Jag är kanske konstig, men jag gillar Britney Spears. Inte hennes musik men hennes person. Jag började intressera mig för henne när hon rakade av sig håret. Här har vi tjejen som har utseendet, livet och pengarna som alla vill ha och så går hon och, i Hollywoods ögon, förstör alltihop. Då växte hon i mina ögon. I alla fall tills jag förstod att det egentligen bara var ett uttryck för hur fruktansvärt dåligt hon egentligen mådde.Sedan dess har jag tyckt synd om henne och varje gång jag sett en rubrik om henne i kvällstidningen jag läser så gott som varje dag har jag hoppats på att det handlar om hur hon ryckt upp sig och tagit sig tillbaka på banan så att hon kan fortsätta göra musik som jag kan hata. Och jag har hoppats att media ska sluta trycka ner henne och att paparazzi ska sluta förfölja henne.
Nu påstår hon att hon mår bra. Bilderna som prånglas ut av kvälls- och skvallerpressen visar också en ganska normalt byggd, söt och glad kvinna. Hon går ut i intervjuer och berättar om att hon kommit tillbaka, att hon är lycklig. Och jag är verkligen glad för hennes skull. På riktigt.
För övrigt är texten till "Piece of me" helt genial.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar