Mitt nya(ste) kall

Jag har inte tid att blogga. Jag broderar. Den stora frågan är om jag någonsin innehaft en större töntfaktor?

Mamma

Jag, berättar för bror: Tv:n hade jättehög volym och jag ropade åt mamma att sänka. Då såg jag att hon sov. Jag ropade på henne igen. Ingen reaktion. Då ställde jag mig framför henne och ropade. Fortfarande ingen reaktion. Då ropade jag så högt jag kunde några gånger utan reaktion, och då började jag bli rädd, jag började misstänka att hon dött. Jag tä...

Mamma bryter in: Ja, alltså, jag var ju inte död.


Tur att hon förklarade så att Nicklas slapp bli orolig.

Vikt

Jag är i mål så himla snart. Sedan ska jag leva ett lyckligt liv och operera bort all överflödig hud som verkligen ställer till det med mitt midje- och höftmått. Och sedan kan jag ha ALLA underbara kläder och känna mig vacker. Inget ska stoppa mig.

Fel sätt att ragga

När jag var under 18, troligen en bra bit under, så fanns det en kille jag pratade med. Eller, självklart inte en kille. När man var i den åldern fanns det minst 30 killar om året som man pratade lite extra med över msn och telefonen.

Just den här killen brukar söka upp mig från olika användarkontot, alltid på ett känt ungdomscommunity, ett par gånger om året. Om jag minns rätt hade han flickvän vid tillfället och inget annat än väder, musiksmak och dylika normala saker avhandlades. Inget "Vi kanske skulle träffas och dejta" och inget "Jag tycker om dig".

Nu senast han tog kontakt skrev han "Jag vet inte om du minns, men det gör jag... Glömmer dig aldrig. Vet inte vad som hände. Vi snackade rätt mycket ett tag, sen bara dog allt. Jag tänker på dig ännu."

Allvarligt, vad är det att minnas? Att vi pratade lite under en kort period av mina tonår? Jag tror jag ska bli lite paranoid över det där. Det börjar kännas lite obehagligt nu.

Fast det kanske bara är i mitt huvud.

Favoritmat

Det finns tre maträtter jag inte kan föräta mig på. Lökringar (Okej, inte riktigt en maträtt, men ändå), sushi och raggmunk med fläsk. Särskilt det sista är ganska konstigt eftersom jag allt som oftast hyser en stor portion förakt mot husmanskost, exempelvis så klarar jag inte av att äta kokad potatis.

Jag får kalla kårar längs ryggraden bara av att tänka på den äckliga konsistensen och obefintliga smaken potatis karaktäriseras av. "Då har du inte provat färskpäärer!" brukar alltid någon smartskalle säga, men det har jag. Och king edward, mandelpotatis, bintje med flera är inte heller goda.

Jag satt nyss och åt raggmunk och fläsk som personalen på Tempo lagat till. Då kom jag på att jag satt och åt likdelar och då blev det äckligt. jag har lite vegetarian-komplex. Att äta döda varelsers kroppsdelar är inte fräscht, då skulle vi ju lika gärna kunna ta hand om de människor som dör och omsätta dem i köttindustrin.
"Hur vill Ni bli omhändertagen efter Er död? Begraven, kremerad eller styckad?"

Stängning

Idag är första gången som jag varit rädd på mitt jobb. Ibland har jag varit modig, rasande och jättelycklig. Men aldrig rädd. Förrän nu. Personer som är tydligt höga och som snattar och stannar kvar och kollar konstigt ger mig tydligen panik.

Man lär sig något nytt varje dag.

Karma

Jag tror på karma. Inte på det där någon-gud-sitter-och-för-poäng-lista-sättet, utan på det där what-goes-around-comes-around-sättet. Till exempel, för några veckor sedan när jag åkte buss inom Sundsvall så klev en gammal dam, som knappt kunde gå, på bussen. Jag själv hade fått en av de sista åtråvärda sittplatserna. Då gav jag henne min sittplats. Tanten tackade beundrande och jag möttes av leénden runtomkring mig.


Genom att jag gjorde en så enkel sak, jag stod och åkte buss i 6 minuter, så bidrog jag till att tanten troligen kände sig mer välvinnigt sinnad mot världen och jag bidrog till att de som såg det skulle lämna plats nästa gång en gammal dam kom in på en överbefolkad buss.

Just av den anledningen är jag alltid trevlig mot folk. Jag brukar prata lite extra med personalen i cafeterian på skolan, i kassan på Tempo och med andra personer jag möter, för en dag kan jag behöva dem. Min praktikplats fick jag just på grund av det, att chefen på butiken hade sett mig på macken och därigenom visste att jag var trevlig och serviceminded.

Så var det igår kväll också. Jag tog en taxi till festen jag skulle till och jag satt och pratade med chauffören om allt möjligt. När jag sedan mitt i natten var på väg hem så bromsade en bil in bredvid mig och det var just den taxichauffören som satt i och erbjöd mig skjuts hem, utan att jag behövde betala något. "Har jag skjutsat bort dig får jag ta ansvar för att du kommer hem också!". Jag behövde gå in på Svenssons, en krog, bara för att lämna några nycklar till en kompis. En vakt på Svenssons har tappat sin mobil och jag har ansträngt mig för att försöka hitta den och försökt komma med idéer och uppslag och i går kväll kände han igen mig och släppte in mig utan att jag behövde hänga in jackan och betala 60 spänn för det.

Det är en sak som fler borde tänka på. Att man ska bemöta andra som man själv vill bli bemött är inget skitsnack, det stämmer verkligen. Ett léende och några ord tar inte mycket energi och en dag får man tillbaka det med råge. Samma sak gäller om man är otrevlig och falsk. En dag blir man krossad av alla negativa intryck man lämnat till personer i omgivningen.

Jäkla nacke

Min nacke tar kål på mig. Jag har fortfarande lika ont efter olyckan i slutet av januari och jag är ständigt beroende av att läkarna skriver ut värkmedicin åt mig. Ibland kommer de på att det inte är bra att gå på värktabletter, men samtidigt varken vill eller kan jag bli sjukskriven och samtidigt har de ingen annan hjälp att erbjuda. Jag är så less på att ständigt vara beroende av deras goda vilja. Jag vill självklart vara smärtfri även utan värktabletter, det är min högsta dröm. Jag tycker inte det är kul att ta upp deras tid var och varannan vecka.

Jag är dessutom otroligt less på sköterskorna som bokar in mina tider till min husläkare.
Jaså, det gällde bara värk. Det är inte akut. Vi har en tid om en månad. (Men jag behöver värktabletterna för att kunna leva normalt med skadan, kan jag inte få en telefontid?) Varför har du inte bokat tid tidigare? (För att min läkare vägrar skriva ut tabletterna om det inte gått tillräckligt lång tid sedan jag fick dem senast) Och sedan blir sköterskan i andra änden oftast irriterad och lovar att lämna en lapp. Sedan har jag på ett magiskt sätt ett recept utskrivet utan att ha fått prata med min läkare, än en gång.

Jag fick ju komma till en sjukgymnast några gånger och hon kunde erbjuda akupunktur som smärtlindring. Så det provade vi. Och så visade det sig att det är nickel i nålarna när jag fick stora utslag runt varje nål, det hade hon glömt fråga om. Så den utvägen är stängd om jag inte vill gå till en privat akupunktör två gånger i veckan och först och främst betala hutlöst för att få akupunktur och sedan betala extra för guldnålar. Min ekonomi håller inte för det.

Ungefär 4 månaders väntetid kvar tills ortopeden tar emot mig. Då har jag gått med det här i ett år utan någon vettig hjälp. Då måste något hända.

Håret, kom tillbaka!

Jag saknar min sidecut! Jag saknar mitt röda hår!

