och sms med nyårsönskningar hit och dit avhandlas. Vi har det supertrevligt, med ett lite kortare väldigt tragiskt avbrott. Jag blir smekt på låret av en okänd kille oroväckande många gånger. Vid tolvslaget hamnar ett plastglas med en ko på innehållande champange i min hand och jag dricker det. Det är ju bara nyår en gång om året. Och den där champangen får påhälsning av några till, men på det hela taget blir jag inte full. Dock lite salongsberusad.
Jag har så otroligt trevligt med dom här människorna, som är mina gamla skolkamrater från förra läsåret på folkhögskolan, så jag är inte hemma förrän efter klockan 3. Klockan 05.30 ska jag upp.
Det går ju åt helvete. Jag försover mig till 07.15, då jag hade planerat att vara på macken så att jag kunde ta det lugnt med sysslorna som ska göras innan öppningen. Nu snabbsminkar jag mig i stället och inser att mina röda ögon avslöjar att jag inte varit så skötsam som jag borde ha varit under nyårsnatten, framför allt med tanke på den korta sömnen. Det gör ont att leva. Ögonen är som grus och jag vill bara sova. Njurarna värker och vill inte vara med mig. Huvudet spränger och nacken gör mer ont än vanligt. Och jag hinner inte ens äta så att jag kan ta värktabletterna jag äter mot värken i nacken. Hur som helst släpar jag mig till jobbet och sköter mig jättebra och macken är igång klockan 8.
Och senare under dagen inser jag att jag har öppnat en timme för tidigt. Just den dagen var den enda under hela året då vi öppnade 9, men 8.45 hade jag fått till kvart i åtta. Och när jag insåg att jag inte hade behövt skynda mig och lida utan kunnat göra allt i lugn och ro på morgonen, då sköljer den starkaste dödslängtan över mig.
Året hade kunnat börja bättre.
Jag kände igen killen och satte mig därför när jag kom hem och ringde runt till folk som kunde känna honom och tvinga iväg honom till ett sjukhus. Hittar en sådan. Pustar ut och smälter intrycken genom att sätta mig på toaletten och läsa serietidningar (Det är min lösning på allt). Sedan rättar jag till sminket och byter om från arbetsuniform till något för nyår lite mer passande.
Anländer till nyårsfesten strax efter 23. Många telefonsamtal och sms med nyårsönskningar hit och dit avhandlas. Vi har det supertrevligt, med ett lite kortare väldigt tragiskt avbrott. Jag blir smekt på låret av en okänd kille oroväckande många gånger. Vid tolvslaget hamnar ett plastglas med en ko på innehållande champange i min hand och jag dricker det. Det är ju bara nyår en gång om året. Och den där champangen får påhälsning av några till, men på det hela taget blir jag inte full. Dock lite salongsberusad.
Jag har så otroligt trevligt med dom här människorna, som är mina gamla skolkamrater från förra läsåret på folkhögskolan, så jag är inte hemma förrän efter klockan 3. Klockan 05.30 ska jag upp.
Det går ju åt helvete. Jag försover mig till 07.15, då jag hade planerat att vara på macken så att jag kunde ta det lugnt med sysslorna som ska göras innan öppningen. Nu snabbsminkar jag mig i stället och inser att mina röda ögon avslöjar att jag inte varit så skötsam som jag borde ha varit under nyårsnatten, framför allt med tanke på den korta sömnen. Det gör ont att leva. Ögonen är som grus och jag vill bara sova. Njurarna värker och vill inte vara med mig. Huvudet spränger och nacken gör mer ont än vanligt. Och jag hinner inte ens äta så att jag kan ta värktabletterna jag äter mot värken i nacken. Hur som helst släpar jag mig till jobbet och sköter mig jättebra och macken är igång klockan 8.
Och senare under dagen inser jag att jag har öppnat en timme för tidigt. Just den dagen var den enda under hela året då vi öppnade 9, men 8.45 hade jag fått till kvart i åtta. Och när jag insåg att jag inte hade behövt skynda mig och lida utan kunnat göra allt i lugn och ro på morgonen, då sköljer den starkaste dödslängtan över mig.
Året hade kunnat börja bättre.
Det började så städat och välsminkat...
...och sedan gick det utför...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar