Ännu mindre

Nu har jag helt plötsligt gått ner 70 kg. Jag fortsätter neråt på den normala delen av BMI-skalan, nu har jag 24.2 i BMI. Herregud, vad knepigt egentligen. Jag som trott så många gånger att nu har jag slutat gå ner, det blir inte bättre än så här. Första anfallen av misströstan kom redan efter att jag gått ner 15 kg så jag har verkligen varit inställd på att jag inte skulle bli så värst smal.

Fenix Katt

Den här katten är mitt bidrag till en tävling där man skulle göra ett fantasidjur i paint. Det är därför jag är lite stolt över den, den är alltså skapad i paint! Alla som har paint vet hur kasst det programmet är, det är bara att bygga upp en bild pixel för pixel.

Det här är då alltså en Fenix Katt. Fenix Fågel är ju enligt myten en fågel som har evigt liv och en katt har ju nio liv så det måste ju finnas kopplingar. Ångrar dock att jag inte gjorde en karaff (Blandning mellan katt och giraff).

Nulägesrapport

Många hör av sig för att kolla att jag inte sitter och deppar ner mig totalt. Det är väldigt omtänksamt, men faktum är att det är förvånansvärt lugnt. Jag har förstått under en tid att det var tvunget att bli ett slut innan det spårade ur helt men jag har dragit mig för det just för att jag trodde att det skulle kännas hemskt. Men befriande nog känns det riktigt bra. Jag kommer sakna stunderna då någon håller om mig medan man slötittar på tv och flera av de personerna som försvinner i och med det här avslutet, framför allt de yngre personerna, men resten... var nog inte så bra.

I kväll ska jag på en fest som ser ut att bli riktigt stor med mina kära gamla skolkamrater från folkhögskolan. Jag har sällan så roligt som när jag är med dem så det här bådar gott. Jag har en liter sprit och jag tvekar inte att använda den.

Det är över nu

Okej, rekordet blev slaget i alla fall. Två månader. Nog för att jag blev ignorerad på tvåmånadersdagen, men jag tror ändå man kan säga att det höll i två månader. Det borde ju bevisa att jag inte är oförmögen att binda mig i alla fall. Innan jag fyllde 20 hade jag visserligen fyra förhållanden som varade i över ett halvår, men för tre år sedan slutade jag med sådant. Jag borde ha fortsatt sluta med det.

Michael Jackson

Otroligt va? Michael Jackson, en legend, är död. Han är ju en sån där person som känns totalt odödlig, det är lika underligt som att någon skulle påstå att Gud har dött. Och jag tror ungefär lika mycket på Michael Jacksons ord som på Guds.

Det värsta med det här är ju att det kommer komma så otroligt mycket samlingsalbum, extra bilagor och att det kommer blir mycket mindre roligt att driva med Michael Jacksons förkärlek för småpojkar.

3 eller 56 stjärnor?

Kimberley Vlaeminck, 18 år gammal, påstår att hennes tatuerare utsatt henne för ett övergrepp. Kimberley gick nämligen in på salongen och bad om att få 3 stjärnor tatuerade vid tinningen och somnade i stolen. Då hon vaknar upp har hon 56 stjärnor utspridda över ena halvan av sitt ansikte.

Påstår hon alltså. Men jag kan inte fatta att någon faktiskt tror på henne. Man måste ju vara fullblodsidiot för att först och främst komma på att tatuera sig i ansiktet, men att somna och inte ens vakna av att bli tatuerad på näsan måste man ju vara halvt invalid för att lyckas med.

Påminner mig om en kille som det stod om i lokaltidningen, som påstod att han blivit drogad och fått en dödskalle tatuerad på kinden på en fest. Det visade sig senare, om jag minns rätt, att han själv intagit drogerna och kommit på att en dödskalle på kinden vore världens grej.

Tatueringar är inget att leka med. Dom sitter kvar. Därför har jag fortfarande inte tatuerat mig, eftersom jag bara inte hittar det där motivet som jag vet att jag vill ha resten av livet. Jag vet inte ens vart jag vill ha det. Så det får dröja, trots att jag en gång i tiden visste att jag skulle tatuera mig redan samma dag som jag fyllde 18. Men nu är det ju 4,5 år sedan jag passerade den gränsen. Den dagen jag gör det ska jag inte behöva låtsas att jag inte ville ha tatueringen för att jag gjorde det av ren impuls.

