Jag, berättar för bror: Tv:n hade jättehög volym och jag ropade åt mamma att sänka. Då såg jag att hon sov. Jag ropade på henne igen. Ingen reaktion. Då ställde jag mig framför henne och ropade. Fortfarande ingen reaktion. Då ropade jag så högt jag kunde några gånger utan reaktion, och då började jag bli rädd, jag började misstänka att hon dött. Jag tä...
Mamma bryter in: Ja, alltså, jag var ju inte död.
Tur att hon förklarade så att Nicklas slapp bli orolig.
1 kommentar:
Hahaha, härlig historia. Fick börja den här dagen med ett garv i alla fall :)
Skicka en kommentar