Dåligt skapande och fattigdom

För två inlägg sedan skrev jag om att jag är rädd att jag ska skapa mig ett behov av att ha dator och internet överallt. Kan inte säga annat än att det var dåligt skapat, har bloggat så otroligt lite. I stället har jag sett Family Guy(Futurama är fortfarande bäst, men nu börjar jag förstå varför folk ser Family Guy åtminstone), varit i skolan och på jobbet och så har jag sovit ganska mycket.

CSN är arslen. Riktiga praktarslen. Har lämnat in två studieförsäkringar nu och genom att de inte höll vad de lovade och skickade en blankett till mig innan juluppehållet och inte godkände den första så är studiebidraget några dagar bort. Så jag kan verkligen betraktas som fattig, i går hade jag inte ens nog täckning på kortet för att köpa en Aftonbladet och en chokladbit. Hade jag inte fått låna pengar hade jag inte haft råd med mat, buss till skolan, snus eller någonting.

Det har inte varit så här på länge, att jag inte haft pengar kvar i slutet av månaden. Det fanns en period i slutet av mina tonår då jag var arbetslös men ändå bodde själv och då hade jag sällan några pengar, men det känns som det är så länge sedan. Jag har vant mig vid att ha en ganska normal månadsinkomst och när jag nu står med obetalda räkningar och inte har råd att unna mig någonting mår jag inte bra. Det är vidrigt att vara utan pengar.

Så jag tror det är lögn att man inte kan köpa lycka. Jag är alldeles övertygad om att det går till en viss mån. Självklart kan jag inte köpa mig vänner eller kärlek(Det är ju ganska uppenbart att det sistnämnda verkligen inte fungerar att köpa för mig), men när man slipper oroa sig för räkningar och kan köpa dom saker man vill ha så får man en viss sinnesfrid.