Vanor som trygghet

Det här var en sak jag hittade i utkorgen på min mobil, ibland får jag en idé som jag känner är bloggvärd men vet att jag kommer glömma så då skriver jag upp det i ett sms eller på diverse små lappar. Med tanke på att den här idén tog form på subway för 1,5 månad sedan så är jag inte så bra på att följa upp dessa idéer sedan.

Men i alla fall, den här var bra och i sms:et stod det just "Vanor som trygghet". Det handlar om mina sjuka små vanemässiga beteenden. Mitt liv är väldigt ombytligt, ena dagen går jag i en skola, andra dagen är jag på jobbet, tredje är jag på en praktikplats... Och oftast är det dags för ett byte när jag börjat känna mig hemma på ett ställe. Sedan den här tiden förra året har jag;
*Gått folkhögskola
*Jobbat
*Varit på KY-utbildningen
*Varit på praktik på klädbutik nummer ett
*Varit på KY-utbildningen
*Jobbat
*Varit på KY-utbildningen
*Varit på praktik på klädbutik nummer två
*Varit på KY-utbildningen

Allt ovan har varat i minst en månad. Och nu har jag en period på fem veckor då jag kommer jobba och skriva examensarbete till KY-utbildning. Under det senaste halvåret har jag dessutom jobbat minst 20% varje månad. Så ja, mitt liv är väldigt ombytligt.

Så jag tror att jag som ett komplement till tryggheten jag inte har haft har utvecklat små vanemässiga beteenden för att ha en trygghet i dem. Till exempel, under praktik nummer två så åt jag på subway varje dag. Alltid samma macka med exakt samma tillbehör, samma procedur med att köpa kvällstidningarna först. Och varje dag efter att det var färdigt gick jag omkring i gallerian och både shoppade och fönstershoppade och då gick jag alltid samma väg. Åt alltid kakan jag hade kvar från subway på bussen och för att få tiden att gå under bussresan på 5 mil så läste jag alltid den lite sämre kvällstidningen som jag inte hunnit med att läsa på lunchen. Aftonbladet var lunchtidningen, Expressen var busstidningen. Och varje morgon på bussen så wapade jag kvällstidningarna för att underhålla mig.

Under praktik nummer ett åt jag i stället på ett hamburgerställe vid varje lunch. Samma ställe, samma hamburgare och alltid samma tillbehör. Och då köpte jag alltid bara Aftonbladet eftersom det inte var någon bussresa som behövde täckas upp av en extratidning. (Ironiskt nog gick jag ner i vikt, typ 7 kilo, under den här praktikperioden då jag åt skitmat men höll samma vikt den andra praktikperioden då jag slet ännu mer och åt en nyckelhålsmärkt macka varje lunch. Kroppen är förunderlig.)

Har alltid haft små tvångstankar. Talet 3 och 13 och talen som är multiplicerade med dem är bra tal. Volymkontrollen på VLC Media Player är till exempel alltid satt på 65 eftersom 13x5 är 65. 39 är ett utmärkt tal eftersom det är 3x13, så där kommer båda lyckotalen med. Och då och då när jag verkligen behöver göra något så hittar jag på att jag kommer dö om jag inte gör det så fixar jag det väldigt snabbt. Och ibland har det varit så banala grejer som att jag kommer dö om jag inte tar highscore 3 gånger på raken innan jag äter och dylikt.

Men först på senare tid har det slagit mig att mina vanemässiga beteenden inte bara har att göra med dom där småsakerna som jag själv mest ser som lek, utan att jag är otroligt duktig på att skapa vanor i allt jag gör. Och jag tror allvarligt talat att det beror på att allt förändras hela tiden. Min trygghet ligger i att snabbt strukturera upp allt och skapa nya vanor på de platser jag hamnar.