Nu

Tidigt i morgon åker jag slutligen till Sundsvalls sjukhus och vid 13.25 på dagen beräknar dom att min operation påbörjas. Jag är ganska rädd, mest för hur ont allt ska göra efteråt. Jag är också rädd för ensamheten som alltid inträffar då man är på sjukhus, man är omgiven av människor som har lön för att vara i ens närhet eller personer som också är där av någon mer eller mindre smärtsam anledning och vill prata sjukdomar då man försöker sova.

Dom sistnämna råkar jag alltid ut för och dom är bara så otroligt jobbiga, jag orkar faktiskt inte bry mig om okända personers hälsa, när jag ligger på sjukhus vill jag sova eller som mest prata med eventuella besökande personer. Otroligt nog lyckas jag alltid hamna på samma rum som någon som inte bara nöjer sig med att prata sönder min tid totalt utan som dessutom ska prata med dem som kommer för att besöka mig, vissa verkar ha varit inlagda lite för länge. Jag ska ut därifrån så fort jag kan i alla fall, miljön gör mig galen. Galen och ensam.