Vikt

Så nära, ändå så långt borta.

Urkult

Idag åker flera personer jag känner till Urkult. Själv ska jag jobba varje dag fram till tisdag och det tillsammans med mina allergier gjorde det omöjligt för mig att åka dit, jag kan inte sova i tält. Om jag har fått körkort och kan ta med mig en husvagn eller om jag har råd med en stuga på campingen så ska jag med nästa år.
Jag åkte på urkult när jag var 16 år gammal och det var en härlig upplevelse. Hippies så långt ögat kunde nå, visstugor, filmvisningar, gammeldans, föreläsningar och musik som jag aldrig hade lyssnat på annars. Nästan lite exotiskt och väldigt roligt.

Sommar, sommar, sommar!

Nu är det sommar! På riktigt! Jag är ju inte en särskilt aktiv bloggare nu, jag har sommarlov. Har varit på stranden två dagar i rad nu och ser ut lite som en räka. Knallrosa och har tungt huvud efter all sol. Men det har varit härligt, jag älskar verkligen värmen och solen och havet.

Jag får panik så fort en broms närmar sig, det är det enda negativa. Jag hatar dom små äcklen, dom har ingen rätt att leva. Jag skyller inför andra på att jag är allergisk mot dem, men seriöst så svullnar det bara upp lite mer än hos medelmänniskan och dessutom har jag inte fått ett bett på 3 år nu. Jag hade inte tänkt bryta den trenden.

Jag slänger upp lite bilder från strandvistelsen.

Life is good! Leve solen!

Jag och Nicklas badade

Jag älskar stranden, Sandsten

Ett anfall av kreativitet

BlondinBella

Det är jättehemskt att unga tjejer inte kan känna sig trygga någonstans i världen. Men varför tror Aftonbladet att jag är så intresserad av att läsa om BlondinBellas historia att jag vill gå med i Aftonbladet Plus? Varför får hon stjärnstatus för att hon har en kass blogg? Vem har inte det?

Butiksledare

Jag har kommit in på linjen jag sökte, till sist. Det känns underbart, nu slipper jag arbetsförmedlingen ett tag till och får utbilda mig till butiksledare. Det som känns jobbigt är att jag ska pendla till en svåråtkomlig del i Sundsvall, över 5 mil enkel väg. Jag måste börja kolla på om jag kan få tag på en lägenhet eller ett studentrum, jag kommer aldrig klara den pendlingen.

Idag var jag, mamma, pappa, farmor och faster ute med båten och mitt ute i ingenstans så slutade motorn fungera, ganska så långt från land. Efter mycket om och men satt vi och all packning som min mor envisats med att ta med sig på torra land och hade på sjökortet tagit reda på att vi var i Lövvik. Jag har aldrig ens hört talats om det, men tydligen har jag massor med avlägsen släkt där som vi bestämde oss för att inte störa. I stället satt vi där i 2-3 timmar och slogs mot bromsar, ringde runt till folk som möjligen kunde hämta oss och åt av den medhavda matsäcken.

Men det var nästan lite väntat att det skulle hända något med båten. När mina föräldrar för en gångs skull hittat en utomhusaktivitet som jag är med på (Jag är inte med på skoteråkning, fiske och norsk fjällvandring) så måste självklart problem, som möjligen är för dyra att åtgärda inom rimlig tid, uppstå. Jag kommer aldrig hitta en ursäkt för att vistas utomhus.

Sour like a citrus

Min bror är typ jättesur. "Håll käften din jävla fulsugga" och "Har du glömt tamponger" (?). Jag vet inte, men jag tror aldrig jag varit så fullständigt pubertal, fast min mor påstår annat. Undrar hur sur han blir över att jag bloggar om det? Utmärkt sätt att få reda på om han läser min blogg.

Lars Winnerbäck

Ja, det är så otroligt 14 år gammalt att gilla Lars Winnerbäck, men jag gillar faktiskt Lars Winnerbäcks musik. Hur bra är inte Elegi? Jag blir nästan lite gråtmild när jag hör den, så där som man blir när man hör Nothing else mathers, Hallelujah (med Rufus Wainwright) och Himlen är oskyldigt blå.

Ung och dum

Nu när Anders Eklund, Englas mördare, figurerar i medierna ständigt så läser man ju ett och annat om honom. Och det får mig att tänka på en sak som hände när jag var 13-14 år gammal.