Det slog mig nyss att jag har gått och blivit en i mängden och då fick jag en vad-har-jag-gjort-känsla. Jag har klippt av mig håret och blivit blond.

Herregud, vad har jag gjort? Så klart de slutar fråga om leg när jag nästan uppför mig moget och låter min utsida spegla att jag inte är tonåring längre!

(För övrigt saknar jag inte glasögonen, jag provade dem bara för lustighetsfaktorns skull)

Bloggande

På morgonen:
Aha. Det där jag läser om på nätet ska jag blogga om. Smart. Det kan ge en riktigt bra vinkling.
Vid lunchen:
Tre bloggidéer efter att ha läst igenom Aftonbladet.
Borde jag skriva ner dem? Nej, jag kommer ihåg dem.
På eftermiddagen:
Köper Expressen eller snor en Metro någonstans.
Ja just ja, det var ju det där jag skulle blogga om. Och det där är ju ännu bättre, om jag skriver det på det här sättet så kommer det bli ganska roligt/intressant/upprörande.
På kvällen:
Jag vill sova, men jag borde verkligen blogga. Men om vad? Jag har för mig att jag hade någon idé idag. Äsch.

Och så skriver jag en blogg om min idétorka istället.

Shopoholic

Visst är man inte shopoholic när man nästan aldrig är ledig och bestämmer sig för att unna sig saker för pengarna man får som ersättning för sitt falerande sociala liv? Eller?

På vinden

Jag och min bror gick upp på vinden hemma hos mamma och pappa igår för att leta reda på vårat gamla lego och se på alla gamla minnen.

Bror: Jag har hittat en massa mdslorrhtidningar (Mummel).
Jag: Va? Porrtidningar?
Bror: Nej, serietidningar. Jag vet, jag blev också besviken.

Det är bara jobb, och jobb, och jobb...

49 dagar. 3 lediga dagar. 23 jobbdagar i sträck.

Jag har det mycket, mycket bättre än de flesta studenter eftersom jag har ett jobb att dryga ut lånet med. Jag är verkligen tacksam över att jag har det. Och jag jobbar med något jag tycker är roligt, jag praktiserar på en arbetsplats jag gillar och jag tycker om min utbildning. Men det är verkligen tungt att bara jobba, studera, sova, äta. Jag har inget liv.

Fast samtidigt hade jag gnällt ännu mer om jag hade varit tvungen att vara ledig lika länge. Jag är glad över att jag kan sova gott om nätterna för en gångs skull. Jag är däremot mindre glad över att jag kan sova lika bra medan väckarklockan ringer så att jag försover mig varje morgon.

Nu ska jag tippa omkull.

Lärande I Arbete

Jag har praktik hos Lindex i Härnösand just nu. Det är riktigt roligt, i alla fall hittills, eftersom jag hamnat i en sammansvetsad grupp med trevliga människor i. De har verkligen ansträngt sig för att bjuda in mig och skapat scheman för vad jag ska göra coh så där. Som sagt, det känns jättebra.

En annan sak som känns väldigt bra är att jag är helt genomslut när jag kommer hem på kvällarna. Foppa-tofflor är ingenting man har i en butik som inriktar sig på mode (Annat är det på hederliga gamla Shell!) så jag har mina otroligt icke fotriktiga skor hela dagarna, så fötterna och benen gör jätteont och jag är helt slut i huvudet efter alla nya intryck. Jag har haft den bästa nattsömnen på över ett år under de här dagarna. Det är mycket värt för mig som aldrig kan somna trots att jag är trött genom hela dagarna.

Min tid är kommen

Ibland har man flyt! Medierna har idag varit fyllda av människor som beklagar sig över att BlondinBella lägger ner sin blogg, i alla fall för en liten stund. Vissa sörjer att de inte längre kan hata henne, andra är upprörda över att hon blev hatad.

