Kaja

Idag behövde jag till vårdcentralen som vanligt och som vanligt är min vanliga vårdcentral som ligger 100 meter härifrån stängd, så jag fick gå till andra sidan stan för att hitta en läkare. På vägen dit sitter det en liten kaja mitt på vägen. Jag har alltid velat ha en kaja. Om man tar dom som unge så blir de väldigt tama och trevliga sällskapsfåglar, som dessutom kan prata och härma ljud. Den satt med huvudet på ryggen och sov och reagerade inte när jag böjde mig ner. Jag började fundera på om den dött, men efter lite pratande så visade den lite tecken till liv. Trots att en bil körde förbi och trots att jag var väldigt nära så flyttade den inte på sig.

Självklart började jag hitta på anledningar till varför det var synd om den. Jag ville ju så gärna ha den. Troligen hade den blivit puttad ur boet, dom brukar bli det för att de ska tvingas lära sig flyga när de fått den riktiga fjäderskruden. Den kunde ju dessutom vara sjuk och behöva min ömma vård. Jag kände att jag inte kunde ta det beslutet själv, så jag ringde pappa. I sådana här frågor måste man ringa pappa, mamma tycker bara jag är dum i huvudet som vill ha fler djur. Pappa förstod så klart min fågelkärlek tillräckligt för att komma med inlägg som "Kolla om du får en kartong av någon" och "Då har du ju en papegoja sedan". Stärkt av att ha någon som höll med mig beslutade jag mig för att lyfta in kajan i en buske vid vägkanten, gå iväg till min tid på vårdcentralen och sedan ta med den hem om den satt kvar när jag kom tillbaka.

På vårdcentralen frågade jag om en kartong. "Vad ska du ha den till?". Jag hasplade fram att det var synd om en kaja och att jag skulle hjälpa den. Hon i receptionen satt och tittade väldigt skeptiskt på mig, så jag förklarade att jag inte var på vårdcentralen för psykiska problem. Hon tyckte då att "Nej då, du är bara djurvän" men såg fortfarande lite rädd ut.

När jag så är på hemväg, med kartong och allt, så sitter kajan kvar i busken. Och sover igen. När jag pratar med den nu så hoppar den iväg lite i alla fall. Ringer pappa för konsultation igen. Vi kommer efter att ha pratat om storlek på befintliga djurburar och vad de egentligen äter fram till att det kanske skulle vara mer synd om den att hamna inomhus trots allt.

Och jag lämnar den.

Jag kommer ångra det här i resten av mitt liv. Jag vill verkligen ha en kaja. Men den får det nog bättre i den där busken. Det hoppas jag. Om någon hittar en liten kaja, hör av er. Nästa gång åker den med mig hem.