tisdag, februari 24, 2009

Klagolåt

Jag tror jag är på väg att gå in i väggen alltså. Igen. Jag har gått in ordentligt några gånger, för flera år sedan, och det tog jag mig inte ur med mindre än att vara ledig väldigt länge. Men nu blir jag ju galen av att bara sitta, samtidigt som jag inte riktigt hittar engagemang i särskilt mycket. Jag känner mig apatisk till det mesta och att aldrig vara ledig sliter på mig. Och när jag väl är ledig är jag ändå inte nöjd för då är jag bara uttråkad och släpar omkring osminkad och i för stora jeans utan att orka fräscha upp mig.

Nu är jag faktiskt ovanligt mycket ledig för att vara mitt inne i en praktikperiod, minst en dag i veckan, både min arbetsgivare och min handledare på praktikplatsen har varit väldigt snälla och gett mig några dagar här och var trots att åtminstone min arbetsgivare har det tunt med personal. Men när det är någon strödag då och då och när umgänget stavas förfest med krogrunda och man känner ovilja mot att dricka alkohol så känns det aldrig som man har något fritid. Det är bara sova och sitta som gäller.

Jag känner mig slö. Jag sov bokstavligt talat igenom hela helgen. Åtminstone halva. Jag photoshoppade lite, nickade till någon timme. Photoshoppade lite till, nickade till lite. Såg en bit av en film film, nickade till lite. Läste en bok, nickade till lite. Och sov sedan 8-12 timmar på nätterna. Och jag vet att jag har massor av arbeten att göra till skolan. Men det tar emot!

Men i morgon kommer lönen. Då ska jag muta mig själv(Och min familj) med lite nya shoppingfynd för att vi ska orka fortsätta så här.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag har också någon sorts motivationsproblem på jobbet. Och ja, lätt slö hemma också. :S Jag förstår inte riktigt varför, jag borde vara mer nöjd med det jag har, särskilt med jobbet. Det handlar om precis vad jag är intresserad av, och jag har bra arbetskamrater, men ändå... Slöheten försöker jag hursomhelst just nu få lite motion för att motverka, jag gissar på att det beror på det. :S Usch, ibland känns det verkligen som att man inte känner sig själv.