Jag var mycket inne på lunarstorm och träffade många personer som jag sedan hade kontakt med genom det underbara programmet ICQ. Jag var ju ung och dum och oförstörd så jag gick på det mesta och hade en tonårings syn på livet, jag var odödlig. Jag skulle aldrig bli lurad genom internet, det hände bara andra. Jag fick kontakt med en kille som från början var trevlig men frågade lite väl mycket, och eftersom jag var korkad berättade jag så klart var jag gick i skola och liknande saker. Bilder på mig fanns på lunarstorm och det krävdes inte mycket för att man skulle kunna lista ut mitt namn som fanns upplagt på vissa sidor i anslutning till mitt nickname.

Den här killen var först 19 år gammal och senare steg den åldern till 24. Han började allt eftersom tiden gick att komma in på sex-prat och jag sa ifrån och då fick jag hot tillbaka. Jag var smart nog, för en gångs skull, att berätta för mamma och hon satte sig vid min dator och läste igenom hela historyn och ringde sedan polisen i Gävleborgs län, där den här mannen bodde. Hans namn stod på hans sida så det var inte så svårt att lista ut. Han hette Anders, efternamnet kommer jag inte ihåg. Polisen berättade då att hans förra flickvän anmält honom för misshandel och för att han förföljt henne efter att det tog slut. Dom hade också information om att han betett sig som han gjorde mot mig mot flera unga tjejer tidigare. Han var dessutom 35 år gammal.

Jag har börjat fundera över det där ofta på senaste tiden. Var det Anders Eklund? Åldern stämmer, platsen han bodde på stämmer, förnamnet stämmer, jobbet stämmer och i tidningsartiklar kan man läsa om att han har haft användare på flera ungdomssidor och sökt upp unga tjejer tidigare. Innan han började figurera i media hade jag helt glömt bort den här händelsen och när jag nu minns det igen får jag kalla kårar. Det är otroligt att man kan vara så korkad när man är ung och oerfaren.

Grooming, att vuxna män tar kontakt med barn genom internet i syfte att träffa dem, borde förbjudas i Sverige.

Vuxenliv och stadsfest

Visst börjar man känna sig gammal när man har konversationer med grannar om bortsprungna katter, hundars beteenden och domkyrkans församling? För mig är det ett tecken på att man är vuxen.

Trots att jag hatar och driver med stadsfesten så ska jag dit i kväll, för jag ska se Nordman. 0Jag älskar Nordman och då framför allt "I lågornas sken". Jäkla bra låt. När man till sist började få kväljningar varje gång man hörde "Vandraren" så kom han med en ny riktigt bra låt.

Ska på fest hos mina kompisar och tillika kombos Linda och Sanna, som har haft ett argument om det är en fest eller en förfest de har. Det är festligt.

Vad jag är

Jag har suttit och funderat över vad jag är. Det finns olika saker man kan kalla sig när man inte är i ett förhållande och bor ensam och jag påstår att jag är ungkarl. Inget annat passar in på mig. Jag har delat in de möjliga kategorierna så här:

Singel:
Personer som är ensamma mot sin vilja. Dom är ständigt på jakt efter förhållanden och nöjer sig med första bästa. Har katt som favoritdjur och många har en för att ha sällskap som nöjer sig med lite mat och ren sand att bajsa i. Vill ha en lika lättskött partner. Dom skriver dessutom på msn hur mycket dom älskar personen och när ett förhållande tar slut har de inom några dagar ett nytt namn på med ett litet hjärta bredvid bakom sitt namn.

Öppen för förslag:
Hur desperat som helst. Jämnåriga, äldre, yngre, barn eller husdjur duger att ha förhållande med. Även saker utan hjärtslag som lik, träd och skördetröskor funkar.

Ensamstående:
Lever i en kliniskt ren och stilfullt inredd lägenhet med för mycket utrymme för en person. Är mitt i karriären och har inte tid för förhållanden och barn eftersom arbetslivet eller studierna och att sitta på snofsiga caféer smäller högre.

Ungmö:
Sitter i torn vaktade av drakar och väntar på att en prins ska komma och rädda dem.

