Det var det

Allt gick bra med operationen, än är det kanske lite för tidigt att ropa hej eftersom jag inte har en aning om hur min kropp ser ut under alla bandage men jag känner mig i alla fall inte särskilt ledsen över att operationen inte tog kål på mig, bara jag får smärtstillande så har jag inte överdrivet ont.

Profetian om pratglada personer slog in. Jag hann bara komma in på salen i går morse innan en dam hade slagit klorna i mig och skulle prata om sina sjukdomar och operationer. De andra två var lika pratglada de. Det slutade med att jag skyllde på att jag var nervös inför operationen och blev inbunden. Efter operationen så sov jag mest så då slapp jag också undan. Känner mig lite elak, dom försökte nog bara vara sociala genom att prata operationer eftersom det var det mest påtagliga vi hade gemensamt men jag orkade bara inte prata om operationsärr, smärta och deras stomipåsar. Smärta kunde jag uppleva själv så det kände jag snarare för att försöka förtränga.

Nu är jag ensam på salen, de andra har fått åka hem och sköterskorna tror att det är dags för mig att packa ihop under morgondagen. Får väl se hur mina framtida rumskamrater är, skulle nästan kunna satsa på att de har många gemensamma nämnare med de förra.