Butiksledare

Jag har kommit in på linjen jag sökte, till sist. Det känns underbart, nu slipper jag arbetsförmedlingen ett tag till och får utbilda mig till butiksledare. Det som känns jobbigt är att jag ska pendla till en svåråtkomlig del i Sundsvall, över 5 mil enkel väg. Jag måste börja kolla på om jag kan få tag på en lägenhet eller ett studentrum, jag kommer aldrig klara den pendlingen.

Idag var jag, mamma, pappa, farmor och faster ute med båten och mitt ute i ingenstans så slutade motorn fungera, ganska så långt från land. Efter mycket om och men satt vi och all packning som min mor envisats med att ta med sig på torra land och hade på sjökortet tagit reda på att vi var i Lövvik. Jag har aldrig ens hört talats om det, men tydligen har jag massor med avlägsen släkt där som vi bestämde oss för att inte störa. I stället satt vi där i 2-3 timmar och slogs mot bromsar, ringde runt till folk som möjligen kunde hämta oss och åt av den medhavda matsäcken.

Men det var nästan lite väntat att det skulle hända något med båten. När mina föräldrar för en gångs skull hittat en utomhusaktivitet som jag är med på (Jag är inte med på skoteråkning, fiske och norsk fjällvandring) så måste självklart problem, som möjligen är för dyra att åtgärda inom rimlig tid, uppstå. Jag kommer aldrig hitta en ursäkt för att vistas utomhus.