Ungkarl:
Lever i en sunkig lägenhet och umgås med polare genom att supa eller träffas och se film. Äter mest skräpmat och kan inte laga "riktig mat". Innerst inne finns en liten dröm om att träffa någon som kan laga mat och som man kan tycka om när kompisarna inte har tid. Denna dröm dövas bra med en krogkväll eller en påse chips.

Alla som känner mig borde fatta att ungkarl är det enda jag sanningsenligt kan kalla mig för att beskriva min livssituation.

Ninjamannen

Läs den här artikeln.Den är riktigt otäck tycker jag. Hur psykiskt sjuk måste inte den här mannen vara? Alla på Öland måste passa sig för honom när han kommer ut igen. Jag bryr mig inte om ninja-läder-utstyrseln och jag har inget emot att han springer omkring med en stor vovve och ett svärd. Men han bryr sig på allvar om kungahuset?! Det är riktigt sjukt, ge honom rättpsykiatrisk vård direkt!

Stängning

Hade stängningen på jobbet i kväll, något jag inte blivit förärad på ungefär ett år, och bara att jag är oerfaren med alla sysslor som tillkommer just vid en stängning gjorde ju att redan utgångsläget var lite risigt. Och det är inte direkt få saker man ska hålla koll på innan man får gå hem. En arbetskamrat var snäll nog att skriva en check-lista till mig, men jag blir ju lätt lite stressad i alla fall.
Till råga på allt så var det inte direkt lite folk. Men jag låg faktiskt riktigt bra till och innan klockan slog 00.00 så tyckte jag att jag hade värsta kollen på läget. Det hade jag faktiskt också. Men eftersom jag var helt slut i huvudet efter kvällen och dessutom hade de mest tankekrävande sakerna kvar så gick mycket fel. Jag tappade saker, glömde saker, fastnade med en nyckel i ett lås, förstod inte hur kassan gick ihop. Vakten som stängde såg ut som att han kollade på en väldigt rolig film på bio och stod och skrattade, jag tror att jag måste ha framstått som världens mest förvirrade människa.

Nu kom jag åtminstone hem. Nu väntar en till stängning i morgon och det kommer bli den bästa stängning som världen har skådat!

Mamma och Pappa

Dom är bäst. Jag ringde mamma i morse när jag trodde att jag fått en hjärtinfarkt, som dock gick över efter en stund, och hon förhörde sig efter att det klingat av om mina matvanor. Dom är inte så jättebra. Det brukar bli en frukt eller en panpizza eller en kokt korv om dagen. Två kokta korvar om jag jobbar.

Så nu ringde mamma och bad mig gå ner till porten, och då satt hon där i bilen med en matpåse med bröd, yoghurt, bananer, vindruvor, en liten kycklingpaj, skinka, kantarellost och köttfärssås. Hon är så himla bra.

Samtal tidigare i veckan:
Jag: Men dra åt....
Mamma: Jag vill inte åka hem till dig, tack.

Vi har en smått aggressiv gen i min familj. Vi hetsar upp oss för minsta lilla, allihop, och tycker om att berätta för varandra att "Du hetsar minsann upp dig för minsta lilla" och under en stund bortse från att man själv har den åkomman. Men vi har en stor omtänksam gen också, vi kan aldrig vara sura länge och varje gång vi ser en ambulans med blåljusen på så måste vi försäkra oss om att de andra fortfarande lever.

När ni blir gamla kommer jag med matpåsar till er. För ni ska bli riktigt, riktigt gamla. Vi snackar typ 120 år.

Härnösands Stadsfest

Härnösands stadsfest är en tillställning som redan innan skapar rabalder eftersom folk formligen slåss i tältköerna som börjar ta form nästan en vecka innan biljetterna släpps utanför butiken som upprättats till stadsfestens ära. När det slutligen är dags så gör man bäst i att vara där i förväg för att få bra platser så att man har en chans att se alla superstjärnor som kommer till vår ohyggligt stora stad. Brolle Jr(Han som tror att han är Elvis), E.M.D (Dom som tror att dom är manliga PussyCat Dolls), Elin Lanto (?) och så fortsätter den digra artistlistan.

Allt ovanstående är ett skämt. Det är så patetiskt att man gör så stort väsen om den här stadsfesten. Man fixar hemsida och lokal speciellt för biljettförsäljning. Ingen bryr sig! Det här är bara ännu en anledning att supa och krama folk som man vanligtvis funderar över om man känner dem nog väl för att säga "Hej" till när man träffar dem nyktert på stan.

