Manifestation för Palestina 11/1-09

Med spända steg gick jag i går kväll mot torget. Jag visste inte vad som väntade på platsen för sammankomsten för den sporadiska samling människor som kallade sig Härnösandsbor för frid och frihet i Gaza. Skulle det vara 10 personer? 30? 50? När jag såg torget på långt avstånd såg jag inget tecken på liv där. Modet sjönk. När jag kom närmare såg jag fler och fler människor. Folk överallt! Vi var alla där för att visa vårt stöd för offren i Gaza och för att tillsammans kunna sörja alla de människoliv som gått till spillo under de senaste veckorna. En liten del av alla de som gått hemifrån för att hedra offren i Gaza

Facklor, som köptes för en tjugolapp som går vidare till Läkare utan gränser, tändes. Överallt fanns det eld. Min förra rektor och stora förebild Fred Nilsson talade om vad som hände i Gaza nu. Sedan påbörjades tåget. Först då insåg jag hur många människor som gick med i det tysta tåget. När vi som gick i den första fjärdedelen av tåget passerat över bron till Kronholmen såg vi fortfarande människor lämna torget. Vi måste ha varit nästan 200 personer, i lilla Härnösand.

Vår lilla, lilla del av det långa tåget. Jag med palestinasjal och plakat

När vi gått varvet runt tågade vi upp mot missionskyrkan. Där lästes det dikt på okänt språk, det hölls improviserade tal, folk spelade och sjöng. Det var en vacker kväll. Det var händelsen jag valde att beskriva som det bästa som hänt under mitt jullov. Att inse att människor som inte varit där ändå kan förstå. Det är synd att jag känslomässigt inte förstod hur saker låg till innan min resa till Palestina, men jag är så oerhört tacksam över den upplevelsen nu. Den har stärkt mig som människa.

En annan dag, snart, skriver jag ner vad jag sade i mitt tal som är nerkluddat på gamla busskvitton. Men det första man ser när man kommer in i min lägenhet är en bonad som kvinnor i Shufat Camp i Palestina broderat och jag vill sprida budskapet som de arbetat in i den; Peace and justice for Palestine!