När jag satt och väntade på sundsvallsbussen tidigare i kväll så kom en gammal man och satte sig bredvid mig. Han skulle också åka med bussen, minsann, och vi hann prata om den underbara stjärtvärmaren som finns i bänkarna på busshållplatsen, tandvård, vårdcentralens läkare och kundbemötande.
Han frågade vad jag jobbade med men hann gissa på hårfrisörska. Han var väldigt säker på sin sak. Efter att han fått veta att jag jobbar på en mack så satt han och såg väldigt fundersam ut och mumlade "Men du är ju en typisk hårfrisörska. Du har inte funderat på att bli det då?".
Är det bara jag som får känningar av panikångest när jag visualiserar mig med en sax? Herregud, jag har fortfarande en helt otrolig lugg som jag hade när jag var 15-16 på grund av att jag fick en idé av att jag kunde sådant där. Och hälften av mina barbies blev snaggade efter misslyckade försök som innefattade kreativitet och en sax.
Så nej. Jag har inte funderat på att bli det, även om jag helt klart har en liten önskan om att klara det.
2 kommentarer:
jag gillar din blogg :) www.lelasdiary.blogg.se
så fint skrivet om din pappa :)
Skicka en kommentar