Jag är i alla fall inte ett dugg sorgsen över hennes lilla paus. Herregud, det här är ju min stora chans! Jag hade det på känn redan förra veckan, inte fan hade jag färgat håret blondt om det inte var för att jag ville bli känd för mina innehållslösa modeblogginlägg. Jag har till och med, bara över natten, ändrat mina åsikter radikalt och bestämt mig för att rösta på moderaterna i nästa val eftersom jag typ asså älskar att äga. Jag börjar direkt!

På bilden har jag på mig en kofta (Stickat é heeelrätt i höst!) från VILA, även kjolen är från VILA (Asså världens bästa butik lixom, ja e sååå glad att de har öppnat egen butik, Vero Moda känns bara så B lixoM!).

Tightsen jag har under är från Gina Tricot och har värsta trendiga dragkedjan längst ner mot foten, det ser helfräckt ut!!!

Tröjan är från KappAhl, asså aaaa, ja vet, det är värsta tantbutiken men t-shirts med tryck är det nya svarta!

Nu ska jag ut och dricka vin! Puss till er, mina supergulliga läsare!

Mor glor

Dom fick tag på bilen som körde på mamma. Dom fick till och med tag på ett par killar, även om det är oklart om det var dom som körde eller ej. Så nu är allt frid och fröjd om man bortser från att min stackars mamma har ont i nacken.

Det konstigaste är att det var mamma (och pappa) som slutligen hittade bilen med några tillhörande personer, inte poliserna som åkte ut och letade efter dem. Nu ska det bara redas ut vem det egentligen var som körde och vilka som satt i bilen vid tillfället.

I morgon börjar min LIA-period, jag ska vara på Lindex. En uppenbarelse sa mig just att jag ska vara på Lindex om 9 timmar till och med, så nu är det bestämt dags att sova. Jag måste ju ha en tvåtimmars tillfjollning(Sminkning, påklädning) innan också, precis som alla andra mornar.

Jag heter Eomin och är en blottare

Urklipp från gårdagens expressen, på deras insändarsida har de alltid de mest tänkvärda kommentarerna från internet.

Och nog är det tänkvärt. Blottare, eller exhibitionister, har ett tvångsmässigt beteende som får dem att visa sina könsorgan för okända människor. De behöver inte tända på det. Dom drivs av viljan att att väcka uppmärksamhet och chocka medmänniskor.

Det är ju precis det där jag gör genom min blogg. Jag blottar mina privata delar för okända människor och drivs allra troligast av viljan att väcka uppmärksamhet och ibland även chockera, hade jag inte velat det hade jag varit modebloggare i stället.

Jag känner mig smutsig. Men allvarligt, mellan 30 och 50 personer om dagen ser mina privata delar. Jag får alltså uppmärksamhet, så jag fortsätter med mitt lilla smutsiga tvångsbeteende.

Trafikolycka

Man måste alltid oroa sig för mamma. Alldeles nyss blev hon påkörd av en likadan bil(Bilen på bilden har inget med saken att göra, bilden är lånad) som den ovan, en grå Opel Corsa Swing -97. Är det någon Härnösandsbo som vet någon som har en sådan bil? Den står registrerad på en man från en liten ort några mil norr om Härnösand men det är ju möjligt att någon annan lånar den eller att den är stulen, jag har inte hört vad polisen sagt än. Det satt två unga killar i bilen.

Telefonsamtal med pappa

Jag: Ska jag hyra med mig någon film?
Pappa: Hyr Arn, vi har ju bara sett den utan text
Jag: Men kan vi inte se någon film vi inte sett överhuvudtaget?
Pappa: Men ta någon p-rulle då.

Tito Beltran, igen

"Thomas Bodström har använt mig och barnflickan som två brickor i sitt lilla spel för att göra karriär"
- Tito Beltran



Thomas Bodström (Som har varit allsvensk fotbollsspelare, justitieminister och är advokat, författare och ordförande i justitieutskottet) måste verkligen vara ute efter att göra karriär. Han har ju inte lyckats bli något av betydelse än, så det är ju självklart att han har försökt sitt bästa att bli känd på stackars Titos bekostnad.

