Aftonbladet publicerade för ett antal dagar sedan en artikel på kultursidorna där en frilansjournalist berättade om sina iakttagelser då han befann sig i Palestina. Han märkte då att unga män som mördades av israelisk militär kom tillbaka nattetid uppsprättade och igensydda och han skrev om vad folket i byn trodde, att Israel tog organ från deras förlorade söner för att mätta lite av det stora behovet just Israel har av organ till transplantationer, det råder en otroligt stor brist på organ. Som jag minns det beskrev skribenten aldrig detta som en verklighet, utan det hela var en berättelse om en hemsk misstanke.
Det här har bildat en storm i ett vattenglas och Sverige är nu utsett till djävulen av Israels regering. Bildt är inte välkommen till landet på sin planerade resa om några dagar om han inte öppet tar avstånd från artikeln. Bildt har gjort motsatsen hittills, han har yttrat sig i en egenskriven notis i Aftonbladet och slagit fast att den svenska yttrandefriheten kvarstår och att ingen person eller stat i hela världen har rätt att kränka den.
Då drar Israel fram det gamla hederliga kortet om antisemitism. Israels utrikesminister Avigdor Lieberman hänvisar till Sverige som ett antisemitiskt land inte bara på grund av att vår utrikesminister inte bryter mot en av våra grundlagar, yttrandefriheten, utan även för att vi inte gjorde något under andra världskriget.
Okej. Vi var inte med och krigade, men vi tog emot ett stort antal judiska flyktingar från de krigsdrabbade länderna och gav dem en fristad. Och om vi ska se till idag, hur många svenskar är egentligen antisemitister? Antisemitism används i det här sammanhanget kort och gott som ett uttryck för rasism mot judar, men hur många svenskar har ens sett en livs levande jude och kan berätta om det? Hur många har en aning om vad det innebär att vara jude?
Det här är bara så idiotiskt. Jag har varit i två synagogor och träffat massor av judar under min resa till Israel, flera av dem riktigt trevligt folk, och jag har absolut ingenting emot judar. Innan resan kunde jag inte skilja en jude från någon annan, jag visste inte ens att den pyttelilla hatten som männen traditionsenligt bär
(En så kallad kippa) tillhörde just judendomen, så inte ens sådan basal fakta hade jag någon fördom om. Och jag tror att det är den kunskapsnivån de flesta svenskar har om judar. Att det är ett religiöst folk som det var synd om under andra världskriget och som ingen har någon riktig aning om vad de egentligen gör.
Så att Sverige skulle vara ett antisemitiskt land för att vi då och då i offentliga tidningar fördömer Israels krigsförbrytelser och ibland för skriftliga resonemang kring underliga företéelser? Nej, det köper jag inte. Bildt må vara moderat men jag måste ge honom det erkännandet att jag är stolt över att han inte viker sig i den här frågan.
I Ångermanland har vi en lokaltidning. Den heter både Ångermanlands Allehanda, Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen Ångermanland. Ingen vet inte riktigt vad den egentligen kallas men den drivs i alla fall av Allehanda Media och den har både en liberal och en socialdemokratisk ledare. Efter ledarna slutar det läsvärda.
Vi blev bjudna på middag av Elin och Alexander. 
Pettson(Edvin) och Findus (Jontan)
Jag och Edvin var minsann inte rädda för karusellen på Gröna Lund.
Edvin, Alexander och Jontan myser under sista kvällen i Stockholm..JPG)
