Formel 1

Man får inte göra två inlägg så här nära varandra enligt mina bloggetiska regler, men det bryr jag mig inte om. Jag kom på att jag glömt att skriva om helgens stora händelse: Formel 1 är tillbaka! Äntligen börjar en ny säsong!



Och jag är så himla kluven. Jag älskar Ferrari-teamet, framför allt Michael Schumacher var ju min gud. Men förra året förändrades det där. Det var första säsongen utan Schumacher och Kimi Räikkönen som tog över som förstaförare för Ferrari-teamet gjorde bort sig i de första loppen och det såg ganska mörkt ut för teamet. Samtidigt dök Lewis Hamilton upp. Det var hans första säsong inom Formel 1 och enbart 23 år gammal erövrade han hela tävlingen. Inför sista loppet ledde han och enda möjligheten att han skulle förlora var att han hamnade under femte plats och att Alonzo eller Räikkönen hamnade på prispallen. Han bromsade på sig redan i första varvet och när han äntligen kommit ikapp havererade motorn, troligen på grund av sand i insuget efter att han bromsat på sig ut i sanden, och han blev stående en kort stund i våra mått mätta men en lång stund i en sport där de kör i över 300 km/h. Han lyckades inte ta sig till den plats han behövdes, även fast han lyckades ta sig upp till en overkligt bra plats från det läget han var i.



I alla fall så kände jag mig smått ledsen trots att mitt team, Ferrari, vann VM 2007 med Kimi Räikkönen. Så jag har kommit till en hemsk slutsats. Jag håller nu mer på Lewis Hamilton som person men på Ferrari som team, även om min kärlek för Lewis Hamilton har blivit lite starkare än tänkt.

Så mitt hopp inför framtiden i den här sporten är att Hamilton tar över som förstaförare för Ferrari inom några år. Nu ska jag avsluta det inlägg som skulle vinna i en opinionsundersökning som mitt allra tråkigaste. Jag har en känsla av att jag är ensam i mitt intresse för F1.