Stureplan

Dra mig i pektån och kalla mig Sigurd. Gud vad trött jag är. I går sprang jag runt med Siméla på stan i 10 (TIO!) timmar först, sedan åt vi grekisk middag med Tobbe och åkte sedan hem till honom på Kungsholmen för att hämta dricka. Åkte tillbaka till Flemingsberg och gjorde oss i ordning och drack några öl. Eller ganska många. Åkte sedan in till stan och Östermalm och går till Stureplan. Jag hade dissat Spy Bar redan innan och ser en skylt där det står Hard Rock Pub. Skitbra tycker jag och övertalar de andra att dit ska vi.

Så helt plötsligt står vi inne på Sturecompagniet, jag valde fel kö för det utlovade hard rocket. 160 spänn fattigare (190:- om man räknar med garderoben) så är vi slutligen inne. Ljudnivån är så hög att man måste vara en decimeter i från den andras öra och gallskrika för att göra sig förstådd. Vi dansar på våra trötta ben, köper några dyra drycker och sedan stänger dom efter två timmar. Två riktigt dyra timmar, dom kostade närmare femhundra och då drack jag bara två drycker där inne.

Det roligaste med besöket är att få se en kille bli bortburen av två vakter och därefter sno en av vakternas brickor, och det säger ju mycket om hur kul det var. Visserligen kände jag mig ganska uppskattad, några närmanden från personer som ser bra ut på ett av Sveriges mest populära ställen ger självkänslan en liten boost.

Men det var kul att umgås med Siméla och Tobbe trots allt. Även de tråkigaste ställen kan man finna nöje på bara man är med rätt personer. Återkommer senare om varför det tog oss 3 timmar att åka hem, det är en historia för sig. Och jag har en del at uträtta nu innan min kärlek kommer ner hit. Tjipp!