Det är bara jobb, och jobb, och jobb...

49 dagar. 3 lediga dagar. 23 jobbdagar i sträck.

Jag har det mycket, mycket bättre än de flesta studenter eftersom jag har ett jobb att dryga ut lånet med. Jag är verkligen tacksam över att jag har det. Och jag jobbar med något jag tycker är roligt, jag praktiserar på en arbetsplats jag gillar och jag tycker om min utbildning. Men det är verkligen tungt att bara jobba, studera, sova, äta. Jag har inget liv.

Fast samtidigt hade jag gnällt ännu mer om jag hade varit tvungen att vara ledig lika länge. Jag är glad över att jag kan sova gott om nätterna för en gångs skull. Jag är däremot mindre glad över att jag kan sova lika bra medan väckarklockan ringer så att jag försover mig varje morgon.

Nu ska jag tippa omkull.