Förra året betalade jag (!) för att gå in och det visade sig att jag skulle få se Agnes (Idol), Sahlene (Ett barn från Bullerbyn) och Emilia (Stor tjej i stora världen). Dom framförde en (1!) låt var. Emilia körde självklart "Big, big girl", det är det enda hon någonsin gjort tror jag och resten minns jag inte, så meningslöst var det. Jag kommer ihåg att jag stod på en hyfsat folktom plats och såg dom tre flickorna gå ut tillsammans med några män som såg väldigt viktiga ut och ingen bad om en autograf. Inte ens jag kände att "Oj, hade jag inte haft folkvett hade jag allt velat ha en signatur". Jag var helt likgiltig. Förutom att jag kände mig lite hånfull. Inte mot tjejerna som ingen brydde sig om, utan mot staden Härnösand.

Sedan kom jag på att jag bor här. Då blev jag förtvivlad i stället.

Barnboken jag aldrig hade

Jag hittade en underbar länk precis, det är barnboken jag aldrig hade. Den som verkligen förklarar livet och hur det utformar sig. Du hittar den genom att klicka här.

Utarbetad för dagen

Slå mig i huvudet med en sopprot och kalla mig Einar, jag är så himla trött. Är det någon som för övrigt vet vad en sopprot är? Är det en rotfrukt eller är det ett samlingsnamn för olika rotfrukter man har i soppor?

I dag var det ganska mycket folk på banan och en otroligt trevlig flicka gav mig en påse kakor som de flesta i onsdags-gänget gick omkring och smaskade på. Då blev jag lycklig. Vem skulle kunna låta bli att vara glad när man har fått kakor? Inte jag. Gud vilken trevlig tjej det var.

Legitimation

Dagens absolut löjligaste arikel kan man läsa i Aftonbladet idag(Läs den här). Det handlar om alla stackars människor som måstat visa leg när de handlat alkohol och tobak. Okej, vissa var och såg gamla ut. Och vissa hade inte fått köpa alkoholfria drycker utan leg. Men allvarligt, vad är det att bli upprörd över? Det hela presenteras under kategorin "Regelsverige - Nej tack!".

Vill man seriöst inte ha legkontroll på dom här varorna? Vill man att varenda snorunge ska kunna köpa sådana här saker? Man behöver väl ändå inte känna sig terroriserad för att man får visa legitimation! Hade jag inte fått köpa snus själv när jag var 16 hade jag kanske sluppit vara beroende av nikotin fortfarande.

Jag jobbar ju som bekant på en mack och jag har skrivit på papper, precis som alla andra, där jag tar på mig ansvaret för att kolla leg när jag säljer ut varorna. Om jag av misstag säljer till någon som är under 18 år kan jag få upp till 6 månader i fängelse. Jag har inte lust att sitta i fängelse faktiskt. Jag skulle aldrig ta leg av någon som jag ser är klart över 18, men ibland har jag kollat leget på folk som har varit 30. Jag kan inte rå för om en person ser ung ut, det är ju inte för att mobba personen.

Fyfan vad löjligt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2856041.ab

Jag är en fjolla

Oftast är jag en ganska stark person, men vissa punkter är ömma. Jag har suttit och grinat för typ första gången sedan min födelsedag i Januari idag och det enbart över ord som sagts på ett forum. För mig finns det inget värre än när människor böjer det jag säger och lägger ord i munnen på mig. Jag vill inte uppfattas på ett annat sätt än vad jag menar. Framför allt inte när jag försökt göra något för att personer som kränkt andra inte ska kunna göra det. Då vill jag inte höra av de jag försökt stötta, vars grupp jag dessutom räknar mig själv till, att jag är en hemsk människa för att man missförstår och böjer det jag skriver.
Jag känner mig så otroligt kränkt.

Psykisk övervikt

Vissa saker är svåra att släppa. Till exempel övervikt. Jag börjar tro att jag alltid kommer vara psykiskt överviktig. Fortfarande tror jag att alla uppfattar mig som fet och fortfarande blir jag sårad när någon skriver negativt om överviktiga. Fast visserligen, jag känner mig i det närmaste sårad när någon skriver negativt om invandrare, handikappade, utvecklingsstörda, homosexuella eller anorektiker också. Det måste väl ändå få finnas mångsidighet i ett samhälle, jag tycker inte att någon som inte gör någon något ont ska behöva bli hånad.