Och är det bara jag, eller blir man lite smått skitarg när hans jävla fru Jenny står i tv och berättar om att det är en rättsskandal och att hon och Tito trodde att det fanns rättvisa i Sverige och att de fått de förhoppningarna grusade? Hon är själv jurist och ser inte hur oseriös och icke trovärdig han varit.

"Vi ska läsa igenom domen noggrant och sedan fortsätta kampen. Vi kommer inte att hålla tyst eller stå tillbaka"
- Jenny Beltran

Kära Jenny, det hade vi inte väntat oss att ni skulle göra heller. Vi förstod faktiskt att ni kommer fortsätta med erat skådespel, även om vi hoppades att vi skulle ha fel.

Borttappat

Jag har tappat bort min självkänsla. Troligen på en buss, en krog eller i närheten av min förra skola.

Den är stor och väl synlig. Den kan verka aggressiv men skräms icke, även om den är stor och omöjlig att krossa så skulle den aldrig göra dig illa. Jag skulle verkligen behöva få den tillbaka, utan den är jag ganska sårbar eftersom den brukar vakta mina innersta skrymslen från att bli skadade.

Maila mig eller skriv en kommentar ifall du har sett eller hört något om var den tagit vägen. Hittelön utlovas!

Farväl

Vila i frid

Rut Nordgren

30/6-1917 - 6/10-2008

Gammelfarmor, jag kommer alltid minnas dig som den enda i släkten som alltid hade ett särskilt gott öga till mig, alla andra har alltid gillat Nicklas mycket mer. Jag var jätterädd för dig när jag var barn men när jag blev över 10 år gammal så började jag förstå mig på dig.

Jag tror det här är det bästa för dig, att du fick somna in till slut. Dom sista åren, då du var dement, var du ju bara ett skal. Din själ har varit död i några år.

Jag kommer ihåg precis innan du dog psykiskt, hur rädd du var för att du själv märkte att du glömde mycket. Jag är ledsen för att du inte fick vara med på riktigt fram till nu. Allt hade nog varit annorlunda i släkten nu om du hade haft ditt medvetande kvar till slutet.

Nu är det slut. Nu är det bara en lång sömn kvar. Jag hoppas att du slutligen fått frid.

En till bild från helgen

Här är en bild på mig och en kompis när vi var på krogen i helgen. Jag vet inte vad ni tycker, men jag känner mig fet. Jag är alltså personen som INTE har batmandräkten.

Blondes have more fun

I går var det party med alla gamla härliga människor från folkhögskolan som gällde. Det här är första gången på väldigt, väldigt länge som jag känner att det var riktigt roligt. Först var det middag och förfest hos Linda och Sanna och sedan sprang vi omkring på Svenssons och Genny's. Jag dansade till och med, det finns det bildbevis på!

Linda, Sanna, Anki, Zachi, Krille... Jag saknar er. Jättemycket. Ni är underbara människor och jag saknar tiden då vi sågs varje dag. Tack och lov för att du finns kvar i mitt vardagsliv Marina.

BlondinEomin

För två dagar sedan tänkte jag "om människor kan gå uppför Mount Everest så kan faktiskt jag bli blond. Det borde inte vara omöjligt". Så två avfärgningar, en blekning, en askblond färgning och två tvättar med silvershampo är jag blond. Jag är lika förvånad som ni över att jag fortfarande har hår.

Nu ska jag döpa om den här bloggen till "BlondinEomin" och bara inrikta mig på modesnack och skriva om alla häftiga fester jag går på. Tihi.

Bilderna är tagna innan de sista justeringarna, så jag är mycket blondare än på dem.

Arbetarvisor

Jag har fått en kommentar till inlägget från den 13 september. Det finns fler än jag som gillar arbetarmusik uppenbarligen. Nu ska jag leta rätt på låtarna jag fick tips om.

Och ni som inte lyssnat på låtarna jag skrev om i det inlägget, gör det! Dom är viktiga i dessa tider.

Städprojektet Del 2

Utökad lista