Kontroll

När mitt eget liv är helt upp och ner finns det bara en sak att göra; Spela Sims. Jag kan detaljstyra deras liv i alla fall. Good enough.

Lilla Slynan

Förra sommaren skaffade mina föräldrar ihop med ett annat par en båt som döptes till Slynan. Tyvärr rasade Slynan under en av premiärturerna och blev stående. Fram till nu, nu har dom snart lyckats bygga ihop Slynan igen. Så i helgen blir det åka av!

Jag älskar båtar och friheten de ger. Äntligen en friluftsaktivitet som jag kan stötta min familj helhjärtat i, deras vinterintresse, skoteråkning, ger jag inte mycket för.

Min midsommar i bilder

Midsommar firades en bit utanför Härnösand, mitt ute i buschen hos den person som jag nu mer kallar min pojkvän(Nu kan det inte bli mer officiellt). Aftonen blev rolig och alldeles lagom händelserik och konstigt nog mådde de flesta bättre än vad de förtjänade dagen efter, så även jag. På lördagen hade man aldrig kunnat trott att jag ens drack dagen innan, och då hade jag ändå druckit både cider, drinkar, whiskey, likör, öl och vin.

Kvällen började med att vi grillade och åt gott. På bilden är Roger, Robban och Nicklas.

Erik låtsas att han inte känner de andra, Stefan och Marina poserar villigt för kameran.

Jag och Erik under en av de korta stunderna då solen behagade visa sig.

Robban och Mattias skyr kameran.

Krister/Mr Hyde/ Kris/Tjomme

Saker som verkligen borde stå i mitt CV

Jag har precis skrivit ett CV och det är alltid lika krångligt. Man ska ju tydligen framhäva sidor av sig själv som är lite extra bra men dom sidor av mig som jag i hemlighet är lite stolt över platsar liksom inte riktigt in i en jobbansökan. Så jag skriver upp dom här i stället.

• Jag kan lägga min högra fot bakom huvudet. Den vänstra är dock hopplöst stel och når bara till toppen av huvudet.
  
• Jag skriver oklanderlig svenska.
  
• Jag har det största förrådet som jag känner till av värdelöst vetande. All fakta som inte kan gagna mig i arbetslivet fastnar i mitt minne, som när och var Gustav II Adolf dog, hur länge skäggagamer lever och var Skara ligger.
  
• Jag kan vifta på öronen.
  
• Jag har gått ner 70 kg i vikt.
  
• Jag tycker själv att jag är väldigt fotogenisk, jag gör mig bättre på bild än utanför bild.
  
• Innan jag ens fyllde 20 kunde jag kalla mig politiker.
  
• Jag har troligen Västernorrlands största samling av klänningar.
  
• Jag har 30 saker med motiv badanka i mitt minimala badrum.
  
• Jag har 145 i IQ, enligt Mensa.
  
• Jag kan stå upp i 9 timmar utan att få ont i fötterna.
  
• Jag har ägt lite mer än 20 djur.
  
• Jag har en samling med figurer från min favoritfilm, Nightmare Before Christmas.
  
• Jag har varit i de flesta städerna i Sverige.
  
• De flesta uppfattar mig som en pryd flicka.
  
• Jag kan göra världens godaste sushi.
  
• Jag har ett extremt minne för låttexter, oavsett hur bra eller dålig en låt är så sitter texten efter att jag hört låten några gånger.
  
• Jag har träffat de flesta toppolitikerna personligen, som Mona Sahlin, Göran Persson, Gudrun Schyman, Lars Ohly, Fredrik Reinfeldt, Fredrik Federley, Alf Svensson m.fl.
  
• Jag har läst hela bibeln.
  
• Jag har vid flera tillfällen hållit tal på torg och i kongresshallar.
  
• Jag har sjungit inför 10 000 personer.
  
• Jag kan skjuta med 22:or, 6,5:or, älgstudsare och hagelgevär.

Om jag så här i vuxen ålder någon gång skulle byta namn så vill jag heta Gnarls Barkley. Det ligger bara så rätt i munnen på något sätt och jag känner mig verkligen som en Gnarls Barkley. Kanske inte just som en mörkhyad man som alltid har solglasögon på sig då han sjunger, men det låter som att man är en ganska bitter och galen person då man heter det.