Jag ska nog börja ta ett kort i veckan på mig själv i spegeln för att försöka fatta hur jag ser ut.

December -06 April -08

Jag är inte världens smalaste nu. Men jag är inte obekvämt tjock direkt. Men jag fattar det bara på ett logiskt plan, inte på det psykiska planet.

Tur att jag har en övertro på min insida som väger upp för min undertro på min utsida.

Efterfest

Efterfester är ganska roliga. Nu är jag hemma sedan en hälsosam promenad från Kackela (Typ 3 km). Om 5 timmar ska jag upp. Gud vad jobbigt.

Tvångstankar

Mina små tvångstankar stör mig oftast inte. Det är inte en så stor uppoffring att räkna till 13 när jag gör saker eller att inte gå på linjer och liknande saker. Men ikväll när jag satt och spelade ett jättefånigt mobilspel på mobilen kom tanken att jag måste få över 20 000 poäng på det innan jag fick gå och lägga mig, somnade jag innan jag lyckades med det så skulle jag dö i sömnen. Så jag har suttit i ungefär 3 timmar nu. Jag har precis lyckats. Min syn är blurrig och jag har fåttmobilspelstumme på båda händerna. Jag är så less på det där mobilspelet. Jag har kommit över 20 000 poäng jättemånga gånger, men bara för att jag måste nu så skulle det jävlas så klart.

Jag tänkte ge upp jättemånga gånger. Men allvarligt, var det verkligen värt att dö bara för att jag var trött på spelet? Självklart inte. Nu kan jag somna tryggt och veta att jag vaknar i morgon.

Meetic

Jag fick ett prova på-erbjudande från meetic och nappade, jag tyckte att det kan ju inte skada att prova det också. Men det har ju mest varit patetiskt. De flesta som skickar en "flirt" eller tar kontakt via mail och chat är antingen äldre än min pappa eller från länder väldigt långt borta. Varken eller inbjuder till att faktiskt skapa ett intresse för den andra personen, känns ju inte som något man kan bygga någon sorts relation på. Och vad är det med män som är 45+ som raggar på 21-åringar? Trots att jag varit byxmyndig längre så tycker jag det är lite sjukt, framför allt eftersom jag sedan jag blev medlem igår har fått typ 50 "flirtar", mail och chat från män mellan 45 och döden.

Trots att jag under mina 10 år på nätet har fått en del underliga mail och meddelanden så fick jag nyss den genom tiderna mest underliga starten på en konversation:

Vad tänkte han med det här? Att jag skulle bli galen av längtan att diskutera om skrattlängder? Eller att jag skulle finna honom så filosofisk att jag bara måste veta mer om honom? Han fortsätter sedan skriva många underliga saker, som till exempel "Om jag säger ett skämt till dig så tycker du det är roligt, men om jag säger 10 skämt till dig så tycker du att JAG ÄR ROLIG!!! Känn på den du! :) " utan att jag alls har skrivit något.

Har jag blivit högfärdig eller var det där riktigt konstigt? Är det rätt av mig att nästan bli lite irriterad över hur ointressant det var?

Kul med respons

Bilden är ett montage. Detta skulle aldrig inträffa.

Ingen som är utanför utvikningsnormen och påklädd

skulle hamna på förstasidan.

Jag skriver om Engla-fallet, om Palestina/Israel-konflikten, om FRA-lagen och om personliga saker och aldrig får jag så mycket respons som när jag berättar att jag inte tycker om utviks-tidningar. Där har vi en sak som folk verkligen tar åt sig av, inget är så känsligt som när någon skriver något som gör att man kan måsta fundera över sina egna värderingar. Oftast gör man ju inte det, funderar över sina värderingar, utan man bestämmer sig helt enkelt för att personen är idiot.

Det är roligt egentligen. En tjej skriver "Jag gillar inte att personer objektifieras och jag gillar inte porrtidningar" och genast ropar någon "Häxa!" och sedan är man radikalfeminist i deras ögon. Om en kille skriver samma sak är han i stället en fjolla, en bög, en sorglig figur.

