Satanism och karma

Den gode Roberth (Länk till hans blogg finns i högerspalten) kommenterade på förra inlägget att det är en stor skillnad mellan djävulsdyrkare och satanister som få vet om och denna kommentar gav mig uppslag till en nytt inlägg.

Jag vet nämligen sedan länge vad skillnaden är. Djävulsdyrkare gillar djävulen och är lite så där gullig tonårsrebelliska. Satanister är däremot i modern tid inte inriktade på djävulen i sig, utan på en slags ateistisk egoism. De anser att människor gör allt för egen vinning och att det inte är något fel på det. De tror att även om man är snäll mot en person och erbjuder tröst eller ger personen en present så är det för att man i längden vinner på det genom att man får igen det på något sätt, antingen genom tjänster eller bara genom umgänge.

Grejen är att jag inte tycker att de är ute och cyklar. Jag tror faktiskt helhjärtat att det stämmer. Jag har ju tidigare skrivit om min tro på icke övernaturlig karma, att jag som en naturlig följd får tillbaka vad jag gör mot andra människor. Och jag tror faktiskt att det mesta man gör är sprunget ur ren egoism. Hur många har man inte hört yttra orden att de tycker det är roligare att ge än att få på julen till exempel? Det är ju bara för att de mår bra av att se andra människor bli lyckliga och för att de känner sig som bättre människor då de glädjer andra. Det är alltså indirekt en egoistisk handling för att de i det långa loppet mår bra av det. Alla de som skänker pengar till biståndsorganisationer eller har ett fadderbarn är det likadant med, det har blivit det moderna sättet att köpa sig fri från synd. Det gör att man i slutet av dagen mår bra med sig själv och känner sig som en god människa.

Och jag ska nog skaffa mig ett fadderbarn i framtiden. Och jag kommer fortsätta försöka göra andra människor lyckliga. Men jag tänker inte hyckla och påstå att det är självuppoffrande och godhjärtat av mig, utan det är för att jag mår bra av det och vet att jag förr eller senare får tillbaka vad jag gör för andra.