Lussekudde

Jag blev så snopen för några dagar sedan. Det var dagen för avresa mot Stockholm. Kvällen innan gick jag omkring och pratade med Marina samtidigt som jag försökte städa lite på ytan. Jag liksom duttade med saker som skulle kunna få en av de åtråvärda platserna i min resväska och hann därför egentligen inte packa ihop någonting.

Det här gjorde så klart ingenting. Jag ställde helt enkelt väckarklockan på 05.30 så hade jag 3 timmar på mig för packning och morgonritual innan det var dags att springa iväg till sista halvdagen på praktiken.

Trots att jag inte somnade förrän klockan 01.30 så nästan hoppade jag ur sängen då väckarklockan ringde. Man vet när det är något viktigt på gång, då finns det aldrig någon rick att man stänger av alarmet i sömnen. Jag gick upp, gjorde morgontoaletten och gjorde mig sedan en sedvanligt hälsosam frukost i form av en lussekatt och ett glas vatten. Satte mig ner i sängen, som vanligt, och åt medna jag läste igenom en av mina hundratals Larson!-tidningar. Och någonstans där gick det fel.

Nästa sak jag vet är att mamma ringer och att jag vaknar av det. Hon är panikslagen över att jag inte är vaken när det bara är 45 minuter kvar innan jag ska infinna mig på praktiken. Stressen får sitt grepp om mig med, och jag avslutar snabbt samtalet och försöker komma på hur det kommer sig att jag sover när jag är helt säker på att jag faktiskt var vaken.

Då upptäcker jag något konstigt. Mellan min kind och kudden ligger något hårt med konstig konsistens. Det är en mosad, halv, lussekatt. Än en gång, precis som i mysteriet med den genomblöta sängen, har jag alltså attacksomnat och helt skoningslöst fallit i sömn efter att jag varit vaken nog att veta vad frukost är och hur man hittar till toaletten i min lilla etta utan karta.
Det är konstigt. Väldigt konstigt.