Läs era porrtidningar och kalla dom vad ni vill. Skriv ett litet blogginlägg eller diskutera med en polare om hur idiotiska alla som inte håller med är. Men acceptera att jag inte har den åsikten, jag gillar varken porrtidningarnas/de seriösa tidskrifternas eller tjejtidningarnas syn på hur både män och kvinnor ska vara. Båda medierna för fram en väldigt snäv bild av hur män och kvinnor ska vara. Det finns inget utrymme för att tänka utanför lådan i dem. Men nu var det herrtidningar som var en hot potato. Försök förstå att jag inte kan avhandla varje artikel och varje tidningsform. Men jag kan lika gärna tillägga här och nu att jag föraktar både Veckorevyn, Frida, Story och vad fan dom heter, jag läser inte en enda av dem. Jag läser Larson!, Kalle Anka Pocket, nyhetstidningar, Illustrerad vetenskap och Världens historia.

Personerna som har kommenterat (De två som har släppts igenom hittills, ni andra kan dra åt helvete) har inte varit otrevliga, men anonyma. Jag hatar när personer kommenterar anonymt. Om det är ett kritiskt eller debatterande inlägg vill jag ha chansen att bemöta det. Från och med nu släpps ingen igenom utan att skriva sin mailadress eller hänvisa med ett smeknamn på msn eller irl som jag kan känna igen. Jag anar att jag är bekant med 99% av personerna som läser min blogg, jag tror inte jag är så betydelsefull att andra är så intresserade. Stå för era åsikter. Det gör jag.

Veckans hjälte

Läs den här artikeln. Den handlar om Niklas, min hjälte för veckan, som jobbar på en mack i Piteå coh som en dag beslutade sig för att han inte trivdes med att sälja porrtidningar. Som Lektyr, Slitz och Moore. Men vänta nu? Är inte de sistnämnda "grabbtidningar"(Läs: Snusktidningar) med otroligt innehållsrika artiklar?

Nej. Det är dom inte. Det är porr både på grund av bilderna och på grund av texterna. Möjligen inte hela tidningarna, men stora delar av den är porr. I Moore kunde man i ett tidigare nummer räkna ut hur mycket ens tjej kostade. Man kunde genom att räkna ihop kostnaden för middagar man bjudit på, resor till och från henne, filmhyra och till och med fortkörningsböter m.m. och sedan dela det med antalet ligg under samma period räkna ut hur mycket hon kostade. Blev det över 800 kronor stod det typ "Sorry killen, men en thailändsk lyxhora skulle vara billigare än din brud, kanske dags att dumpa henne?". Alla dessa kvalitativa artiklar toppas sedan med bilder på nakna tjejer.

Jag lyssnar på en radiodebatt mellan mack-Niklas och Erik Hörstadius som skrivit sådana här kvalitativa reportage åt ett antal "grabbtidningar"(Läs: Snusktidningar) och han sade bland annat "Vilken sten har du kravlat fram från som inte gillar vackra, nakna kvinnor?".
Han skriver också i sin debattartikel i Expressen här om dagen att "Slitzbruden är nämligen inget viljelöst våp. Tvärtom är hon en myndig människa som råkar tycka att sex och nakenhet hör till det goda i livet och därför ska bejakas. Som tycker om sin kropp och inte skäms för att visa upp den för de hundratusentals grabbtidningsläsare som omöjligen kan tänka sig en mer förtjusande naturupplevelse än en avklädd kvinna" och han förfasar sig över att "grabbtidningarna"(Läs: Snusktidningarna) tappar försäljningssiffror.
Erik Hörstadius är en idiot.

Varför sätter man ingen vikt vid kvinnors inre i dessa tidningar om man nu vill visa hur bra dom är? Är en polerad yta som inte många har råd att skaffa verkligen den största kvalitén hos en kvinna?

Men de som diskrimineras mest av de här tidningarna är inte kvinnor. Det är män. Män ges sådana här tidningar eftersom man anser att män inte är intresserade av något annat och de killar som köper dem visar varje gång att de är lättlurade. Det tycker faktiskt jag.

Killar, köp King och dylika tidningar i stället om ni ska köpa en renodlad manstidning som inte lägger fokus på naket för att ni ska luras att köpa. Där har ni kvalité, de är mycket bättre än till och med "tjejtidningar"(Läs: Fjortisblaskor eller tantmagasin) är.