Framtiden väntar som en farlig gåta

Min läkare har ordnat så att jag står utan smärtstillande för nacken. Fint så långt, det är synd att proppa i sig värktabletter hela tiden. Han har dock fixat så att jag inte får något annat smärtlindrande heller och de andra läkarna vägrar ta sig an mig och själv har han inte tid. Jag har så ont i nacken att jag bokstavligt talat kräks och Alvedon och Ipren ger absolut ingen smärtlindring. Det är helt underbart. Jag är mycket imponerad.

Innan jag fick nackskadan trodde jag att Sverige hade en väl fungerande sjukvård, men jag är inte särskilt övertygad längre. Den är bra om man har en förkylning och saker som syns med blotta ögat, med röntgen eller på prover. Men är det lite mer osynliga saker som whiplash så är det kört, framför allt om man är ung för då antas det att man är ute efter roliga piller. Jag är väldigt besviken på hur mitt ärende hanteras.

Och i det här skicket ska jag jobba de fyra närmaste dagarna. Det måste gå.

(Nu har jag fått 3 inläggstitlar från låten jag lade upp i förra inlägget, jag tror jag kan klara att hitta citat för en veckas blogginlägg(7 st) i den där låttexten)