Nu så

2,5 timme sov jag i natt. Sedan var det bara att ta sig i kragen och kliva upp och börja packa och göra sig i ordning. Jag är trött och tycker synd om mig själv, mycket för att jag fortfarande har lite extra ont i nacken efter att läkaren stack in kanyler och sprutade in bedövningsmedel mellan kotorna i nacken i torsdags.

Men nu ska vi till Stockholm. Alldeles strax. Har inte varit där sedan i julas så det känns riktigt roligt att äntligen få återse min favoritstad och mina favoritsläktingar; farmor, farfar och faster

Stockholm, här kommer vi!

I morgon anländer jag och sällskap till huvudstaden. Det planerades och bestämdes idag. Och nu måste jag packa.

Wild and crazy.

Ekonomisk stjärna

I går satt jag och Marina och försökte få rätsida på ett prov i företagsekonomi. Vi mobbade varandra för att vi var så kassa på ämnet och då och då kom det små okontrollerade ljud av frustration över att vi inte förstod någonting. Men sedan gjorde vi balans- och resultaträkningen och det visade sig stämma. Så då insåg jag att min framtid troligen är som revisor eller något mer krävande inom ämnet matematik och ekonomi.

Eller nej, verkligen inte, det känns som det var mest tur. Men jag är ganska stolt ändå.

Gud finns nog inte

Humanisterna, en svensk organisation, har precis dragit igång sin kampanj "Gud finns nog inte" (www.gudfinnsnoginte.se).

I ett test som man kan göra på deras sida så får man information om att FN i sitt råd för mänskliga rättigheter antagit en resolution som bland annat säger "Förtal av religioner är en allvarligt förolämpning som kan leda till minskad religionsfrihet och religiöst våld". Det är en konstig sak att stå bakom. När jag var partipolitiskt aktiv fick jag nästan dagligen ta emot skit från olika håll för min tro på vad som var rätt, men hade jag trott på en Gud i stället för en partiledare så hade jag minsann inte behövt slipa mina argument eller leta bevis för att det jag tror på existerar.

Religiösa människor ska inte sättas på en piedestal. Alla har rätt att tro på vad de vill, men faktum är att man måste få ifrågasätta andra människors åsikter. Religion har dessutom visat sig vara så farligt genom att det styr över så många människor över världen så det är en självklarhet att den måste ifrågasättas. Känner man sig dessutom kränkt om man blir ifrågasatt så är det uppenbart att man inte har argumenten och alltså inte analyserat sin tro ordentligt.

Vi har ungefär 70 religiösa friskolor i Sverige. Barn som blir uppväxta med föräldrar som tror får genom att bli satta i en sådan skola ingen chans att förstå andra trosuppfattningar och kommer troligen aldrig reflektera över vad som är rätt och fel. Jag ä fullständigt emot dessa skolor, det är idioti att vi i Sverige tillåter att människor blir tvingade in i en tro utan chans att tänka över andra alternativ.

Så jag tycker humanisternas kampanj är ett bra initiativ. I dessa dagar då det bara daltas med religiösa människor så behövs det verkligen att någon ifrågasätter fenomenet religion.

Den allsmäktiga listan

Jag och älskade Marina kom under ett 3-timmars samtal i natt (Morse snarare) på att en lista måste skrivas. En lista likt den i Bucket list där alla saker man ska ha gjort innan man dör ska vara uppskrivet.

Stora och små saker. Att ta examen vid universitet, äta sniglar, bo i Stockholm, sätta sig bredvid en okänd människa på en ganska folktom buss och börja prata med personen och gå en runda på stan osminkad.

Det känns som mitt liv står still, ingenting utvecklas just nu. Jag som alltid brukar gnälla över att saker förändras helt tiden känner att det varit lite stiltje på sistone, det har bara varit samma gamla jobb och skola. Så att ha en sådan lista att pricka av på kanske kan få livet att bli mer intressant och få mig att inse att jag hela tiden gör saker, hur små de än må vara, som gör att jag bygger på min erfarenhet.

Närmaste livsmål:
Gå och rösta i EU-valet. Sedan jobba med inställningen att det kommer bli en toppenkväll. Kom gärna in och prata en liten stund.

Beslutet om EU-valet

Nu vet jag vem jag tänker rösta på i EU-valet. Gudrun Schyman. Jag har alltid älskat den kvinnan, hon har vettiga åsikter, hon har jobbat med samhällets utsatta genom sitt forna arbete som socialarbetare, hon är starkt vänster och hon är ödmjuk till följd av sina tidigare alkoholproblem.

