Dom är bäst. Jag ringde mamma i morse när jag trodde att jag fått en hjärtinfarkt, som dock gick över efter en stund, och hon förhörde sig efter att det klingat av om mina matvanor. Dom är inte så jättebra. Det brukar bli en frukt eller en panpizza eller en kokt korv om dagen. Två kokta korvar om jag jobbar.
Så nu ringde mamma och bad mig gå ner till porten, och då satt hon där i bilen med en matpåse med bröd, yoghurt, bananer, vindruvor, en liten kycklingpaj, skinka, kantarellost och köttfärssås. Hon är så himla bra.
Samtal tidigare i veckan:
Jag: Men dra åt....
Mamma: Jag vill inte åka hem till dig, tack.
Vi har en smått aggressiv gen i min familj. Vi hetsar upp oss för minsta lilla, allihop, och tycker om att berätta för varandra att "Du hetsar minsann upp dig för minsta lilla" och under en stund bortse från att man själv har den åkomman. Men vi har en stor omtänksam gen också, vi kan aldrig vara sura länge och varje gång vi ser en ambulans med blåljusen på så måste vi försäkra oss om att de andra fortfarande lever.
När ni blir gamla kommer jag med matpåsar till er. För ni ska bli riktigt, riktigt gamla. Vi snackar typ 120 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar