Lycklig?

Var på föreläsning som hölls av Nisse Simonsson idag. Han är en hjärnkirurg som föreläser om glädjens kraft och hur får hjärna reagerar på olika signaler. Hur kommer det sig exempelvis att fler och fler blir deprimerade trots att vår levnadsstandard ständigt förenklas och förbättras?

Jag kom att tänka på att det idag är närmast populärt att vara negativt inställd. Massor av tonåringar skär sig i armarna för att visa världen hur mycket de lider och även de som vuxit ifrån sådana saker gnäller ständigt över hur jävligt allt är. Är det inte för varmt är det för kallt eller bara allmänt dåligt väder eller så har någon pissat ner toalettringen på raststället. Och är en dag bra så kan man ge sig fan på att någon påpekar att det snart blir sämre (Fint väder nu ja, men i morgon skulle det bli regn). Och i stället för att försöka jobba inifrån konsumerar vi för att försöka fylla upp tomrummet som verkar växa inuti oss alla i takt med att valmöjligheterna och välfärden blir större.

Det är inte unikt och häftigt att vara lite lagom deprimerad och gnälligt. Det är faktiskt ett normaltillstånd för varje svensk. Och det är jobbigt. När andra gnäller kan mina bästa dagar snabbt förvandlas till skitdagar, och självklart måste mitt gnäll påverka andra på samma sätt. Jag ska därför ta mitt lilla det-här-ska-jag-blogga-om-block och skriva ner allt jag har att vara lycklig över under morgondagen. För jag anar att det finns en hel del, och jag tänker skriva ner dem för att visa mig själv det. Och sedan redovisar jag resultatet här.

Och under morgondagen ska jag le mot så många jag bara kan. Vi alla vet hur mycket ett riktigt leende från en okänd människa som snabbt passerar förbi kan göra. Det kan lysa upp en hel dag. Förr eller senare får man tillbaka det. Det ständigt återkommande i mitt liv just nu: Karma. Inte bullshit-karma, om att Gud ser mig och ger mig belöningar för mina goda gärningar. Utan riktig karma. Att jag kan hjälpa andra som sedan direkt eller indirekt gör något för mig förr eller senare.