"Varför just jag då ? Ja - vem om inte jag. Jag har en gedigen kunskap om samhället efter 20 år som socialarbetare. Efter nästan lika lång tid i riksdagen (varav 10 som partiledare) har jag stor erfarenhet av parlamentariskt arbete. Jag behärskar opinionsarbetets alla konster. Eftersom jag har blivit både klok och smart genom åren räds jag numera ingen och imponeras inte heller av farbröder med makt. Jag vet ju varför de har den."

Från www.skickaschymantillbryssel.nu

Jag är ingen extremfeminist. Men det är inte Gudrun heller. Så nu har mitt sinne lugnat sig, nu mår jag bra med vetskapen om att jag kommer rösta på någon som jag verkligen har förtroende för.

Och ni som inte dömt mig som manshatare och stängt ner fönstret i vredesmod än, gå och rösta i morgon. Även om du röstar blankt så försvarar du allas vår rätt att vara med och välja vilka som ska försöka ta till vara på Sveriges intressen i europaparlamentet.

Jag är bakis. Livet är jobbigt och det gör ont i mitt huvud, mina höfter, lederna och jag mår illa.

Jag blev väldigt onykter i går och det är faktiskt ganska ovanligt. Men trots att det är ovanligt är det alltid lika äckligt att vakna upp och inte ha helt klara minnen av vad som sagts och gjorts.

Nykterist. Måste bli nykterist.

Vikten av mat

På sista tiden har jag börjat äta ganska mycket. Det senaste året har jag ätit lite och inte särskilt regelbundet, på en normal arbetsdag har dagsintaget varit två kokta korvar utan något till och lite chips eller riskakor. När jag har varit i skolan eller har haft praktik så har jag bara ätit lunch och en banan eller en macka. Ibland har jag ju dock stulit middag hemma hos mina föräldrar, så då har dagsintaget varit i stort sett normalt. Visserligen åt jag hela tiden ganska mycket godis.

Men nu äter jag frukost, lunch, middag och kvällsfika och då bara försvinner kilona igen. Mitt BMI har äntligen landat på att jag är normalviktig! Det är jävligt bra. Jag var orolig för att jag skulle gå upp om jag började äta mer än jag gjorde och det känns skönt att ha fått det bevisat att jag inte behöver svälta för att hålla vikten. Och dessutom har jag varit duktig och slutat äta godis och nu när det gått några veckor är jag inte ens sugen på det. Ja, duktig är ordet. Det är jag.

För 2,5 år sedan då resan startade trodde jag inte ens att jag skulle kunna nå min målvikt. Nu är jag 6 kg under målvikten. Det är helt galet. Nu ska bara självbilden hänga med. Jag kollar psykotiskt mycket på bilder av mig för att försöka inse att jag inte är fet längre. Jag försöker tänka lite extra på att jag allt oftare köper kläder i storlek M och till och med S. Snart kanske jag börjar fatta innebörden av det jag ser.

Slutet för min fria vilja

Det känns som att Pinocchio försöker kontrollera mitt liv lite för mycket, jag känner mig kvävd. Om jag nu inte får beställa en Härnösand special för att personalen på Pinocchio känner att deras värderingar blir kränkta då, varför finns det som alternativ?

Undrens tid är inte förbi

Jag har idag träffat den första läkaren som på allvar pratat med mig och inte viftat bort mina nacksmärtor. Han fanns på smärtkliniken i Sollefteå, en stad som ligger dryga 10 mil uppåt i landet, och nu i efterhand känner jag att det var värt resan. Efter 1,5 år har jag äntligen fått träffa en vettig individ inom sjukvården.

Åtgärder för att försöka hitta den exakta anledningen till smärtan hade han också, men det sura är att det blir semestrar nu så det kommer inte komma igång förrän efter sommaren. Frågan är bara vad jag ska ta mig till under sommaren.

Ett livsmål till

Jag har hittat ett till livsmål. Det är visserligen ganska snarlikt ett annat, att kunna tala sju språk, men nu har jag i alla fall bestämt mig för att lära mig franska. På ett eller annat sätt.

Jag ska börja med den här språkkursen som Roberth satt ihop. Och så ska jag leta efter franskakurser i Härnösand. Om någon vet av någon sådan får ni gärna höra av er, en stark magkänsla säger mig att jag är för trög för att lära mig utanför ett klassrum. Jag vill så gärna vara ett språkgeni men jag är så långt i från det som man kan komma.